emblasmatte

Idag är det den mest fruktade dagen i mitt liv sedan jag blev mamma, tror jag. Äldsta sonen fyller 18 och har dragit ut på krogen... Ska jag följa med i smyg? Be bartendern spä ut drinkarna? Någon sömn lär det i varje fall inte bli förrän sonen kommer (raglandes) hem i natt!

Idag är det strålande fint väder. Till skillnad från igår när det vräkte ned. När jag körde till skolan, så insåg jag att fartvinden fick vattendropparna på vindrutan att se exakt ut som gigantiska spermier som letade sig upp mot ett ägg på taket. Man skulle knöla in en klass elever och ha praktisk teori: "Se här, ungar, hur det ser ut i livmodern när ett barn blir till"...

Häromdagen fick Jörgen spatt. Jag ringde honom och berättade att det var dåligt med luft i ena framdäcket. Jag hade märkt det när det tjöt i däcket i kurvorna. Värsta raggarbilen, kändes det som. Det visade sig vara pyspunka och eftersom jag brassat på hela dagen, så var det bara till att köpa nya däck...

I morse kom mamma redan vid 7.30. Hon tog sig tid mitt i sin jobbiga vecka med bland annat flytt av mormors miljarder prylar till hennes nya lägenhet för att komma hit och passa hundarna i ottan och samtidigt gratulera Andreas en snabbis. Det har gått jättebra! Hundarna skötte sig exemplariskt men mamma kunde inte slappna av i solstolen, som jag hade föreslagit, utan hjälpte till lite här hemma med dammsugning etc. Tack, älskade mor!

Amber är ett riktigt litet yrväder! Hon älskar att springa i full fart mot soffan och ta ett jätteskutt. Ibland lyckas hon komma upp med en gång,  men oftast hamnar bakbenen på golvet, så hon får kravla sig upp. Hon hoppar vid köksbänken eller matbordet ibland också i hopp om att få tag på mat. Embla är en riktig favoritkompis och hon busar ofta med att bita tag i hennes halsband eller så. Utslagen på magen har blivit mycket bättre nu! Mat ÄLSKAR Amber också och när det vankas käk, så äter hon upp allt på några sekunder (vilket leder till hicka varje gång...). När vi ger Embla mat, så rusar alltid Amber fram och ska sno den, så vi måste alltid locka bort henne därifrån. Hon vill tugga på precis allting, även strumporna vi har på fötterna eller kjolen jag har på mig. Böjer man sig fram för en puss, så får man räkna med ett vasst bett i näsan i stället... Men det är det värt, för hon är så himla go och underbar! Rumsrenheten går bättre och bättre och idag har hon bara kissat inne en gång (när jag kom hem och hon blev så till sig att hon kissade på sig).

På morgonen lastade jag för första gången in både Embla och Amber i bagaget. Spännande, tyckte Amber. Irriterande, tyckte Embla, som inte var helt glad över att en valp klampade omkring på henne i det lilla utrymmet. Trots det gick färden riktgit bra. Vid dagis stuvade jag bara in Amber igen och hann åka hela 2 meter innan hon kom på att man kunde slinka emellan nätet och hamna i baksätet... Nåja, hon fick åka på passagerarsätet till zoo-butiken.

Inne i butiken var det lite läskigt. Kanske för att man redan på parkeringen blivit utskälld av en hund i en bil... Trots alla dofter från hundben och pipleksaker, så var det tryggast att hålla sig nära matte, som köpte en stor säck valpmat.

Efter denna strapats sov både valp och matte gott tillsammans i soffan ett tag, tills det var dags att hämta Embla igen. Amber blev utskälld av en Berner Sennen, men trots att hon blev rädd, så skällde och morrade hon tillbaka. Bra jobbat, tjejen! =)

Bus med Embla på baksidan. Amber hoppade hela tiden mot Emblas huvud och efter ett tag tog Embla en tennisboll och kutade iväg med Amber efter sig. Båda hundarna tyckte det var riktigt roligt, men man såg att Amber blev tröttare och tröttare ju fler varv på tomten de sprang (det belv inte så många alls, för hon tröttnade rätt snabbt).

