emblasmatte

Ringde kennel Grandelux ägare idag och frågade om man kan gå lite plus om man skaffar en valpkull. Stärkt av svaret, så ringde jag om en tvåårig blå GD-tik. Men hon var inte lämplig till avel pga hjärtsjukdom i familjen. Synd!

När jag hämtade Embla på dagis, så gjorde jag reklam/en vädjan om att hitta ett hem till en sjuårig greyhoundtik, som annars snart avlivas. Vi får se om någon nappar, men jag tror inte det.

Carina i föreningen ringde på eftermiddagen och undrade ifall jag ville följa med till Arlanda och hämta ut nyanlända hundar. Tyvärr var det mitt i min ridning, men jag hoppas kunna nästa vecka (då kommer det hundar både på onsdagen och torsdagen). Ridningen var rolig; vi red utomhus och var bara fyra stycken och vi galopperade mycket.

Fixade till så jag har gratis tillgång till match.com under en prövotid. Så nu kunde jag läsa vad Aslem skrivit till mig. Ojoj, värsta fina mailet om hur perfekt jag verkar. Låter som ett mail han massproducerar... Men värst av allt var att han var engelsman och inte kan svenska, men gärna flyttar om han finner kärleken i något annat land. Herregud, har han blivit ratad av Londons alla kvinnor, så är han knappast något att ha!

Eftersom jag var ledig idag, så kunde jag ägna en del tid åt att lägga in översättningar av alla artiklar på The Palaces hemsida. Översättningarna var redan gjorda, så det gällde bara att "klippa och klistra" lite. Piece of cake, tänkte jag kaxigt. Halvvägs in i arbetet upptäckte jag att jag faktiskt skrev över de svenska artiklarna, och dessa gick nu inte att återskapa! Panik!? Nejdå, bara i fyra och en halv sekund. Sedan insåg jag att de som skrivit artiklarna givetvis lär ha originaltexterna kvar. Men för att slippa maila runt till alla, så ringde jag Magnus på fanglobe, som ansvarar för sidan. Han hade en backup och fixade till det jag inte kunde återskapa själv. My hero!!!

En annan potentiell katastrof inträffade på förmiddagpromenaden. Jag ringde upp Pernilla som avtalat och hon kom förbi med Kasper och Love och vi travade tillsammans ut i skogen. En bit ut (olyckor händer ju oftast på olämpliga ställen...), så tjöt Embla till i skogen och kom haltandes. Shit pommes frites, tänkte jag, och mindes hur jobbigt lång tid det tog för hennes brutna tå att läka för ett par år sedan. Men lyckligtvis avvärjdes även denna katastrof - Embla slutade snart att halta, så det var nog bara en sträckning. Puh!

Ja, efter dessa pärser (pärsar? pärsor??) så tycker jag att jag var väl förtjänt av massage. En timmes total avkoppling. Wunderbaum!

Igår kväll ringde förresten svärmor. Det var första gången jag pratade med henne sedan hon fick veta att vi ska skilja oss. Jättetrevligt! Det kändes som att alla eventuella spänningar som funnits är borta, nu när hon vet att jag och Jörgen trots omständigheterna har det bra och när jag vet att hon inte har något emot att prata med mig.

Jag loggade in på match.com också för att se hur läget är runt Uppsala. Fick svar från en person med en gång! Fast jag kan inte läsa hans meddelande, så länge jag inte betalar en månadsavgfit. Dåligt! Skulle vara kul att läsa...

Idag har varit stora telefondagen. Har pratat länge med mammalediga Madde, diskuterat hus med mäklare, sjukpenning med Försäkringskassan (Hur länge vill du bli fortsatt sjukskriven i din tioåriga sjukskrivning? Max är 8 månader. - Ja, men ta 8 månader då, så klart!!!), jag har pratat med min kära lillebror om hans och mitt husköp i Paradiset (Storvreta, alltså), diskuterat husbygge med storebror och så har jag planerat The Palaces Nyhetsbrev med Carina. Puh! Skavsår i örat... Men det är det värt! Synd egentligen att man inte tar sig tid att ringa folk oftare. Eller rent av hälsar på!

Kan fiskar få grå starr? Min diskus blir dimmigare och dimmigare i blicken, men han simmar inte på "sniskan" längre i varje fall. Herregud, vad gör jag när han dör? Jag spolar alltid ner fiskarna i toaletten, men denna skulle orsaka ett akut stopp! Jag får väl begrava honom på baksidan. Eller lägga honom på komposten...

