emblasmatte

Dagen börjde rätt bra. Det var ju lucia på skolan och jag har alltid tyckt om att se på luciatåget. Fast först var det pyssel, spel och mys med eleverna på morgonen och de skötte sig verkligen exemplariskt! Det var väldigt roligt att göra något extra kul med dem. Luciatåget var fint, så det var trevligt också.

Amber fick besöka sjukgymnasten på eftermiddagen och det gick väl bra. Fast två månaders haltande har satt sina spår: det friska benet har flera centimeter tjockare omkrets tack vare musklerna, som saknas på det sjuka benet. Jag hade med både Amber och Embla och vi fick många leenden av förbipasserande i väntrummet. Amber skötte sig exemplariskt hos veterinären också.

Men på eftermiddagen vände det. Det är bara mina absurda tankar som ställer till det, min känsla av att inte duga till. Det är jobbigt när det blir så, men inget jag kan ändra på. Jag vet att tankarna inte stämmer, att jag duger som jag är, att jag är en bra människa, men ibland känns allt bara skit.

Hade problem att prata med Ben också. Det tog många sekunder innan mitt tal nådde honom, så det blev väldigt konstigt. Och ibland hörde jag knappt vad han sade. Synd, jag som hade behövt hans stöd en tid som denna.

Och inte kan jag se på Idol. Lyckades väl få se 20 minuter innan tv:n stängde av sig själv. Frustrerande att bara ha en tv, jag som alltid varit van att ha tre! Dessutom har jag skaffat ett bra abonnemang, så jag har en massa filmkanaler. Men till vilken nytta nu...?

Nä, den här dagen får vi allt ta och gräva ner och glömma bort snabbare än snabbast. Ny dag i morgon och förhoppningsvis gladare tankar i huvudet!