Amber har några "blemmor" på hakan, som har blivit större sedan jag fick henne. Påminner om när Embla hade så och fick en salva att stryka på, så vi ska till veterinären. Han ska få kika på några "utslag" på bröstet/magen också. Jag har för  mig att Embla hade det också, men att det bara är något tillfälligt. Lika bra att kolla upp det också. Hellre att man går en gång för mycket än en för lite!

Jag har varit och tittat på bostad nummer tio, men det lär inte vara aktuellt för mig. Tydligen har det tidigare varit vattenläcka och nu säljer de huset obesiktigat. Dessutom var tomten pytte, pytteliten. De flesta tomterna i området var åtminstone dubbelt så stora, så jag avvaktar nog lite.

Efter en lite knölig natt med stel rygg till följd, så klev jag upp i ottan (klockan 8.15 en söndag är verkligen ottan för mig!). Jag och Embla for íväg till hunddagiset för att gå boldspårkurs med fem andra hundar. Första omgången gick vi och drällde blod och drog rådjursben genom skogen. Embla hade inga som helst problem att söka upp det, men var måttligt road över att behöva bita i den håriga klöven... Men med lite lek, så tog hon den i munnen och gick gladeligen tillbaka till bilarna och knaprade på köttstycket. Efter lunch var det dags att försöka gå spåret efter älgbenen vi dragit genom terrängen tidigare. Lämpligt nog hittade jag en massa älgskit och lade ner benet strax efter - verklighetstroget! Embla visade återigen en ypperligt god nos och fann enkelt mastodontbenet. Efter lite lek tog hon även det i munnen och travade triumferande bort mot bilarna. Men där tyckte hon att det räckte - hon hade ingen lust alls att knapra.





Eftersom Jörgen var på cykeltävling, så var barnen ensamma med Amber. Jag ringde ett par gånger och påminde om hennes lunch och rastning, så allt hade gått bra. (Vad annars när de är 13 och 18 år!?)

Idag möblerade vi (Jörgen) om hemma. Ut med en av garderoberna i sovrummet, lite ommöblering och voila - så fick båda hundarna plats bredvid min säng! Visst, det ser ju inte så snyggt ut med nya möbleringen (bland annat står ena garderoben typ mitt i hallen), men det är bara tillfälligt, tills jag flyttar. Nu när Amber kan sova bredvid mig, så slipper vi ligga i vardagsrummet med henne - skönt, tycker min rygg. Amber verkar tycka om nya platsen och stökade genast till...



Amber tuggar på det mesta. Pennor, löv, skor (jättegott!), maskrosor... Hon når precis upp till Emblas matskål, så det gäller att plocka bort den ifall hon inte ätit upp. Amber tycker också det är gott att dricka ur Emblas vattenskål, trots att hon nätt och jämt når upp, i stället för ur sin egen på golvet.

I morgon kommer Jörgen att vara hemma med valpen. Måndagar och fredagar är ju lite knöliga fram till sommarlovet, men med lite trixande i allas scheman så går det. Eventuellt kommer min mamma på fredag morgon och passar Amber, eftersom Andreas fyller år då och hon ändå ska hit på eftermiddagen...

Idag var första gången jag såg att Embla verkligen lekte med Amber. De skojade och busade och Embla sprang iväg, så Amber skulle förfölja henne (vilket hon gjorde). Men när Embla blir lite uppspelt, så låter hon en del och då blev Amber rädd, pep till och sprang in...

Jörgen tog på sig att sova bredvid valpen i natt, eftersom han i kväll vill ligga i sin säng (han ska tävla i morgon). Allt gick bara bra! Vi har nu bestämt att hon ska heta Amber, bland annat eftersom det är lätt att säga. Amber är nu inte rädd för Embla längre, utan springer gärna runt henne eller under henne (än så länge kan hon springa under Emblas mage, men det lär hon inte kunna länge till...). Hon är full av energi och vill provsmaka ALLT. Stark som hon är tog hon både Andreas träsko och min sandal till sin säng och försökte bita på dem. Sin säng tycker hon mycket om! Hon springer gärna i full galopp och slänger sig ner där. Eller som när hon hittade en av Emblas matbitar, tog den i mun och när jag skulle ta den av henne, så kutade hon fullt knaprandes iväg till sin säng, som om det är "pax" att ligga där...

