Kampen mot Försäkringskassan
För att få lite perspektiv, så har jag gått med i gruppen Försäkringskassanupproret på Facebook. Där finns tusentals medlemmar, som delar med sig av sina historier, och det är skrämmande läsning! Tror man att man är ensam om att bli behandlad som skit, så är det bara att läsa några av inläggen för en äkta reality check.
Jag har varit heltidssjukskriven länge, i princip hela mitt vuxna liv. 75% är det jag oftast jobbat, men det är ändå i mesta laget. I maj 2019 tog det tvärstopp och jag gick in i väggen.
Efter 7 månaders sjukskrivning, började jag jobba 25% i januari. Egentligen var jag inte redo, men ekonomiskt är det en katastrof att leva på 60% av lönen när man är ensamstående, så jag hade inte så mycket val.
Efter en månad, så tycker min handläggare på FK att jag är fullt arbetsför! En sådan brist på kunskap är snudd på tjänstefel, anser jag.
Min handläggare har inte rådfrågat försäkringskassans läkare, utan har helt på egen hand bestämt att gå emot min läkares sjukintyg och min egen berättelse. Nyligen upptäckte jag att Socialstyrelsen tydligt skriver om Utmattningssyndrom (Ums), att återhämtningen tar lång tid, eventuellt flera år, och att återgång i arbetet ska ske långsamt. Därtill är behandling nödvändig, som jag ännu inte fått pga Corona. Min handläggare är uppenbarligen helt okunnig om Socialstyrelsens riktlinjer, som ska vara vägledande för FK.
Till saken hör att det fanns ännu fler diagnoser vid denna tidpunkt, inte minst blodbristen efter min operation. Den resulterade i järninfusion (dropp) i mitten av mars och det tar 3-4 veckor innan resultat märks. Jag var alltså extremt trött pga blodbristen, FÖRUTOM min utmattning. Lägg därtill på kronisk migrän, med 5 dagar migrän i veckan och trötthet som biverkan av medicinen. Ytterligare diagnoser fanns, men behöver jag ens gå in på dem eller fattar normala människor att det faktiskt var en bedrift av mig att arbeta 25%, att jag alltså var långt ifrån kapabel till att arbeta heltid?
Jag har - självklart - lämnat in ett överklagande, men med tanke på vad jag läst om andra, så är jag rädd att jag kommer att få avslag. Om man inte är sjuk idag, och inte behöver slåss mot FK, så är man nog inte införstådd med hur sjuka avslagen är. Det värsta jag läst är en kvinna, som är döende i cancer och fick 9 månader kvar att leva. FK ansåg att hon inte har rätt till sjukskrivning... Så jag vågar inte hoppas, trots att det är så självklart att jag i alla fall den 3 februari absolut inte var frisk nog att arbeta 100%.
Tyvärr förvärrades min utmattning av handläggarens beslut. Jag har blivit än mer utmattad och sover oftast 12 timmar per dygn. Migränen är uppe i 6-7 dagar per vecka och med värre intensitet än innan det ödesdigra beslutet. Hur ska folk kunna bli friska när man motarbetas så? Hur ska jag kunna ta till mig behandling efter sommaren om jag arbetar heltid? Jag befarar att jag går in i väggen snart igen, och det är helt min handläggares fel.
Som största anledning till avslaget till sjukpenning skriver han att jag inte uppvisade sjukdomskarakteristiska symptom vid läkarbesöket och kunde svara adekvat på frågor. Herregud, om jag inte kunde svara adekvat på frågor, hur skulle jag då kunna arbeta deltid!? Dessutom uppvisade handläggaren återigen sin inkompetens: Kammarrätten har nämligen i en dom från förra året bestämt att sjundomskarakteristiska symptom inte finns vid psykiska diagnoser, såsom utmattning, och därför spelar det ingen roll om man uppvisar sådant vid läkarbesöket. För hur ska läkaren se att jag lider av utmattning och migrän? Ska jag krypa in i hans rum? Somna framför honom? Absurt!
Jag känner mig maktlös, liksom så många tusentals andra. Jag vill inte gå hemma, jag älskar mitt jobb! Jag vill vara frisk och kunna arbeta heltid. Jag vill kunna betala räkningarna utan problem, utan att oroa mig över huruvida sjukpenning betalas ut eller inte. Jag vill slippa den extrema tröttheten och värken. Men får jag någon hjälp av svenska staten? Icke. Hur ska vi få det här landet på fötter, när Försäkringskassan gör folk sjukare?