Blev väckt av arga ringsignaler i morse. Helskotta - måste sonens 18-årige kamrat Magnus ringa och väcka mig klockan 12!? Nåja, det är väl min plikt som mamma att få arslet ur och kliva upp före lunch, så jag hann ända till köksbordet med en bytta ris a´la Malta innan Magnus plingade på. Kunde ju fejkat att jag varit uppe i en massa timmar, men hårrufset avslöjade mig nog...

Parkerade mig sedan på en solig altan med ett gäng skrivböcker och solbrillorna på. Pust! Orkade med typ en halv skrivbok innan jag ledsnade.

Hittade en tävling i en lokalblaska, där man kan vinna en fin säng värd drygt 12.000:-. Skulle ju vara perfekt! Då behöver jag bara köpa två sängar, bäddsofffa, bokhyllor, köksbord, soffa och tre skrivbord när jag flyttar! Undrar hur man gör när man handlar för så mycket på IKEA. Jag tror inte man kan betala med kortet när det är så höga summor. Nåja, det är ett senare problem!

Efter Robinson insåg jag att det bara var lördag. Åh, vad skönt att inse att man har ytterligare en ledig dag till sitt förfogande! Om det är fint väder i morgon med, så går jag nog med hunden till husvisningen. Kanske lika bra, eftersom jag dricker vin i kväll... Det tar ju bara några minuter inne i själva huset, så hon kan vänta utanför under tiden. Ingen lär våga sig fram och stjäla henne...

I torsdags pratade jag med Madde, Jörgens svägerska (brors "fru"). Himla roligt att hon ringde och ville tala med mig. Inga vill ringa och störa nuförtiden, men det gör ju att det blir rätt så ensamt här... Tyvärr fick jag avbryta för att hinna till stallet, men jag ska ringa henne i veckan. Hon undrade ifall vi ville komma på barndop i juli. Dagen efter vår tioåriga bröllopsdag (eller rättare: det som skulle vara det...). Klart jag kommer! Jag vill ju inte bryta kontakten med Jörgens släktingar. Vi har ju ändå varit ihop i 22 år, så det är ju inte bara släktingar, utan goda vänner också!

Livet går upp och ner och det är påfrestande att känslorna svänger så mycket. Jag längtar tills allt är över och man kan bearbeta allt i lugn och ro. Nu tar allt det praktiska över, så man får inte tid till bearbetning. Fast det finns hopp om livet!

Yes!!! Tio dagars ledighet framför mig! Åh, vad jag ska sitta i solen och rätta!

Lektionerna idag förflöt utan några som helst problem och jag kunde checka ut redan 11.45. Hem och ta hundarna på en promenad! Jag tänker alltid en massa när jag går där i min "ensamhet". Borde ha block och penna med mig, så mycket som jag kommer på under dessa kreativa promenader!

Vi mötte Sigge också, en liten men sprallig vovve. Och jösses vad han var intresserad av Natasha! Embla sket han fullständigt i, men sheltien ville han bestiga mest hela tiden, vilket gör att jag misstänker att hon börjat löpa. Suck, tänk om man själv var lika poppis hos det motsatta könet varje gång man hade mens... Fast det är klart - det skulle ju inte vara kul att vara gift då om ens karlslok skulle dregla över blödande fruntimmer stup i kvarten...

De sista dagarna har jag försökt boosta upp energin med energidryck. Trots att jag aldrig dricker kaffe, och därför inte är lika van vid koffein som många andra, så har det inte hjälp att svepa en halvliter Red Bull. Med ögonen i kors har jag stapplat i säng som en klubbad säl ändå. Typiskt.

Igår var det hoppning på ridningen. Fick Vaggande Tunnan, mer känd som Dutch. Rundast i stallet! Fast han är stabil på hoppningen, så man behöver inte vara orolig för att han ska tvärnita framför hindrena. Vi red en bana med tre hinder och en gång, när jag kom i galopp till ett hinder, så kom han lite för långt från hindret. Men han valde att hoppa ett jättehopp (i stället för att stanna), vilket givetvis gör att man blir alldeles instabil i sadeln. Fast det gick bra i slutändan, så det var inte så farligt.

