emblasmatte

Slottsskogen är en härlig oas i Göteborg. Här finns både gigantisk lekplats för barnen - i kontrast till de klena som finns runt gårdar och dagis häromkring - och djur.

 

 

 

Lekplatsen fick barnen roa sig med en dag. Kevin fastnade främst för vattenlek, och båda barnen gillade skarpt den superlånga rutschkanan.

 

 

 

En annan dag hälsade vi på djuren, men vi tog inte långa rundan, så det blev inte så många olika sorter vi såg. Vi hade tur och kom lagom till matningen av både sälar och pingviner. Lilla lantgården var också en del av dagens besök och får och getter fick både klappar och kramar. Självklart ville Kevin också rida, men tyvärr var organisationen här inte den bästa, så det var bara en enda ponny som knatade runt med knattarna på ryggen, medan hästkompisarna stod bredvid och mumsade hö. Enligt personalen var det för att det saknades personal. Kön ringlade så lång att de valt att stänga kassan där man köper biljetterna.

 

Hit lär vi åka många gånger! Inte främst för djuren, utan för den fantastiska lekparken. Där kan jag sitta vid en bänk och läsa uppsatser medan barnen roar sig i ett par timmar. Så förenar man nytta med nöje!  :-)

 

En dag bestämde vi oss för att göra någon mindre utflykt. Självklart ville jag ha på mina favoritskor, högklackat, och det var inget problem med tanke på den aktivitet vi skulle göra. Sedan kom dock improvisationen. Plötsligt kom Tom på att det skulle vara kul att åka till Kexfabriken, eller chexfabriken, som man säger här. Gotteråtta som jag är, så var det ett toppenförslag, men tyvärr var utbudet i bräckbutiken av det klenare slaget och inköpet av diverse smaskigheter stannade på ynka 80 riksdaler.

 

 

På väg hem åkte vi förbi Bohus fästning och min impuls sade mig att det var en bra idé att passa på att kolla in den. Föga mindes jag mitt val av skodon samma morgon...

 

Efter en sjusärdeles balansakt, med Tom som stöttepelare, så var vi framme vid ruinen. Tyvärr har de ansvariga inte haft med i beräkningen att kvinns gillar högklackat, så på borggården var det inte mycket bättre. Byggherrarna, som ansvarade för uppförandet av fästningen för några hundra år sedan brydde sig inte heller om min önskan om att se fin ut.

 

 

Efter att ha spanat in fängelsehåla, provat riddarhjälmar och begeistrats över utsikten, så hittade vi pilbågsskytte. Kevin var överlycklig över att för första gången prova på denna ädla sport, medan jag själv blev mäkta besviken över mitt eget resultat.

 

 

På väg tillbaka till bilen fick Tom återigen agera stöttepelare, medan barnen glatt sprang nerför den steniga backen.Snart låg de dock pladask i en lerpöl, som tvingade dem att åka i bara kalsongerna hem, medan de geggiga kläderna skyfflades in i bagageutrymmet.

 

Och plötsligt insåg jag att mitt val av skor inte var så illa trots allt, för med självklart dåliga skor, så tar man det lugnt och slipper ligga raklång i leran. ;-)

 

Eftersom de BH:ar jag har hemma är hundra år gamla och halvt tappat formen, så tänkte jag att det var dags att uppdatera garderoben lite. Med Kevin i släptåg åkte jag till Nordstan och med nävarna proppade med bysthållare i alla forme roch färger,så intog vi ett ledigt provrum. Kanske var det mångprovandet, som gjorde att jag till slut tyckte mig hitta en som dög, kanske var det orutinen att shoppa nytt. Spännande var det i alla fall med min sprillans nya BH, som visade sig vara framknäppt. Praktiskt! Eller?

 

Med facit i hand skulle jag tagit den den där rejäla, med fyra hyskor i bredd. Denna framknäppta hade bara två och det skulle visa sig få förödande konsekvenser.

 

Första dagen i mitt nyköp, så åkte vi för att titta på Gothia Cup. Mycket stillsam aktivitet, med andra ord. Visst sparkade jag till en fotboll en gång, men en gång är ju ingen gång... Efteråt kurrade det rejält i kistan och vi tog bilen till stans bästa pizzzeria. Stillsamt gled jag in och lika stillsamt satte jag mig vid bordet med den ovanligt utsökta måltiden.