Hon tar sig också upp i sofforna själv och gjorde konfetti av en blomma i förnstret. Alla växter vid soffan är nu förpassade upp till övervåningen, dit hon inte kan komma tack vare trappgrinden.

När jag går runt knuten på tomten och visslar på henne, så kommer hon som ett skott! Varje gång! Vi kanske inte behöver döpa henne till Amber, utan hon kan kallas (busvissling). Ungefär som när Prince bytte namn till en symbol i stället...

Grannbarnen fick komma på besök, då de stod på en stor sten på sin tomtgräns och spanade på Amber som lekte på tomten. De tyckte hon var så fin!

Idag har rumsrenhetsträningen gått bättre! Jag vet bara att hon klämt ur sig några få droppar inomhus. Bra jobbat, lilltjejen!

Jag var över till min mormor i Bålsta några timmar. Hon håller på att flyttpacka, så jag kom dit och fick en massa porslin och glasprylar (skålar, vaser etc). Blir bra att ha i nya hushållet! Vilken tajming att hon flyttar samtidigt som jag behöver prylar!

I morgon är det blodspårskurs med Embla. Jag ska vara där 9.30 - 16, så det blir tufft! Framför allt eftersom ena benet värker som attan, troligen efter allt gasande på pedalen i torsdags... Och så tuff ridning på det. Men Voltarensalvan har gett jättebra lindring i flera timmar, så det ska nog ordna sig.

Innan jag åkte iväg på massagen, så svängde jag och Johan förbi hunddagiset och visade upp sötnosen (namn ännu inte bestämt! Så svårt!). Hon charmade alla och väckte hundars nyfikenhet, men uppskattade inte att de skällde...

Annars har det varit en lugn dag. Jag och Valpen har vilat i hennes jättestora säng. Mysigt! =) Ett par "olyckor" har det hänt på golvet, men oftast har hon lyckats kissa ute.

Det är inte lätt att fota något som inte har många stilla stunder i vaket tillstånd, men jag har varit flitig med kameran och i varje fall lyckats få till några: (klicka på bilden för förstoring eller sätt musen på den för att läsa bildtext)

Steg upp 5.20 i morse för att komma iväg tidigt och hämta valpen. Det dröjde dock till 6.20 innan vi kom iväg, för en viss son bestämde sig för att bada på tidiga morgonkvisten... Resan till Ö-vik gick bra och vi fick träffa inte bara nya valpen utan hennes syster, mor och mormor också. Fullt ös och bus mest hela tiden! Andreas satte sig i baksätet med henne och ganska snabbt somnade hon med huvudet i hans knä. Nästan hela resan sov hon, så det gick hur smidigt som helst! Jag körde på i rätt bra takt och hann hem till ridningen också. 12 minuter hann jag vara hemma inann jag satte mig bakom ratten igen (trots att jag redan kört drygt 10 timmar idag!).



Embla skällde när vi kom (som hon alltid gör när det kommer folk), men valpen blev så rädd så hon kissade på sig och började skälla på och morra åt Embla, som blev så paff att hon inte ens vågade gå fram och hälsa. Under min ridtur blev de dock lite mer bekanta med varandra, så när jag kom hem låg de i samma soffa. Nu är det dags att gå och lägga sig och det är strid om vem som ska få sova bredvid valpen första natten...

Vi vet ännu inte vad vi ska kalla henne. Hos uppfödaren har hon kallats Bethy - eller Bessy som det blir. Vi har funderat lite på Gladiatornamn, eftersom Embla har det. Amber? Indra? Eller Bessie? Hm, vi måste bestämma oss snarast, man vill ju inte gå omkring och kalla henne "Gumman" eller "Tjejen" hela tiden...



