Ögonlocksreducering
En bieffekt av mina botoxinjektioner mot migrän, är att mina ögonlock är tunga, som det så tjusigt heter. På ren svenska så är de påsiga, har gäddhäng och ger mig världens tröttaste utseende. När så sjukgymnasten misstänkte att ögonlocken är en delorsak till mina inflammerade muskler i nacke, axlar och rygg, så bestämde jag mig för att göra något.
Att slippa sövas var ett önskemål. Färskt i minnet finns nämligen illamåendet efter magsäcksoperationen för ett halvår sedan. Efter lite googlande, så kom jag fram till att behandling med plasmapenna verkade vara ett fantastiskt alternativ till kirurgisk ögonlocksförminskning.
Likt laser, så förs pennans elektrod över ögonlocken, och små bitar av det yttre hudlagret bränns bort (min beskrivning, behandlare beskriver ingreppet på ett annat sätt). När skorporna trillat bort efter 7 dagar, så syns en markant skillnad. Att behandlingen beskrevs som smärtfri gjorde att jag slog slag i saken och hittade en klinik, som sålde ingreppen på Let's deal. 1200 riksdaler i stället för 5800 måste ju vara ett fynd!
Bilderna på nätet verkade lovande
Dagen för behandlingen var jag upprymd. På plats fick jag veta att det kan behövas fler behandlingar för att få önskad effekt (vad fan...) och det hade jag inte räknat med. Men alla behandlingar ger ju effekt i alla fall, så det kommer ju att synas resultat, så vi satte igång.
Efter att ha legat och filosoferat i 45 minuter medan bedövningssalvan verkade, så började hudterapeuten. Första plasmablixten avfyrades och jag trodde jag skulle dö! Bedövningssalvan till trots, så gjorde det riktigt ont. Många blixtar krävs per ögonlock, så det blev en hel del lidande, så till den grad att det var omöjligt att ligga helt stilla. Den brända lukten var ju en mindre trevlig bieffekt också...
Dags för nästa öga. Terapeuten berättade att en del tyckte att det gjorde mer ont på ena ögonlocket och då återfick jag hoppet om att andra ögat skulle vara smärtfritt. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken... Terapeuten hade rätt; det gjorde olika ont. Problemet är att andra ögat gjorde ännu ondare! Det var helt omöjligt att ligga stilla. Kroppen började skaka av smärtan, tårar rann ofrivilligt. Hon hade aldrig haft en kund som haft så ont. Så klart skulle jag vara rekordhållaren i detta icke-önskvärda moment.
Efter behandlingen syntes genast svullnad. Men det var inget emot hur jag skulle komma att se ut! Ett par dagar senare kunde jag knappt öppna ögonen, och svullnaden spred sig till under ögonen också. Fick handla med solbrillorna på...
Bild 1: dagen efter. Bild 2 och 3: Två dgar efter. Även näsan svullnade.
Svullnaden avtog så småningom och skorporna föll av. Nu har det gått 11 dagar och jag hoppas verkligen att jag fortfarande är lite svullen, för annars har behandlingen inte gett någon större effekt.
Summan av kardemumman är att jag INTE rekommenderar plasmapen-behandling. Det gör jävligt ont och effekten verkar inte vara i närheten av vad jag önskar. Nästa gång blir det kirurgen som får fixa mig, strunt samma hur illamående jag blir!