Helgen kommer jag delvis att spendera på husvisningar. Med ett färskt lånelöfte på fickan blir det bra mycket roligare att gå och titta! (TACK lillebror för det fantastiskt osjälviska stödet!!!). Jag vill helst bo i ett radhus med en liten grästäppa tillräckligt stor för att hunden ska kunna vända sig på tomten i varje fall... Vår nuvarande tomt på nästan 700 kvadratmeter tar hon i ett fåtal språng, så galopp på nya tomten är tyvärr uteslutet...

Gick ut med grannens hund idag igen. Efter en hel del kämpande och tjat, så fick jag dem att posera bredvid varandra. Här är de, Helan & ... Kvarten!



Vi träffade på hundar tre gånger. Givetvis mötte vi en golden sista gången och Embla var INTE förtjust i den. Det spelar  ingen roll hur snäll den är, en golden måste man bara hoppa på... (Fast jag hade grimman på, så Embla kom inte långt!)

Ute på ängen red en tjej också. Vi parkerade oss en stund och tittade. Hundarna var mycket intresserade av att se den bruna jätten trava fram. En dagisfröken berättade att Embla igår hade träffat på ett föl och då hade hon frustat surt åt fölet. Men en vuxen häst är hon inte så kaxig emot!

Klippte Natashas klor hemma också, med rejält blodvite som följd. Hoppsan...

Vet inte hur jag lättast klipper hennes klor är hon har så mycket hår på tassarna. Är ju inte van vid det från min egen hund.



På väg till en läkartid idag hade jag bråttom. Givetvis hamnade jag i en kö bakom en liten traktor, som bara med nöd och näppe kom upp i 30 ibland. Jag var bil nummer 6 i kön och ganska snart kom en lååååång raksträcka. Men körde någon om? Nä, fem puckon hade jag framför mig! Innan jag fattade att de inte tänkte köra om, så var det för sent för mig att göra det (möten kom). Herregud, tänk så många puckon det finns ute på våra vägar! Själv är jag ALDRIG ett pucko när jag sitter bakom ratten! ;-)

Nej, jag har inte redan hittat en ny man. Men hästen jag red på sist, Lemans, är bara för underbar! Jag skulle lätt kunna parkera honom i mitt vardagsrum. Så gosig, snäll och lydig att rida! Visst, han skumpar ju som om han vore halt, men vi har ju alla våra fel och brister... Eller ja, de flesta av oss. Inte jag, så klart! Tyvärr får jag nog inte honom på hoppningen på torsdag. Så länge jag inte får Tvärstoppen Akilles så är jag dock nöjd.



Körde ett styrkepass idag. Visserligen bara på 30 sekunder i och med att jag bar båda säckarna med hundmat samtidigt, men ändå. Man ska ju inte förta sig när man är ovan...

Tittade på Kicki på tv3:s Sjukhuset igår. Konstigt när man vet vem det är som under operationskniven... Idag är hon med igen, men då i vaket tillstånd. Ska bli spännande att se! Jag träffade förresten Doktor Joel sist jag var på sjukhuset. Han är verkligen lika leende glad i verkligheten!

Har lyckats få till lite fler texter till The Palces hemsida. Det är rätt svårt när man har så lite info, men om kändisarna kan jag få fram en hel del via nätet. Hundarna däremot är det inte lika lätt med. Vissa jourhem har skrivt en hel del om hundarna och då är det inga problem. Fast andra hundar står det i princip ingenting om.

Jahapp, så har vi då fyllt i skilsmässopapprena. Två månader och nio dagar från meddelandet från maken att han vill skiljas. Snabba puckar!! Det kändes inte så vemodigt att skriva under, tankarna har ju redan bearbetats under denna tid. Jag var mer bekymrad över att jag tror huset är värt mer än vi skrev i bodelningspapprena och att jag alltså missar en del pengar, pengar som kan vara skillnaden mellan att jag får köpa en ny bostad eller inte.

Så nu ska man föröka hitta någon ny, eftersom jag inte vill bo ensam så speciellt länge. Hm, det får väl bli någon av de populära datingsidorna på nätet. Ska man vara ärlig? "38-årig avdankad, halvt utbränd lärarinna, ackompanjerad av två bångstyriga tonåringar och en minst lika obstinat hundbjässe söker man. Du som är lång, atletisk, snygg och tjänar  multum, kör snygg bil och älskar att uppvakta med romantiska presenter, skicka in ditt fotosvar snarast!" Nej, det får nog bli typ "Attraktiv brunett, 30+, med välsvarvade former söker manligt sällskap" om någon ska luras att svara!  Ålder kan man ju inte lägga till. Önskar man män i 35-45-årsåldern, så blir ju urvalet väldigt litet. Skriver man 25-55 så verkar man ju helt desperat!