Igår var det en trevlig kväll här hemma. Ulrika och Ewa från ridningen kom och Ulrika förevisade Mary Kay-produkter. Ewa och jag fick prova både kemisk peeling, ögon-kur, hand-lenare och rengöringsgrejs. Ja, tusen produkter var det och det var verkligen bra saker! Men man kunde ju inte köpa allt, för det var dyra saker (så är det ju oftast med kvalitetsprodukter). Jag köpte i varje fall ansiktsrengöringscreme + återfuktare, ögon-rengöring, concealer, foundation och en mascara som jag fick för att jag var värdinna. Efter timmarna med Ulrika (vi var ju tvungna att prata en massa annat också, se det tog lite tid...), så var Ewa och jag så tjusiga att vi kunnat ta en taxi direkt till något trevligt uteställe. Men det gick ju såklart inte när man har valp att hämta morgonen därpå!

Så såg jag den - den underbart fina tikvalpen på Blocket. En blå liten skönhet, som jag ville ha. Samtal med uppfödaren och jag valdes ut bland de som ringde att få den stora äran att köpa det lilla busfröet. Bessie, så kallas hon hemma hos uppfödaren, kommer att komma hem till oss på torsdag. Tre dagar kvar! *Längtar*

Just nu kastar jag mig in i det ena projektet efter det andra. Skilsmässa, flytt (om jag får ett hus...), bodelning, söker nytt jobb på deltid (har sökt som häktesvakt) och funderar nu starkt på att köpa en nioveckers blå tikvalp (GD såklart!)! Tanken är att i framtiden kanske ta en kull på henne, så jag kan ha råd att jobba deltid under ett år. Och så skulle det vara himla spännande att ta en valpkull! Problemet blir att hosta upp med 13.000:- på en gång. Tandläkaren har precis kostat massor, Jörgen har köpt ny, dyr gräsklippare och så fyller Andreas strax 18 år. Jga får länsa mitt sparkonto om jag ska ha råd med allt!

Tandblekningen går framåt! Efter de två första nätterna ilade det lite halva dagen efter, men bara lite, så det var inga problem att stå ut. Inatt var det tredje natten och idag har jag inte känt några ilningar alls. Jag har kommit halvvägs i blekandet och tycker redan att jag ser effekt. Boost för självförtroendet! ;-) Visserligen lär jag knappast bli anlitad till någon Colgate-reklam, men jag slipper kleta på tipp-ex inför framtida dater...

Budgivningen på föreningslokalen med stor bastu rusade i höjden och jag fick till slut se mig slagen. Så gick det med planerna på en alldeles egen bastuklubb! =) Nu dröjer det ytterligare innan jag kommer härifrån och det känns mer och mer frustrerande.

Spänningen över budgivningen har tagit ut sin rätt. Igår kväll hade jag för ont i huvudet för att rida och idag efter lunch när jag kom hem från jobbet däckade jag i säng och sov tre timmar. Vaknade när Carina från Hundar utan Hem ringde. Panik! Anna, som skulle förena en adoptionsfamilj med jourhemshund i Uppsala, hade fått förhinder och nya fqmiljen var redan på väg. Jag kastade mig i bilen och genomförde min allra första adoption i jourhem! Hunden var helt fantasrisk och den hund jag brukar spana på när jag är inne på hemsidan...



Puss, puss, Phoenix, hoppas du får det bra!!

Testar ett nytt vitt vin ikväll. Inte riktigt gott. Hur kan det vara det när det är en bild på en fisk på förpackningen!? Ser ut som värsta abborren. Urk. Tacka vet jag boxarna med giraffer och andra gulliga djur - där kan vi snacka vin! ;-)

Johan tror mamma är född igår. Av ljudet att döma såg han på en mindre barnvänlig film på tv. Stränga order om att sådana filmer får han minsann inte se än på ett par år! Datorspelande en stund, sedan tass, tass ner till vardagsrummet. Låg volym. Orgie i masslakt! Mamma genomskådar och blir lagom glad. Sonen verkar lite tacksam ändå att mamma sätter ner foten och jagar bort alla mardrömsmonster som började torna upp sig i vardagsrummet. Fast det skulle han aldrig erkänna!