 

Då känner jag det. Plötsligt har jag en tutte i vardera armhåla! Med ett halvhjärtat försök att dra på ett pokerface, så smet jag kutryggad in på toan för att knäppa igen BH:n. 

 

Inte nog med att den knäpper upp sig i tid och otid, tvättrådslappen skaver skinnet av mig. Vad f... Jag trodde utvecklingen gick framåt och gjorde BÄTTRE plagg. Nä, jag får nog dras med mina urtvättade ett tag till.

 

Så kom då dagen, då jag skulle få träffa Toms släkt för första gången. Hans systerdotter hade bjudit in till söndagsmiddag och med en del fjärilar i magen gick jag hand i hand med Tom till granngatan,där hon bor. På plats fanns Toms pappa Åke, som hade med sig en present till mig: marmelader (som man använder till kött) från hemlandet Swaziland! 

 

 

Till middagen kom även Toms syster, och den enda som saknades var Toms andra systerdotter (och faster om vi ska vara riktigt noga). Sharon, som bjöd på middagen, har även en sexårig dotter, Zimona, och Kevin, Lennox och hon lekte hela tiden. Kevin och Zimona fattade även visst tycke för varandra, haha.

 

Det blev en mycket trevlig middag med släkten och nästan allas respektive. Åke hade dagen till ära plockat en massa blåbär, som intogs med glass. Det var lättsamma samtal och jag kände mig inte obekväm eller utanför en enda gång, vilket gjorde att de tidigare fjärilarna snabbt försvann när jag väl var på plats.

Äntligen befrinner jag och Kevin oss i vår nya stad, Göteborg. Det blev panik på slutet och städningen hann jag inte riktigt med, men min andrahandshyresgäst sade att de kunde städa, inga problem. Så onsdagen den 29 juni körde jag och Kevin en lastbil med en del av våra ägodelar till Kortedala och Toms och Lennox lägenhet.

 

 

Kevins förtsa intryck av lägenheten var "Vad fint det är här, mamma". Tom hade också köpte blommor tll mig, som stod bredvid min sida av sängen. Så välkommen jag kände mig! Min nya sambo hade dessutom dragit ihop folk som dels bar möbler, dels hjälpte till att köra lastbilen till Hisingen, så jag och Kevin kunde få lite välförtjänt vila/sömn efter den långa färden.

 

 

De första dagarna har vi dels ägnat åt att packa upp en del, dels utföra praktiska göromål och sist men inte minst försöka göra några trevliga saker.

 

Det praktiska har handlat om att inhandla bokhylla, tv-bänk etc, men där har vi inte lyckts så bra, trots åtskilliga besök i olika butiker.

 

 

 

Kevin har fått tillbringa några timmar på det lokala leklandet. Inträdet kostade nästan lika mycket som på Leos i Uppsala, men där är hallen fyra gånger så stor, så man fick inte så mycket valuta för pengarna här... Idag var vi också till Sjöfartsmuseét, som också hade en akvariedel. Tyvärr var sonen totalt ointresserd av modellerna av gamla fartyg (det vill sägs hela utställningen...), men uppskattade experimentrummet (fast han inte förstod innebörden av dem, såsom att mäta salthalt i vatten eller siktdjup) och framförallt akvariet. Tyvärr var det inte stort, så det tog inte många minuter att utforska den delen. 

 

 

Dessutom har Kevin fyllt fem år här! För att slippa baka bland kartonger och annat, så åkte vi till ett renommerat bageri och inhandlade diverse godsaker. Redan kvällen före fick vi fika allt detta, eftersom Lennox skulle tillbaka till sin mamma nästa dag.Födelsedagens morgon blev det sång och paketutdelning innan Lennox skulle till dagis. Trots att tuppen ännu inte låtit sin kraxande stämma höras över nejden, så kunde Kevin omöjligt somna om när han fått en massa paket att utforska!

 

 

Så livet flyter på här i Göteborg. Till helgen börjar Toms semester, så då har vi ett par veckor där vi önskar se en klar skillnad i väderleksrapporterna...