emblasmatte

För att förtränga kyla och rusk, ledsamheter och oro, så bestämde jag mig för att beställa lite nya kläder på nätet. Hade redan tittat  i några affärer, men det är svårt att hitta något som både är min smak och som passar min figur.

 

Bonprix. Här finns en massa snyggt! Bläddrade bland de korta klänningarna och såg den ena snyggare än den andra. Jag skulle kunna beställa hundra olika, om det inte vore för... idealet. Inte nog med att alla modellerna var trådsmala och vackra, klänningarna var också slimmade, vilket gör att en mindre spinkig lekamen böljar ut och visar minsta cellulit och bilring.

 

 

 

Visst hittade jag ett par, som jag beställde. Jag vet av erfarenhet vad som passar på min kropp, så jag håller tummarna för att klänningarna håller måttet. Trekvartsärm, til lexempel, är ett big no no. Gör att mina underarmar ser gigantiska ut! (Visst, kanske de faktiskt är gigantiska, men det är i så fall inget jag vill skylta med).

 

 

Provade att spana in kläderna för de större kvinnorna. Såklart - här har de samlat de osålda tälten och städklänningarna. Måste man vilja se ut som en fågelskrämma, bara för att man är större? Varför inte ta ett gäng av de vackra klänningarna och sy upp dem i större storlekar bara? Jag vet att det säkert finns några därute, som tycker att dessa klänningar är vackra (oj, oj), men varför ska man antas gilla ett enda klädmode (oformligt, rutigt, osexigt) bara för att man drar störr storlekar? Varför kan inte vi ha ett större utbud, eftersom smaken ju är som baken - delad? De smala kvinnorna har ju massor med stilar att välja mellan!

 

 

 

 

Med tanke på modet för större kroppar, så spricker planerna på att ge ut en midagsbok. Jag hade redan titeln framför mig i guldbokstäver: ÄT VAD DU VILL, DÖLJ SEDAN KONSEKVENSERNA! Jag menar, vem är bättre än jag att knåpa ihop en komplett lunch - och middagsmeny för oss som inte älskar att stå vid spisen? Min lunch idag, till exempel, bestod av en semla, åtföljd av ett kokt ägg för samvetets skull, avslutad med en tallrik jordgubbskräm, för att säkerställa att sockerintaget verkligen hamnade på en max-nivå. Tidigare har jag med sämre resultat intagit ris á la Malta till frukost, lunch och middag, men då kurrande mage orsakades endast ett par timmar efetråt, är det en rätt som bara skulle hamna i min uppföljare: TUSEN MELLANMÅL FÖR DIG SOM GER TUSAN I SMALIDEAL.

 

Jag måste tänka om. Antingen lägger jag boken på is, eller så börjar jag gilla tält. Färgglada militärtält.

 

Jag har börjat ogilla helgerna skarpt. Den tid på veckan, då de flesta har roligt och njuter av ledigheten från jobbet. Den tid som de allra flesta sett fram emot i fem dagar. Men jag är ett undantag. Jag känner mig så ensam och isolerad och olycklig på helgerna, så det är inget att se fram emot längre.

 

 

På jobbet har jag underbara kollegor och fantastiska elever, som gör att jag nästan alltid är glad. Visst är det stressigt att vara högstadielärare, men hela miljön omsvärmas av så mycket värme och skratt att det lätt väger upp de jobbiga stunderna.

 

I veckorna är det också bra tillfälle att träffa kompisar, för på helgen vill alla vara med sina familjer i stället.

 

Det är tröttsamt med arbetsdagarna, som inte bara innehåller undervisning och allt annat som hör till läraryrket. Det ska också stressas hem, hämtas på dagis, lagas mat, badas, läsas och nattas. Sedan, när det blir lite egentid, så går ögonen i kors medan jag försöker läsa mail, planera lektioner, rätta förhör. Inte direkt roligt. Så till helgen måste jag ha kul, eller hur!?

 

På helgerna är det dags att ta itu med allt sådant som inte hunnits med tidigare i veckan. Det ska handlas i olika affärer, tvättas, ärenden ska uträttas, huset ska städas. Hela tiden är jag ackompanjerad av en trotsig treåring, som rätt snabbt tar slut på mina krafter. På lördagskvällen, när andra har det roligt ute eller hemma med sin respektive när ungarna sover, så sitter jag här. Ensam. Uttråkad. Ingen att prata eller skoja med. Ingen som lättar upp stämningen. Vecka ut och vecka in, eftersom Kevin inte åker till sin andra förälder så ofta. Vanligast ett dygn i månaden, i BÄSTA fall två.

