Grattis sonen, myndig nu och fri att göra dumma misstag... =)
Idag är det den mest fruktade dagen i mitt liv sedan jag blev mamma, tror jag. Äldsta sonen fyller 18 och har dragit ut på krogen... Ska jag följa med i smyg? Be bartendern spä ut drinkarna? Någon sömn lär det i varje fall inte bli förrän sonen kommer (raglandes) hem i natt!
Idag är det strålande fint väder. Till skillnad från igår när det vräkte ned. När jag körde till skolan, så insåg jag att fartvinden fick vattendropparna på vindrutan att se exakt ut som gigantiska spermier som letade sig upp mot ett ägg på taket. Man skulle knöla in en klass elever och ha praktisk teori: "Se här, ungar, hur det ser ut i livmodern när ett barn blir till"...
Häromdagen fick Jörgen spatt. Jag ringde honom och berättade att det var dåligt med luft i ena framdäcket. Jag hade märkt det när det tjöt i däcket i kurvorna. Värsta raggarbilen, kändes det som. Det visade sig vara pyspunka och eftersom jag brassat på hela dagen, så var det bara till att köpa nya däck...
I morse kom mamma redan vid 7.30. Hon tog sig tid mitt i sin jobbiga vecka med bland annat flytt av mormors miljarder prylar till hennes nya lägenhet för att komma hit och passa hundarna i ottan och samtidigt gratulera Andreas en snabbis. Det har gått jättebra! Hundarna skötte sig exemplariskt men mamma kunde inte slappna av i solstolen, som jag hade föreslagit, utan hjälpte till lite här hemma med dammsugning etc. Tack, älskade mor!
Amber är ett riktigt litet yrväder! Hon älskar att springa i full fart mot soffan och ta ett jätteskutt. Ibland lyckas hon komma upp med en gång, men oftast hamnar bakbenen på golvet, så hon får kravla sig upp. Hon hoppar vid köksbänken eller matbordet ibland också i hopp om att få tag på mat. Embla är en riktig favoritkompis och hon busar ofta med att bita tag i hennes halsband eller så. Utslagen på magen har blivit mycket bättre nu! Mat ÄLSKAR Amber också och när det vankas käk, så äter hon upp allt på några sekunder (vilket leder till hicka varje gång...). När vi ger Embla mat, så rusar alltid Amber fram och ska sno den, så vi måste alltid locka bort henne därifrån. Hon vill tugga på precis allting, även strumporna vi har på fötterna eller kjolen jag har på mig. Böjer man sig fram för en puss, så får man räkna med ett vasst bett i näsan i stället... Men det är det värt, för hon är så himla go och underbar! Rumsrenheten går bättre och bättre och idag har hon bara kissat inne en gång (när jag kom hem och hon blev så till sig att hon kissade på sig).
Idag är det strålande fint väder. Till skillnad från igår när det vräkte ned. När jag körde till skolan, så insåg jag att fartvinden fick vattendropparna på vindrutan att se exakt ut som gigantiska spermier som letade sig upp mot ett ägg på taket. Man skulle knöla in en klass elever och ha praktisk teori: "Se här, ungar, hur det ser ut i livmodern när ett barn blir till"...
Häromdagen fick Jörgen spatt. Jag ringde honom och berättade att det var dåligt med luft i ena framdäcket. Jag hade märkt det när det tjöt i däcket i kurvorna. Värsta raggarbilen, kändes det som. Det visade sig vara pyspunka och eftersom jag brassat på hela dagen, så var det bara till att köpa nya däck...
I morse kom mamma redan vid 7.30. Hon tog sig tid mitt i sin jobbiga vecka med bland annat flytt av mormors miljarder prylar till hennes nya lägenhet för att komma hit och passa hundarna i ottan och samtidigt gratulera Andreas en snabbis. Det har gått jättebra! Hundarna skötte sig exemplariskt men mamma kunde inte slappna av i solstolen, som jag hade föreslagit, utan hjälpte till lite här hemma med dammsugning etc. Tack, älskade mor!
Amber är ett riktigt litet yrväder! Hon älskar att springa i full fart mot soffan och ta ett jätteskutt. Ibland lyckas hon komma upp med en gång, men oftast hamnar bakbenen på golvet, så hon får kravla sig upp. Hon hoppar vid köksbänken eller matbordet ibland också i hopp om att få tag på mat. Embla är en riktig favoritkompis och hon busar ofta med att bita tag i hennes halsband eller så. Utslagen på magen har blivit mycket bättre nu! Mat ÄLSKAR Amber också och när det vankas käk, så äter hon upp allt på några sekunder (vilket leder till hicka varje gång...). När vi ger Embla mat, så rusar alltid Amber fram och ska sno den, så vi måste alltid locka bort henne därifrån. Hon vill tugga på precis allting, även strumporna vi har på fötterna eller kjolen jag har på mig. Böjer man sig fram för en puss, så får man räkna med ett vasst bett i näsan i stället... Men det är det värt, för hon är så himla go och underbar! Rumsrenheten går bättre och bättre och idag har hon bara kissat inne en gång (när jag kom hem och hon blev så till sig att hon kissade på sig).
Kommentarer
Trackback