(Ex)maken är på disputationsmiddag ensam. Han har visserligen varit det några gånger tidigare också, när jag varit sjuk eller så. Men den här gången kom jag ju liksom inte på tal när det gällde inbjudan. Känns mysko. Och tråkigt att de få gånger vi faktiskt gör något tillsammans numer är nere på noll och aldrig. Även om vi ligger i skilsmässa är ju faktiskt Jörgen fortfarande min bästa vän.

Nä, nu ska jag ta ett glas till av det som smakar aborr-kiss (ja, jag har smakat det många gånger...) och spela en stund. Alla bekymmer skjuter vi upp till morgondagen!

Efter höstens kurs i Mindfulness, så har jag på dagens långa hundpromenad ansträngt mig att leva i nuet och att verkligen se allt omkring mig. Passade på att fota alla vårtecken: (håll markören på fotona för att se bildtext, klicka på fotot för större bild)




Ett annat vårtecken är skogsbränderna. Det har brunnit en del mitt ute i skogen och CSI-förstörd som man är, så listade jag snabbt ut varifrån elden kommit (= i vilken riktining det blåst). Undrar om träden kommer att dö och falla omkull... Här är en bild på björkar, som förvisso alltid är svarta och vita, men inte så här svarta:



Ute på ett fält hade nästan bara gräset bivit svett, eftersom djuren hann springa undan. Nästan alla i varje fall... Lilla snigel, akta dig, akta dig... Nä, sniglarna var inte tillräckligt snabba, så fältet var fullt av utbrända snäckor.



Ute på fältet hade en älg roat sig med att dumpa skiten bara 20 meter från jakttornet. Modigt! =)



Åkte iväg till Arlanda igen och lyckades ensam förmedla två hundar från Irland. En boxer, Murphy, som en lycklig ägare tog emot med stora famnen och en greyhound (Lisa), som hamnade hos en av föreningens förmedlare för vidare transport till sitt nya hem i Skåne. Så otroligt att hundarna kan vara så glada och lyckliga med en gång, i stället för skraja och misstänksamma!

Sitter och tittar på Melodifestivalen. Vilken massa smörja! Passar på att rätta artiklar under tiden.

Trots skiten ur högtalarna, så är jag på orubbligt gott humör. Var nämligen till min nya tandläkare idag. Herregud, varför har jag inte bytt till privattandläkare tidigare?! Lyxig arbetsmiljö har de (i fina lokaler), ursköna stolar, lyxig utrustning såsom en specialröntgenmaskin som tar panoramabilder av tänderna. Tandhygienisten började med röntgen och tandsten. Med ultraljud - gud, så jag saknat det! Tidigare har jag fått komma två gånger á en timme och fått tandstenen bortskrapad med stålkrok så blodet sprutat över halva ansiktet... Ryser bara jag tänker på det! Nu blev allt klart på 5 minuter, mycket säkert tack vare Plaque Off - naturmedel med alger som sägs minska tandstenen ordentligt. Och det har lyckats - jag hade inte mycket alls! Rekommenderas varmt, alltså!

Sedan kom den snälla tandläkaren, konstaterade att jag inte hade några hål, filade lite på tänderna (pga tandgnisslingen) och rekommenderade mig att köpa en bettskena mot gnisslandet. Sedan fixade hon mina ilningar, som jag lidit av i ett par år nu och som Folktandvården menade att man inte kunde göra något åt. Nu fick jag påpenslat något, och så blev det genast 100 gånger bättre. Befrielse! Sedan fixade tandhygienisten en avgjutning av mina tänder, så jag på torsdag kan hämta ut en bettskena för att bleka tänderna på natten. Jag är väldigt förväntansfull inför det resultatet! Ska fota före- och efter-bilder. Dyrt, men det är det värt när man alltid hatat sina missfärgade tänder! Tills lut återstod bara betalningen för dagens besök. Drygt 900:- = billigare än väntat! Skönt.

Jag har börjat bjuda på föreningshuset också. Till min besvikelse är det många som bjuder och priset är redan uppe i drygt 1,2 miljoner. Jag kan inte lägga så mycket mer, så risken är stor att jag inte får huset. Synd, för det hade varit roligt att fixa sig ett "eget" hus, som inte redan renoverats av någon annan enligt deras smak. Och Embla hade älskat den stora tomten. Suck, kommer jag aldrig härifrån?

