emblasmatte

Jaha , så var det dags för en "down"-period i livet då. Just nu blir det motgång på motgång och jag hoppas verkligen det vänder snart. Som jag skrev igår, så ligger Andreas på hjärtintensiven. Det är absolut ingen fara med honom eller så, men han måste ligga inne för observation minst ett dygn till. Hälsade på honom direkt efter jobbet idag (slutade vid lunch). Hans rumskamrat har visat sig vara mycket trevligare nu. När sköterskorna kom på eftermiddagen och sade att de fått tag på ett enkelrum åt honom så sade han faktiskt ifrån, och förklarade att han ville vara kvar med grabben, för det var så trevligt! Han och Andreas har tillbringat timmar med att prata. Mannen har faktiskt ett mindre trevligt svenskt rekord: ingen annan svensk har lyckats överleva så många hjärtinfarkter som han (8 st)! Han är på tredje plats i Europa. Också ett sätt att nå berömmelse... =)

Bilen har pajat, men går att köra. Men hur länge till? Symbolen för katalysatorn (?) lyser och motorn blir aldrig varm oavsett hur länge jag kör (tempen är i botten hela tiden) och när man stannar, så snurrar fläkten ett tag, precis som heta sommardagar. Det luktar bränt också. Som om jag har råd med dyra bilreparationer just nu...

När jag hämtade hundarna idag, så berättade fröken att Amber kissat inne tre gånger idag och varit stissig och uppspelt på ett ovanligt sätt. Herregud, vad är det nu? Det ENDA positiva med att hon skulle bli sjuk nu, i stället för om ett par månader, är att hon är mitt i en försäkringsperiod, så jag slipper en till självrisk. Men stackars gumman, vad kan det vara?

Därtill har jag hysteriskt mycket att rätta. Måste sitta uppe länge på nätterna resten av terminen, och det är verkligen ingen överdrift. Att sälja Mary Kay måste jag skjuta på framtiden, för det går helt enkelt inte att göra det också nu. Ändå är jag så puckad att jag ger eleverna fler uppgifter jag måste rätta... Idag har jag haft lite "panik-lektion". Eftersom jag hade Andreas i tankarna, så hade jag inte planerat dagens lektioner, mer än att jag snabbt gick igenom i huvudet vad de höll på med. Bara det att svensklektionens planering tog slut efter 20 minuter och vad skulle jag nu fylla resterande 40 minuter med?? Snabb tankeverksamhet, och så krystade jag fram en uppgift åt dem. Men ingen protesterade eller märkte ens att jag inte förberett den. Nåväl, har man varit lärare i några år, så blir man bra på att undervisa enligt trestegs-metoden. Det är när man bestämmer lektionens innehåll tre steg före katedern... =)

Dessutom kommer mamma och lillebror i morgon och hjälper mig här hemma. Då vill man snygga till lite innan, så de inte behöver komma in i värsta röran. Gäller att lyckas slita Johan från datorn bara, så han kan hjälpa till.

Nåväl, för att tröst mig mitt i all denna enorma stress som jag upplever nu, så köpte jag en film på ICA: Ice Age 3! Ville se den på bio, men det blev aldrig av, så nu har jag köpt den i varje fall.

Nä, när det är så här tungt, så längtar jag så enormt mycket efter Ben. Att få någon att hålla om, att ligga bredvid och bara leva i nuet med utan tankar på alla måsten är inte bara något jag skulle må bra av, jag tror verkligen jag behöver det mer än någonsin. Att det precis blivit lite oroligt i landet igen kommer inte att stoppa mig från att åka. Jag behöver komma bort från det hysteriska liv jag lever just nu. Att bara få ligga på en strand, gå på inhemska marknader, uppleva ett spännande nytt djurliv... Klart bättre än att knapa magsårspiller!!

Dagens fundering: Hur väl måste man känna en kvinna för att påpeka att hon har mascara på ögonlocken? Irriterar när man pratar med någon, men samtidigt är man feg (=dum), som inte vågar säga till!