Morgonstund har guld i mund...? Nä, inte klockan 03!
I måndags var jag hemma från jobbet pga migränen, som började i söndags, tog mig ändå tid och ork att åka på min kurs, som ju ska se till så att jag blir friskare. På kvällen kom Ben tillbaka till mig (han och döttrarna åkte till Stockholm i lördags förmiddag) och även om jag inte var världens bästa sällskap som halvkrasslig, så var det skönt att få tillbringa lite tid med honom innan resan. På tisdagen for jag först till exmaken, för att se till 13-åringen, som inte ville gå till skolan (exet hade sovit borta) och plockade upp Embla för att köra henne till dagis. När jag har migrän har jag inte ork eller fysisk möjlighet att promenera med hundarna. Fast tyvärr hade Ambers gipsskena lossnat, så jag fick åka till sjukhuset med henne. Eftersom det var "akut", så fick vi ingen röntgentid förrän efter lunch, så jag lämnade henne kvar på sjukhuset och åkte hem ett par timmar. Behövde lite mörkare rum och lugn och ro för migränen, som ännu inte var bra. Ben åkte till Stockholm igen på förmiddagen, för att göra det sista innan resan. Han kom tillbaka efter middagen igen.
På djursjukhuset konstaterade de att Ambers tå inte börjat läka, men att de ändå skulle plocka av henne skenan och bara bandagera den brutna tån, eftersom henens skavsår var så himla rejäla och värkande.
Kvällen fick jag återigen tillbringa med Ben och packning etc inför resan. I morse klev vi upp klockan 03.00 (eller ja, jag själv kom inte upp förrän 03.20...) och så stack vi till Bromma klockan 04.00. Väl framme vid flygplatsen i Bromma klockan 05 konstaterade vi att de inte öppnade förrän 05.30... Så det blev en tur till macken och en kopp kaffe till Ben innan vi återvände och checkade in hans bagage. Sedan for han, mitt hjärta. Tre långa månader kommer han att vara borta, även om vi kommer kunna ha kontakt via nätet och telefon. Han har lämnat sin webkamera hos mig och så ska jag installera Skype, så vi kan prata gratis precis så mycket som vi vill... Fast prata, jag kommer ju att sakna hans kramar!!
Trots att det nu är onsdag, så mår jag ännu inte bra. Begriper inte varför migränen inte släpper sitt tag om mig nu när det gått så många dagar. Magen klarar inte av att jag proppar mig full med mediciner heller, så de senaste två dagrna har jag haft väldigt ont i magen. Suck. Alltid är det något...
När jag kom hem i morse klockan 07, så hade Amber roat sig igen. Jag fattar inte att hon aldrig slutar med sitt evinnerliga tuggande. Hon gör det ju aldrig när jag är hemma. Nu var hon dessutom inte helt ensam, eftersom Embla också var hemma, men jag tror hon är klart understimulerad eftersom hon inte fått promenader på tre veckor. Men i varje fall, min Amelia ville jag ha kvar! Tack och lov hade jag hunnit läsa den i varje fall... Lustigt nog, så får jag ha mina fjärrkontroller kvar, till skillnad från Jörgen, som redan förlorat tre stycken till Ambers monsterkäkar.
För ett par veckor sedan tröttnade jag på mina kala fönster, som inte har gardiner, persienner eller ens lister omkring sig (bara "svullet" skum). Köpte 10 orkidéer på Bauhaus, men till min besvikelse har nästan alla redan dött. Boring! Nåja, de var fina så länge de blommade. Till skillnad från min änglatrumpet, som protesterade vilt mot nya kylan med att hastigt och mindre lustigt knall-dö.