I morgon ska jag till Arlanda igen och lösa ut ett par hundar. Ska få göra det själv, så det blir spännande.

Jag hoppas morgondagen blir lika trevlig som idag! Det beror helt på hur budgivningen går, så risken är stor att onsdagen inte blir så kul. Man kan inte ha det bra jämt... Tyvärr! =)
 

Skulle iväg på promenad efter storhandling på Kvantum. Hade klänning och svarta sandaler, men det ville jag inte ha på fötterna i skogen. Kanske för att jag såg "The mist" igår, där insekterna blev enormt stora och att fästingarna i så fall skulle vara stora som igelkottar... Tänk dig en igelkottsfästing på vardera stortån - de skulle strax dränera mig på allt mitt blod! Nädå, rädd för gigantiska fästingar är jag inte, men däremot dem i modell "normal". Vill alltid ha långärmat på promenaderna i skogen, oavsett hur varmt det är. Nåväl, det naturliga valet skulle ha varit gympaskorna, men det skulle inte stilpoliserna ha gillat: gympaskor och svart klänning och svarta strumpbyxor... Nä, det blev det mindre gräsliga skovalet: bruna sandaler och strumpor. Visst, det var geggigt och fötterna höll på att stukas tolv-tretton gånger, men halvsnygg var jag! =)



Passade på att sola lite (i blåsten) efter jäkten i köpcentrumet. Aaaahh...



I morgon kommer min pappa på besök. Det var länge sedan vi träffades, så han har inte fått barnens julklappar än. Eftersom ungarna visste att vi inte skulle träffa honom och hans sambo under julen, så sköt de på att handla deras julklappar. Så nu fick jag kila iväg och fixa dem, samt rota fram det undanstoppade julpappret och låtsas som att paketen legat i förrådet läääänge...

Huvudet värker tyvärr värre än vanligt. Vet inte varför, men det är jäkligt irriterande! Hoppas det snart vänder.

Nu är det inte många dagar kvar innan sommarlovet! Endast fem veckor! För min del är det bara 16 arbetsdagar kvar med eleverna (plus några dagar till utan elever). Wunderbar!!

Ibland är det bra att prata ut om saker. Man kan se saker och ting på annat sätt då. I måndags hade jag en (rätt kort) klänning med svarta, tjocka strumpbyxor till. Hela dagen gick jag och oroade mig för vad folk tänkte när de såg mig och tittade på mina ben. Med mitt självförtoende, så antog jag givetvis att alla reagerade på mina feta ben och tänkte "Men hur KAN människan ta på sig något åtsmitande!?". Efter att ha pratat med Ewa, och hon betonade "Fast vad spelar det egentligen för roll vad andra tycker?" så insåg jag att det ju egentligen är onödigt att hela tiden gå runt och bekymra sig över att några kanske inte uppskattar det jag har på mig/säger/gör. Det är ju i princip omöjligt att tillfredsställa allas smak och tycke! Så nästa gång strumpbyxorna åker på, så ska jag försöka skita i att tänka på vad andra tycker. Om jag själv är nöjd, så duger det bra!!

Mina barn har verkligen ingen insikt i det här med att köra bil. "Morsan, kör du mig till KOnsum, så jag kan köpa cigaretter?". "Morsan, kör du mig till andra sidan Uppsala, till flickvännen?" Visst, jag älskar att sätta mig i bilen och skjutsa (oavsett sträcka) och älskar att lägga mina dyra bensinpengar och välbehövliga fritid på det... I morse fick jag sms av yngsta sonen. "Mamma, jag har glömt nyckeln. Kan du åka tillbaks hem och lägga den på hemliga stället?" Men älskade son, jag är framme vid jobbet, 25 kilometer bort och min lektion börjar om 5 minuter...! Lite skönare blir det när Andreas får körkort, men eftersom han fyller 18 om tre veckor och inte har övningskört många meter i sitt liv, så lär väl det dröja...