Det fungerade aldrig igår att tänka bort huvudvärken. Det blev ju inte precis bättre av odågan Molle, som rymde från altanen. Givetvis skulle Embla efter, för hon är van att jaga hem rymlingar. Det slutade med att Molle parkerade sig på ett övergångsställe, så bilister stannade och Embla attckerade en lösgående hund vi mötte. Hon ville väl få hem den också... Nåväl, hemma i trädgården hade Molle jättekul med rhododendronbusken också och har nu fixat pinnved åt oss. Synd att vi inte har en braskamin bara...

I morse håvade jag upp dussinet palettciklider och donerade till skolans akvarier. Jag har översvämning av dem här hemma. En elev blev fascinerad och undrade på allvar om jag metat upp alla fiskarna ur mitt akvarium. Jösses, fler akvarier till befolkningen!

Igår kom Molle igen. Det märks att han är 75% labbe! Det första han gjorde när han kom in var att vifta så glatt med svansen att Jörgens vinglas åkte i backen. Kras! Lite senare, vid ett obevakat ögonblick satta han i sig 100 gram chokladkaka. Samtal till djurakuten. De trodde det skulle gå bra, men vi skulle hålla honom under observation (för den som inte vet det, så är choklad giftigt för hundar). Under natten/morgonen har han dessutom hittat en ny leksak: kattbajs. Skojigt värre.... Man inser hur otroligt väldresserad och lätt att ha att göra med ens egen GD är! Jag försökte ge henne en godis tidigare på kvällen, men hon ville inte ens smaka.

Idag har jag bestämt mig för att inte ha migrän. Jag tänkte att det kunde vara en ny metod att pröva - jag har ju testat typ alla andra. Så jag intalar mig själv: jag har inte ont, jag har inte ont, jag har inte ont... (Varför skulle jag dricka tre glas vin igår förresten!?)

Eftersom John Blund fastnade hos mig igår, så har jag tänkt vara duktig idag. Halva morgonen har jag sett för mitt inre hur jag flitigt rensar akvarierna. Efter ett tag blev jag så trött bara av att ha tänkt på det, att jag nu inte orkar annat än spela på Facebook...

Måste ha varit helt slut, för trots att jag sov ett par timmar igår eftermiddag, så däckade jag lätt i går kväll och sov hela natten. Efter att ha varit vaken ett par timmar idag, så sov jag sedan ytterligare några timmar. Nu lär jag väl vara vaken halva natten...

Livet är fyllt av små vardagsdilemman. Som idag, till exempel. Ska jag berömma sonen för att han på eget initiativ fyllt på kattmat, eller ska jag banna honom för den oreda han därigenom ställde till med? Suck, var är manualen till barnauppfostran?



"Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag" har jag alltid levt efter. Åtminstone tills nyligen... Jag hade tänkt städa, rensa akvarierna, rätta skrivböcker, gå på långpromenad mm idag. Men vad hände? Jag sov i stället och tänkte att jag kan göra det i morgon. Hur många timmar har söndagsdygnet egentligen, tror jag?

Var trött som en skrutt i morse, men det är alltid lätt att trava till skolan en fredag, när jag har så bra klasser! (Sug åt dig om du går i 8C och läser detta!). Det blir alltid sent på torsdagskvällen eftersom jag rider så sent, men på fredagen har jag ett långpass i svenska. Eleverna är rätt ofta självgående. Idag var en sådan typisk dag. Vi tillbringade hela passet (2,5 timmar) i datasalen. Eleverna skrev sina artiklar och jag satt på Facebook och spelade! Vi måste gå till datasalen oftare!

Vi fick lufta oss i slutet av passet också, när brandlarmet gick. Brandbilarna kom, men det var falskt alarm. Någon av teknikerna som arbetar tillfälligt på skolan hade råkat lösa ut larmet. Tack för de fem minuterna i kylan! *not*

Tog återigen en 90-minuterspromenad med vovvarna. I början släpade jag stockar och lade över de djupa pölarna som täckte stora delar av stigen. Till slut gav jag upp mitt ofrivilliga styrketräningspass och klafsade rätt ut i alla pölar med mina f.d. vita gympaskor.

