emblasmatte

Efter fler månaders uppehåll, så kände jag nu att jag orkade besöka häktet igen som frivillig medarbetare i Röda Korset. Fem stycken intagna ville komma ut och prata, vilket jag givetvis inte hann med på de 90 minuter jag hade tilldelats mig. Tre samtal hann jag med, tre väldigt olika samtal. Den första var mycket kritisk till maten som serverades och menade att den nästan var oätlig. Nästa tyckte att maten var bra... Behovet av att prata skilde sig också - en ville få information om turer kring ägodelar som kriminalvården slarvat bort, en var deprimerad över utvisninghot och en (erfaren kåkfarare) tyckte bara det var trevligt att få komma ut ur cellen en stund och snacka med någon annan och äta kanelbullar.

Hur som helst, oavsett vilken anledning de hade till att vilja prata med mig, så kände jag att jag gjorde viss nytta. Det är också alltid intressant att ta del av andra människors livserfarenheter, såväl negativa som positiva.

Jag tror jag kommer att gå snart igen och inte vänta flera månader. Även om det tar ett par timmar i anspråk (och lite bensinpengar), så är det (nästan) alltid trevliga och intressanta diskussioner!