Mamma ringde idag. Min mormor ska få flytta in i en servicelägenhet nästa vecka och kommer att få en massa prylar över, som jag kan få. Lämpligt nu när jag snart ska flytta isär! Min mormor sparar på miljarder porslinsprylar och det är väl kanske inte det jag i första hand siktar på... Hon har också pippi på att köpa allt som är på extrapris. Det spelar ingen roll ifall hon 32 askar med tvål hemma, är det extrapris så måste hon bara köpa! Likaså alla erbjudanden i veckotidningarna: "Köp denna unika porslinsdocka för endast 599:-", "Prenumerera på denna exklusiva handmålade servis - till specialpris!" Tur i varje fall att hon inser att hon måste rensa en hel del innan hon flyttar...

Det är skönt nu när våren kommit! I rabatten hemma blommar kungsängsliljorna, som jag tycker mycket om (bortse från maskrosbladen i bakgrunden...). =)

Idag fick jag för första gången följa med till Arlanda för att lösa ut hundar från Irland, som skulle förenas med sina nya mattar/hussar/jourhem. Fyra stycken kom i burar, varav en liten valp. Hon var sååå söt, så jag hade kunnat kidnappa hem henne med en gång! Det var inget avancerat att hämta ut/lämna över hundarna, så det kommer jag att kunna göra i framtiden om det behövs. Tog några bilder på de glada voffsingarna, men det var inte lätt, för de var så överlyckliga att de inte ville vara stilla...



På väg till Arlanda var det ett riktigt aprilväder (fast det är maj). Störtskurar, vanligt regn, hagelskurar och uppehåll om vartannat. Bara genom att se på himlen, så insåg man hur vädret skulle bli längre fram:

I morse, på väg till hunddagiset, mötte jag liemannen på E4:an! Döden hade varit framme och skördat inte mindre än två offer. Nu stod han där vid vägrenen, dödgrävaren, med en skyffel i handen, redo . Så fort trafiken glesnade ut kunde han slutföra sitt uppdrag - att skyffla de båda grävlingskadavrena bort från asfalten. På väg tillbaka från hunddagiset hade också likbilen vänt och låg nu framför mig. Eller, jag trodde i varje fall att kadavren skyfflades upp på ett släp och dumpades i en as-hög någonstans, men med tanke på att dödgrävaren, eller snarare likskyfflaren, åkte en vanlig kombibil, så kan han knappast ha liken i baksätet. Om han inte har en pervers böjelse för kadaverstank... Nä, han skyfflar nog helt enkelt iväg dem i diket bara. Vilket jobb... (Han får säkert mer betalt än en högstadielärare i varje fall!)

Kämpade på i skolan idag, jättetrött. Tog en sömntablett sent igår kväll när jag insåg att jag inte skulle kunna somna, men effekten dröjer två timmar. Så jag var trött på dagen idag i stället... Hade en mamma som var med på en engelsklektion. Alltid trevligt när vuxna vågar sig dit!

Spanar för fullt i IKEA-katalogen. Så mycket billigt jag kan fylla upp min nya bostad med! Hoppas jag får en massa pengar över efter köp/renoveringar, så jag kan få till en trevlig inredning som jag kommer att trivas med!

Tänk att man alltid sparar på det till sista minuten. Deklarationen, alltså. Varje år är det samma sak. Fattar inte varför, för jag sparar alla utdrag i en mapp, som det bara är att ta fram när det är dags att deklarera. Nåja, ska göra det på internet. Snart... Får i varje fall tillbaka lite tack vare reseavdragen.

Då Molle (labbe-korsningen) jämt rymmer, så får han numer gå med lina på tomten. Tyvärr trasslar han in sig i träd, buskar och stubbar. Nåja, så länge man inte behöver jaga honom i området i en halvtimme, så är det bra. Tog med båda hundarna på promenad. Jag tror minst fjorton ryggkotor hoppade ur led när jag gick med Molle. Herregud, han skulle kunna dra mer än en traktor, tror jag...



Embla och Molle hittade en pinne både ville ha. I början var det kul tyckte de, men efter ett tag blev det allvar, när ingen av dem ville släppa pinnen. Båda morrade och drog och till slut bråkade de lite. Över en pinne! Så larviga hundar är! Skogen är ju full av pinnar!