Tog en sömntablett igår kväll och sov faktiskt riktigt gott efter det! Vaknade på morgonen och kände mig ungefär som Törnrosa måste känt sig efter 100 års dvala, seg alltså. Men med lite skönhetssömn, så måste man ju ha blivit vacker, tänkte jag. Ända tills jag kollade mig i spegeln... Suck! Förbannade hormoner, som gett mig en massa fjortis-finnar! Tur att jag är tjej och kan sminka mig - massor! Fast det är klart, hade jag varit kille, så hade jag inte behövt få en hormonspiral upptryckt i... nummer1.

Första arbetsdagen med elever efter lovet, och jag överlevde den också! Nädå, eleverna höll sig rätt lugna. De har väl busat av sig tidigare i veckan, när jag inte var där... Fast en kille i nian var synnerligen snabb med kommentarer idag. Han som inte brukar säga mycket alls... Vi gick igenom lite svåra ord, och som exempel skulle jag nämna en sak jag sett på tv nyligen. "Jo, det finns ett bra exempel från tv i tisdags kväll. Vet ni vilket program jag tänker på? (Det är alltid kul att se hur många som glor på samma serier). - "Du är vad du äter", kommenterade en kille och alla gapskrattade. - Men oj då, Daniel, idag har du IG i betyg... kontrade jag. Fast med glimten i ögat, så klart. Det är bara kul när eleverna vågar skoja med lärarna! Han fick väl blodad tand och fällde ytterligare en dråplig kommentar till mig, varpå hans IG sjönk till "IG minus"...

Vi har besök här hemma av Molle, Andreas flickväns hund (blandras med mest labbe i sig). Andreas skulle passa honom idag när Maria var i skolan. Och vad bra han passade honom... Två papperskorgar är grundligt genomsökta (innehållet utspritt över halva golven) och Emblas tuggben mot tandsten a´ ett styckpris på en halv förmögenhet var upptuggade, typ allihopa. Jäkla bländvitt leende den hunden lär ha nu!

Nähä, nu ska det gräddas pannkakor. Blir nog ugns-varianten, slö som jag är.

Idag var jag ute i en och en halv timme med hundarna, i rätt dålig terräng. Då blev det väldigt tydligt varför jag valde en grand danois! På bilden ovan ser vi hur en shetland sheepdog ser ut mer eller mindre efter varje promenad. Här nedan ser vi hur en GD ser ut under samma promenad:



Supergrisig päls, där alla kvistar och granris fastnar, eller en lite halvlortig tass? Valet var enkelt!

I vanliga fall ser jag aldrig att grannhunden bryr sig om pinnar, men idag, när Embla för trettioelfte gången kom bärandes på en lite väl lång pinne, så ville hon ha detsamma. Fast i mer behändigt format...

Har rättat inte mindre än 42 engelska nationella uppsatser idag hemma hos Josefine. Puh! Det tar åtskilliga timmar, men ger oss också en del skratt över vissa formuleringar. När en elev berättade att han fått "blancets" av läraren, så menade han inte filtar utan blanketter... En annan envisades med att fundera kring gymnasievalet och om han kommer att "clear the line". Klara linjen, alltså. Solklart! Eller...? Nåja, i slutändan blev det ett rätt bra resultat. Jag tror jag bara fick två icke godkända. Visserligen fick ovanligt många "bara" G, men det är ju bättre än IG... =)

Plockade upp Embla idag på dagis och fick veta att hon alltid skäller ut schäfern när hon ska gå hem. Schäfern blir nämligen intresserad när Embla går ut ur boxen och vill titta vad som händer, men gud nåde den som försöker titta på Emblas matte! Fast ganska snäll är hon mot Casino, den andra grandsien. Honom får jag till och med klappa. Oftast.

I morgon är det maaaaaaaaaaah-ssage igen. En timme. Wunderbar! Vi får se hur länge jag har råd med den lyxen. Borde inte massage ingå i frikortet!? Jag kanske skulle maila någon riksdags-nisse och föreslå det.

Den härliga solen på Jossis balkong, som snabbt smälte chokladen på mockarutorna, fick mig att inse att bikini-säsongen snart är över oss. Herregud, när ska modet sluta bli minimalare för varje år? Tacka vet jag baddräkterna från förra sekelskiftet! Ner till knäna, tack! Hatten kan jag dock klara mig utan...

Idag fick jag för mig att åka buss med hunden för första gången. Vi hade inget ärende, mer än att jag var väldigt godissugen. Så vi hoppade på bussen och åkte till ICA. Embla hade varit jätteduktig och fixat sin sms-biljett redan innan bussen kom till hållplatsen. Imponerande, med de stora tassarna!

