Helikoptertur och annat kul
Nationaldagen visade sig innebära lite regn, men vad gör det när man hade bokat in en helikoptertur? Först i kön blev Kevin och jag de som invigde helgens turer. Det var pirrigt - med rätta! Inte förrän en timme senare insåg jag att jag inte tagit en enda selfie...
Hörselkåpor var nödvändigt. Skakigt blev det också innan helikoptern till slut lyfte. Klart skönare än suget i hjärnan vid flygplansstart! Inom några sekunder var vi redan över mitt eget hus, några kilometer bort. Och "bara för att" (antar jag), så tyckte piloten att det var jättebra att göra en rejäl sväng över husen, så man skulle få känna på vilka g-krafter det kan bli. Jisses, så otäckt! Lite senare stod vi stilla i luften, 350 meter över fotbollslirarna i UNT-cupen. "Då gör vi så här" meddelade piloten, vinklade ner nosen och störtdök en bit. Helsike, det svartnade banne mig för ögonen! Efter cirka fem minuters tur landade vi (äntligen!). Kevin var mer än nöjd medan jag själv är stolt att jag flugit min första (och säkert sista) helikoptertur.
Det roliga var inte slut där för Kevin. Han ville givetvis roa sig med de aktiviteter för barnen som fanns där. Det blev både spring i plastbubbla i pool och uppblåsbar labyrint.
Trots att klockan bara var 11 på förmiddagen, så var sonen mer än nöjd med detta års nationaldagsfirande och hans mamma kan med gott samvete lämna över honom till grannarna för att åka ner till Stockholm och planera begravning med prästen. För så är ju livet, glatt och sorgligt blandas i en salig röra...