Vi passerade ett kärr också, som är väldigt vattendränkt så här års. Längre kom vi inte, för båda hundarna skulle springa i vattnet. Nåja, Embla sprang och Molle simmade och skuttade... Det blir alltid så härliga lukter i huset på våren när hundarna badar i slam och sedan brer ut sig i soffan i vardagsrummet.



Var och tittade på radhuset idag. Shit, vad svårt! Huset var i sämre skick än jag trott, men värst av allt var trappan. Den är så brant med så smala trappsteg att Embla inte skulle våga gå i den. Hon är en viktig del av familjen och eftersom vardagrummet och barnens rum skulle vara på övervåningen, så känns det som att jag skippar det huset. Men vågar jag mig på att renovera ett hus? Hm... Jag har en vecka på mig att grubbla.

Carina har ringt mig också och undrar om det finns någon vänlig själ som vill adoptera en geyhoundtik på 7 år, som inte vill lämnas ensam hemma och som inte kan vara med katter (för stark jaktinstinkt...). Vet du någon som är intresserad? Om en vecka avlivas hon ifall ingen vill adoptera henne.

Nästa vecka är det åhörarvecka på skolan, så det kan dyka upp en massa föräldrar på lektionerna. Fast känner jag eleverna rätt, så är de flesta föräldrarna förbjudna av sina barn att vistas inom 100 meter från skolbyggnaden...

I morgon är det visning på ett radhus nere i centrum. Jag har värsta beslutsångesten! Ska jag satsa på det radhuset mer centralt i Storvreta eller ett föreningshus i mindre bra område (dock i utkanten av det området med rätt nära till stora skogsområden)? Här är förutsättningarna:

Radhuset har ett nyrenoverat kök och ett hyfsat nyrenoverat badrum. Det andra badrummet är orenoverat. Golv och tapeter är fräscha/nya. Tomten är minimal. Utropspris: nästan 1,6 miljoner. Länk: http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/414030

Föreningshuset ska säljas till att bli bostadshus. Det är i ett plan med ett sovloft. Det stora rummet behöver avdelas med väggar (vilket inte är alltför dyrt vad jag förstår). Allt är i samma skick sedan 1980 (eller när det nu byggdes), så badrummet och toan vill man fräscha upp, liksom duschen som är utanför bastun (två duschar bredvid varandra, mysigt!). Tomten är på dryga 700 kvadartmeter, visserligen mest asfalt som man får riva upp i så fall. Alltså ett renoevringsprojekt, men utropspriset är bara en miljon. Länk: http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/413473

Nu dilemmat: radhuset måste man börja bjuda på redan på tisdag (och det lär bli sålt i slutet av veckan), medan föreningshuset bjuds ut veckan därpå. Så vill jag satsa på föreningshuset, så kan jag inte bjuda på radhuset. Men det säljs inte så många i det området, så i så fall lär det dröja innan ny chans. Och hur mycket kommer renoveringarna kosta? Åh, jag vet inte hur jag ska göra!!! Tips någon?

Ju längre dagen lider, desto mer lidande känner jag av. I ryggen. Beror helt klart på ridningen igår, då vi galopperade mycket och var få som red. Jag hade älskade Lemans, som är snabb och kräver att man håller emot en del och det känns i ryggen idag! Men det är det värt.

Har annars tillbringat en lat timme på gräset i bikini. Har svårt att få färg (och att ligga stilla så länge...), men om jag aldrig försöker, så blir jag definitivt inte brun! Hatar alla myror och småspindlar som envisas med att bestiga min kropp bara. Funderar allvarligt på att lägga mig på altanbordet och sola... Enda problemet är väl att det inte skulle hålla.



Spänningen med match.com fortsätter! Har fått blinkningar från ett par personer, varav den ena var 57 år (och min mamma är bara ett år äldre!). Jösses, tror han verkligen att en 38-åring är intresserad av någon som snart går i pension!? Det är ju som att jag skulle skicka blinkningar till 20-åriga killar. Fasiken, min son är ju nästan det!! Nåja, även om jag inte tar datingsidan seriöst, så är det kul att se om man har någon chans på "köttmarknaden". Annat än hos pensionärer och blinda vill säga...