Jag trodde resan skulle gå galant, men ack vad jag bedrog mig! För det första var bussen till min förvåning halvfull. Embla var dock snäll och nosade inte på passagerarna på väg till bakre delen av bussen. Men när vi började åka, så tyckte hon det var riktigt läskigt och satt mest och skakde. Eller låg, för det var lättare att hålla balansen då. Flera passagerare klev på och skulle förbi oss, trots att det fanns lediga platser längre fram.

När vi väl klev av, var det en som blev överlycklig! Embla skuttade och hoppade och hennes glädje över att slippa hemska bussen visste inga gränser.

På promenaden hem mötte vi en golden och givetvis raggade Embla. Alltså, inte raggade/flirtade utan reste ragg. Blondinder går bara inte hem hos henne! En grå pudelliknande kille däremot var jätteskojig att busa med. Synd att han var på andra sidan stängslet på sin tomt...

Var nere i Kungsängen idag hos min kära mor och åt påskmat tillsammans med mina syskon och syskonbarn. Och så mormor, förstås! Tog med mig Vincent, 2 år, på upptäcktsfärd på baksidan. Vi klättrade uppför ett helt berg och satt på toppen och ropade "Mamma!", men ingen mamma kom och skådade sonens framsteg... Så vi traskade vidare runt i området. Jag hade dock inga skor på mig utan gick omkring i nylonstrumporna. Alla vi mötte tittade konstigt på mig och måste ha tyckt att jag visserligen inte kunde vara en dum blondin, men väl en bombad brunett.

För att riktigt leva upp till dum-stämplen, så svängde jag förbi macken på väg hem. Maken hade bytt till sommardäck och nu skulle jag fylla på luft. Det blev fiasko i hösats, så en medtrafikant fick förbarma sig, men denna gång skulle det väl gå bra...? Nä, jag vet inte vad mackarnas luftslangar har emot mig, men det puffade och puffade och började aldrig pipa... I slutändan visade det sig tack och lov att det bara var ett däck som jävlades, övriga tre fungerade faktiskt. Så det måste ju ses som ett stort framsteg - från noll till tre däck! Fasiken, i höst lär jag klara alla fyra! *positive thinking*

Funderar på allvar på det här med kennel. Hur kan man INTE lyckas tjäna en hacka på att föda upp ett dussintal valpar om året? Jag sitter hellre och gullar med nyfödda valpar halva dagarna än att tillbringa hela dagarna med hormonstinna tonåringar och deras ibland riktigt elaka föräldrar! Har tittat ut fina valpar på nätet. Vill, vill, vill! *drömmer som vanligt*

Det känns alltid bra att vara omtyckt av någon och idag är jag omtyckt av påskharen! Visserligen har han fått hjälp med inköpen av undertecknad, men ändå...

Idag förenade jag nytta med... nytta! Hunden behövde gå en promenad och jag behövde handla, så vi gick till ICA. Bara att gå dit och hem tar lite drygt en timme, men det var ju skönt väder. Tog en ryggsäck med, där jag lade allt godis och annat jag handlade. Lagom fräsch tröjan var på ryggen när jag tog av mig ryggsäcken i kassan... Träffade ett medelålders par på hemvägen, som ville klappa Embla. Deras dotter hade också en grandis. Annars fick jag mest skavsår av promenaden. Med lite tur har jag fått lite, lite solbränna.

Annars har jag mest degat idag. Tror jag det när man sover bort halva dagen! Fast jag har i och för sig knåpat ihop en hel A4-sida till ett nyhetsbrev år Hundarutanhem och ytterligare en sida till blir det innan det är klart. Hoppas det uppskattas och att övriga ansvariga tycker det duger. Jag har ju rätt krasst självförtroende, så jag är rädd för att de ska tycka det är skitdåligt (och inte säger det!).

Efter mötet hos Martin igår (vi är ju "du och tjenis" nu... *fniss*), så bestämdes det att jag skulle fixa en del med hemsidan. Så idag tog jag mig an den första uppgiften - att skriva om Alex Schulmans möte med en av föreningens räddade hundar. Allt jag hade att gå på var fotot och hundens namn. Alex Schulman... Vem tusan är det!? Jag är inte vidare bra på svenska kändiseliten, så det blev till att surfa. Hittade hans blogg, men han skriver ju fyrtioelva inlägg varje dag, så jag orkade inte läsa noga, för att se ifall han skrivit något om mötet med hunden (vid fotograferingen), som jag kunde använda. Fick till slut ihop en liten text i varje fall, se www.thepalace.se och klicka på "Nyheter".