 

Jag saknar såååå mycket att ha någon vid min sida varje dag, varje kväll, varje helg. Någon som förgyller min tid och som bryter min ensamhet. Jag har en sådan, det vet alla som känner mig. Men alla regler kring asylsökningar mm gör att han är fast i ett annat land, och det spelar ingen roll att han längtar ihjäl sig där han är och jag längtar ihjäl mig här - jag är ensam. Ännu en lördag. Hur många fler ska det bli?

 

Efter tio dagar i Mûnchen hos kärleken Elvis, så har jag funderat en del på hur bra och modernt landet är. Ligger Tyskland i framkant eller är det stendåldersmässigt fortfarande? Svaret är "Nja, både bu och bä".

 

Autobahn. Behöver man säga mer? Taxin som plockade upp oss på flygplatsen gasade iväg i 170 km/h. Spännande, tyckte jag, som aldrig kört så fort. Ändå kändes det inte speciellt fort, eftersom så många andra bilar körde ännu snabbare. Dessutom kan jag tillägga att det var ett litet snökaos (som förorsakade nästan tre timmars försening på flyget), så vissa sträckor hade de tillfälliga begränsningar: 120 km/h. Sveriges snabbaste hastighet är alltså den tyskarna använder när det är snökaos på vägarna...

 

 

Hygien tycker jag om, och att tvätta händerna efter toabesök är en självklarhet. Offentliga toaletter finns så klart, men överallt erbjuds man bara iskallt vatten i kranen. Hu! Vem vill kyla ner de redan genomfrusna vinterhänderna?

 

Frukostbuffén var verkligen inget att hänga i julgranen, men det behöver ju inte vara typiskt tyskt för det. Däremot avgudade jag äppelgelén som var till smörgåspålägg. Wunderbar! Måste bara köpa i Sverige, för i detta avlånga äppelland måste det ju finnas tonvis med äppelgelé eller marmelad, som jag av någon konstig anledning hittills missat i affären. På hemmaplan igen kan jag konstatera att oavsett hur mycket äppelnation vi är, så hittar jag banne mig ingen äppelgelé!! VARFÖR har inte denna underbara, sockriga tingest ännu nått svenskarnas affärshyllor!? (Och kom nu inte och säg att jag kan koka egen, för jag är lite kinkig med datum och vill ha en E-stinn burk som håller i åratal).

 

 

Sprechen Sie Deutsch? Nog för att jag vet att fransmännen är kassa på engelska, men att så många tyskar också är det förvånade mig. Flera av taxichaufförerna kunde knappt ett ord engelska och många andra viftade bara och sade "No English" när man ville fråga om något. Sådan tur då att jag hade lite tyska prepositioner i bakhuvudet att damma av! Tog faktiskt tillfället i akt att prata lite tyska med chaffisarna och insåg att jag hankar mig fram hyfsat bra, trots att "biltak" och andra glosor avlidit och begravts i något hjärnveck.

 

Sevärdheter fanns det massor av. Visst är München en större stad än Uppsala, men utbudet är miljardfalt bättre. Massor, massor med affärer, fina byggnader (många kyrkor), museum i överflöd, permanent cirkus (Europas största!), stort akvarium (Sea Life) mm mm mm. Vi led inte brist på sysselsättning i alla fall!

 

 

Trots alla fräcka affärer, så får vi backa 20 svenska år för att komma till samma fenomen: söndagsstängt. Jag begriper inte hur en nation, så stor som Tyskland, ändå håller söndagarna heliga och allt är stängt. Det är ju på helgen medelsvensson har tid att shoppa!

 

Autobahn. Jag säger det igen. Vrooooom.

 

Maten får hamna på minuskontot. Visst finns det många ställen att dinera på, men det är alltid samma sak som serveras. Jag vill inte ha bratwurst och tagliatelle. Men det vill visst tyskarna: utanför Sea Life fanns två kiosker som sålde mat. Till bratwurst-kisosken ringlade kön lång. Framför crepes-dito var det dött. Elvis, som behöver tänka på sockerhalten i maten och därav gärna äter ris med köttgryta, så var det plågsamma tio dagar. INGENSTANS serverades ris som ett alternativ, utom på det lilla Kina-haket samt på en finare restaurang, där man bara kunde välja lax med ris (att kombinera ris med köttbit gick inte!).

 

 

Det var nästan 20 år sedan jag sist var i Tyskland, men jag kan konstatera att inte mycket har hänt på den tiden. Sverige känns mer utvecklat och turistvänligt, även om landet är klart över snittet. Jag har inga problem att åka tillbaka dit, glida runt på Autobahn och vräka i mig äppelgelé hela dagarna. Måtte de bara upptäcka kranar med två rattar tills dess och inse att både turister och lokalbefolkning säkerligen vill spendera ett par euro på söndagarna!