Frestande...

Säg den glädje som varar... Nåja, åtta dagar klarade jag mig rätt bra utan treo, men idag tog jag en på eftermiddagen. Det beror nog på för lite mat (har börjat ny bantningskur), för lite sömn (jobbade med elevarbeten till 02 i natt och fick därmed bara 4 timmars sömn) och så att det är måndag så klart... =)

Busy, busy som vanligt idag. Hann tanka innan första lektionen, men kom en minut för sent för det. Efter kursen mitt på dagen hann jag uträtta några ärenden (köpte ny halti-grimma till Amber och svängde förbi ICA) och kom till arbetsrummet två minuter innan nästa lektion började. Hann inte äta innan, så lunchen blev väldigt sen. Så där är mitt liv just nu, tycker jag. På varje ledig minut klämmer jag in något och så rusar tiden iväg, med mig paniskt rusande bredvid i ett desperat försök att hinna med den allt snabbare livskarusellen.

Räkningarna är betalda nu i varje fall och till min glädje var det inte ännu en 30.000 kronorsmånad. YES! Det finns hopp om livet... =)

Bantning, ja. Avstod morgonens kopp kaffe. Tänker inte börja dricka kaffe bara för att det ingår i dieten. Nä, det blev ett glas juice i stället. Shoot me om det krävs... Till lunch hade jag kokat en stor portion broccoli, men ledsnade redan efter tre träd. Efter fyra, som växte mer och mer i munnen och till slut blev kväljande, så dumpade jag skiten. Skulle också trycka i mig en tomat och det skulle väl gå bra. Eller? Nä, plågade i mig lite grann tills det mjuka köttet kom och då gick det bara inte. Så till lunch blev det i princip bara två hårdkokta ägg. Gott men föga mättande någon längre stund. Middagen däremot var bättre. En stor biff (åh, så gott!), sallad med olja och ett glas med vatten+pressad citron. Gott! Fast jag är redan hungrig. Och JÄKLIGT sugen på choklad!! Åh, dajmchoklad... Nej, jag vet! Sådana där dyra chokladägg. Eller färska colaflaskor. Eller glass med kolasås. Eller sdf... Äsch, jag halkade på tangenterna. Blött av allt dregel. Suck. Längtar tills kuren är över! Fast det är klart, jag längtar tills jag blir av med ett antal kilon också. Den som vill vara fin...

Tre veckor kvar. Bara tre veckor. Sedan far jag - förhoppningsvis! Ingen biljett är ju bokad än och inga vaccinationer gjorda. Men om tre veckor SKA jag vara hos Ben igen. Can't wait!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0