Helt ärligt kan jag inte en enda av E-types låtar heller. Men vad gör väl det? Vi satt ju inte och sjöng på mötet precis...

Idag var det soligt och skönt, så jag satte mig på altanen med bandspelaren för att lyssna igenom elevernas muntliga nationella prov (engelska). Nog för att jag har en extra jobbig migrän idag, men det var knappast därför jag blev spyfärdig. Åh, så booooooooring! Redan efter 5 minuter hade jag hört tillräckligt för att sätta betyg, men varje grupp babblade på och babblade på och babblade på... Nåja, lite skvaller fick jag höra, som lättade upp stämningen en liten stund. Och till min fasa insåg jag att en av eleverna var största manschauvinisten! Satan i gatan vad han tror om oss tjejer! Det blir till att ställa mig i katedern efter lovet och predika för honom hur verkligheten är...

Idag tog jag det lugnt på dagen, med en lång, skön promenad med hundarna. Efter en tidig middag (bestående av ris a´ la Malta och rostade smörgåsar...) åkte jag iväg till mötet med The Palace-folket. Det visade sig att mötet hölls hemma hos Martin Eriksson, mer känd som E-type! Vi planerade mycket, fikade en hel del och klappade om alla hundarna. Spännande att vara hemma hos en kändis!

Ja, inte för mig, men för hunden! Tyckte hon började kännas lite otrevlig i pälsen, så nu var det dags för årets första bad. Eller ja, bad och bad... En vinterdag var vi tvungna att få i henne i badkaret och med gemensamma krafter (jag och maken) lyckades vi förflytta 60 kilo muskler till ett läskigt badkar. Nu när det är varmare ute är det lättare att binda fast henne vid altanen (precis som en häst) och tvätta henne med hjälp av hinkar med vatten och hundschampo. Efteråt blir hon alltid lika sjövild och rusade i 200 knyck runt tomten (även fast tomten är på 600 kvadratmeter, så tar hon den i ett fåtal steg...). Nu är hon go' att klappa igen!

Det finns egentligen bara en sak kvar, som skulle behöva åtgärdas vad gäller hunden. Hon snarkar ju så dant! Undrar om snarkplåster hjälper på henne...?

Det är ju trevligt att hon själv sover, för jag ligger mest sömnlös. I förrgår gick jag upp klockan 1.00 eftersom jag inte kunnat somna på två timmar och tog en sömntablett. Såg på TV till 2.20 och kunde sedan sova. Igår tog jag en tablett i god tid, men denna gång somnade jag trots det inte förrän efter flera timmar! Dessutom vaknade jag lätt 03.30 när sonen smög in genom ytterdörren. Vaknade till ytterligare fyrtiotolv gånger hela morgonen. Suck...

Maken testade en ny apparat på mig, som skickar elektriska impulser genom musklerna. Jag har ju en del ont i nacken, så han satte den där. Jag tänkte att den kanske kunde få hjärtat att börja slå i normal takt igen, som en bonus. Men det fungerade inte...

Har bokat pub till onsdag då jag och några ridvänner ska ut och slappna av lite. Ska återse Annika, som slutat. Ska bli kul! Dagen efter åker jag ner till Stockholm och ett möte med Hundar utan Hem/The Palace. På söndag är det påskmiddag hos min kära mor med släkten. En hel del att göra denna vecka alltså!

Idag åkte jag till den beryktade orten Knutby. Dock inte för att leta sektmedlemmar, utan för att svänga förbi Mariannes gård och lämna det skänkta hundfodret! 45 kg hundmat - det måste ju räcka länge, tänkte jag, och lät därför bli att fråga efter foder att skänka när jag svängde förbi djuraffären innan avresan till Knutby. Men oj, vad jag bedrog mig! På gården fanns en uppsjö av hundar som skällde hejvilt när jag kom dit! Förutom fyra egna, så hade Marianne säkert 20 jourhemshundar. Maten lär inte räcka så länge, alltså... Nåja, det kändes bra att få göra en god gärning i varje fall!

Igår testade jag en sömntablett för första gången. Först blev jag jätteglad, för jag somnade snabbt när jag gick till sängs vid 1.00. Men när jag sedan vaknade 6.30. så var det svårt att somna om. Tabletten var alltså inte så uthållig... Nåja, det lär väl vara bra de dagar jag ska upp och jobba morgonen därpå.

