Mörkerblinda novembersniglar
Trots att det är min lediga dag idag, så åkte jag till jobbet i ottan. Fem utvecklingssamtal låg framför mig och jag hade laddat med att skicka hem omdömen i folder-form med en rolig bild först. Själva samtalen ramades in av tända ljus och mig i snygg tröja med skolans emblem, frivilligt köpt för 500:- bara för att jag är nöjd över min arbetsplats! Kändes lite riskabelt med tända ljus; om skolan brinner upp under natten, så känner jag mig rätt skyldig till ett kvarglömt ljus... Samtalen flöt på bra och direkt efter åkte jag iväg på massage. Så välbehövligt! Av någon anledning hade jag ovanligt många ömma punkter på ställen där jag inte brukar ha ont. Måste bero på målningen häromdagen.
Under hemfärden funderade jag en del på trafiken. Dels så verkar folk ha riktigft svårt att våga köra tillåten hastighet nu när det blivit mörkt på eftermiddagarna. Även om jag inte hat någon tid at passa, så stressar det upp mig och jag vill köra om. Men möten sätter ofta P för de planerna och inte alltför sällan märker man efter et ttag att mötande bil har snigelmotor, vilket gjort att jag hade hunnit köra om. Men nu är det för sent...
Likaså fascineras jag över att det "alltid" är sniglar först i kön, till exempel vid järnvägsbommarna i Gamla Uppsala. När det väl blivit "grönt", så kör hela lämmeltåget iväg - i 73 knyck, trots att det är 90. Och eftersom det är 8 bilar framför mig, så kör man inte om, för det är lönlöst om man ändå inte hinner förbi den första bilen. Så där ligger man i sina 73 km/h hela sträckan och irriteras över att folk, som inte vågar köra högsta tillåtna hastighet, borde ta bussen i stället.
En skåpbil fångade min uppmärksamhet också. I mörkret vardet svårt att tyda hela reklambannern, men jag fick det till Galen Bygg. Det visade sig dock stå ytterligare tre bokstäver efter "galen", men hur klokt är det att döpa sitt företag till något sådant? Jag skulle i varje fall inte vilja ha några galna byggare hemma hos mig, billiga eller ej...
Gäääsp, så trött man kan vara efter en intensiv dag med viktiga samtal! Däckade när jag kom hem, tills sonen väckte mig och krävde middag. Oj, lite sent att börja fixa inbakad kassler, så idag blev det slarvmiddag á la rostat bröd.
Strax innan jag kom hem hade jag gjort upp en lång lista i huvudet på vad jag skulle fixa med just nu: packa upp kartonger, röja ur garderoberna (har köpt lådor man förvarar under sängen - har ju ingen klädkammare längre, så det behövs!), montera handtag i köket, måla första omgången på väggarna i förrådet, bandagera om valpens tass, klippa hundarnas klor, laga middag, prata med Ben på Skype, blogga, läsa ut en skolbok... Ja, jag minns inte allt som jag hade tänkt hinna göra. Puh, man blir ju trött bara man tänker på det! Jag får vara glad ifall jag får något av ovanstående gjort idag!
Under hemfärden funderade jag en del på trafiken. Dels så verkar folk ha riktigft svårt att våga köra tillåten hastighet nu när det blivit mörkt på eftermiddagarna. Även om jag inte hat någon tid at passa, så stressar det upp mig och jag vill köra om. Men möten sätter ofta P för de planerna och inte alltför sällan märker man efter et ttag att mötande bil har snigelmotor, vilket gjort att jag hade hunnit köra om. Men nu är det för sent...
Likaså fascineras jag över att det "alltid" är sniglar först i kön, till exempel vid järnvägsbommarna i Gamla Uppsala. När det väl blivit "grönt", så kör hela lämmeltåget iväg - i 73 knyck, trots att det är 90. Och eftersom det är 8 bilar framför mig, så kör man inte om, för det är lönlöst om man ändå inte hinner förbi den första bilen. Så där ligger man i sina 73 km/h hela sträckan och irriteras över att folk, som inte vågar köra högsta tillåtna hastighet, borde ta bussen i stället.
En skåpbil fångade min uppmärksamhet också. I mörkret vardet svårt att tyda hela reklambannern, men jag fick det till Galen Bygg. Det visade sig dock stå ytterligare tre bokstäver efter "galen", men hur klokt är det att döpa sitt företag till något sådant? Jag skulle i varje fall inte vilja ha några galna byggare hemma hos mig, billiga eller ej...
Gäääsp, så trött man kan vara efter en intensiv dag med viktiga samtal! Däckade när jag kom hem, tills sonen väckte mig och krävde middag. Oj, lite sent att börja fixa inbakad kassler, så idag blev det slarvmiddag á la rostat bröd.
Strax innan jag kom hem hade jag gjort upp en lång lista i huvudet på vad jag skulle fixa med just nu: packa upp kartonger, röja ur garderoberna (har köpt lådor man förvarar under sängen - har ju ingen klädkammare längre, så det behövs!), montera handtag i köket, måla första omgången på väggarna i förrådet, bandagera om valpens tass, klippa hundarnas klor, laga middag, prata med Ben på Skype, blogga, läsa ut en skolbok... Ja, jag minns inte allt som jag hade tänkt hinna göra. Puh, man blir ju trött bara man tänker på det! Jag får vara glad ifall jag får något av ovanstående gjort idag!
Kommentarer
Postat av: Kerstin Umegård
Jag tyckte det stod "novembersinglar" och undrade hur du kunde se att det var singlar först i kön...
Trackback