Hjärtat fortsätter att dansa i otakt och magen är lika "ballongig" som igår, men vad gör det när det har varit så fint väder ute!? Har suttit en stund på altanen och löst korsord i solen. Ahhh.... Visserligen tynger en del rättningsarbeten mitt samvete, men idag har jag lyckats pressa plikterna åt sidan och faktiskt njutit en stund. Det var så länge sedan sist! Om det är lika fint i morgon, så kan jag lyssna på elevernas muntliga prov (inspelade på band) med hörlurar ute på altanen. Perfekt!

Sedan i onsdags har min mage svällt upp. Jag ser ut att vara i sjunde månaden - minst! På onsdagskvällen gjorde det så ont vid beröring att jag inte ens kunde andas djupt, för de fyllda lungorna pressade på inifrån magen. Det är bättre nu, men ännu inte bra. Jag tänker i varje fall inte gå till doktorn, för jag är så less på att aldrig få någon diagnos eller vettig undersökning...

Hjärtat har spökat sedan igår också. Periodvis hoppar det över vart femte - tionde slag. Jag vet att det är ofarligt, men det är jäkligt irriterande!

Idag tog jag med mig grannhunden ut på en fantastisk vårpromenad. Första riktigt varma dagen i år! Visserligen kunde jag inte gå fort pga magen, men hundarna sprang omkring och hade kul. På det nya kalhygget har de lämnat en massa grenar överallt, så hundarna såg inte bäcken och trillade i båda två...

Har lyckats få äldsta sonen (Andreas) att laga middag två dagar i rad. Rekord! Igår blev det så avancerat som stekt falukorv och stuvade makaroner, och idag inbakad kassler. Orken tog dock slut efter kasslern, så jag fick fixa riset och såsen... Det ska bli spännande att se vad han kommer att äta för middagar när han flyttar hemifrån... Lyckligtvis ska 13-åringen (Johan) bo hemma många år till. Han skulle annars leva på mackor med jordnötssmör eller jordgubbssylt!

Som kompensation för att jag kommer att rätta nationella prov, så ska jag få vara ledig en dag. Insåg att två av veckorna som är kvar denna termin är vi lediga både torsdag + fredag. Eftersom jag bara jobbar måndagar, torsdagar och fredagar, så kompar jag ut en av de måndagarna och blir därför ledig en hel vecka! Det vore ju ett ypperligt tillfälle att resa iväg någonstans, men tyvärr tillåter knappast ekonomin det i nuläget. Måste spara alla kronor! Jag får se vad jag hittar på...

Så har då tiden kommit, då jag tror jag är redo att börja skriva i min blogg igen. Tänkte börja lite smått med att berätta att mitt engagemang i Hundar utan Hem utökats. Nu har de startat en "underförening", kallad The Palace (www.thepalace.se), som satsar på att inköpa ett hus på Irland, dit räddade hundar, som ska till Sverige, kan få bo i avvaktan på att de ska få flyga iväg. Annars sitter de på hundgårdarna på cementgolv, utan filtar etc även om det är minusgrader ute. Här ska också hittehundar kastreras, så de inte förökar sig hejvilt. "E-type" är en av grundarna av The Palace, så han är ansiktet utår. Jag förstår inte - dög inte mitt... =)

Jag ska hjälpa till med websidan, så jag kommer att få instruktioner om hur man gör snart. Jag har redan fått en mail ([email protected]) i varje fall. Det ska bli spännande och givande! Helst skulle jag vilja vara fosterhem åt ett par hundar också, men eftersom min egen hund går på dagis och hela familjen är på jobb/skola hela måndagarna, så går det inte tyvärr. Alla andra dagar är inget problem. Men till sommaren kan jag ju alltid vara fosterhem!

Idag när jag var hos veterinären (Niclas Hellström i Uppsala), så skänkte han flera säckar med hundfoder, som kommer att gå till hundarna i jourhemmet i Knutby. Där bor alla valpar som kommit till Sverige samt ett antal vuxna jourhemshundar. Så hundmat är verkligen önskvärt! Jag ska köra över det till Knutby-gården på fredag.

Ja, det var ju inte så svårt att skriva igen! Jag har redan funderat en del på framtida inlägg, bland annat en om hur vi är som bilister, så jag lär snart vara tillbaka på sidan igen!