Robinson-gnäll
Lördag kväll. Ahhh, jag är verkligen en kvällsmänniska! Har precis sett ett avsnitt av Robinson (missade det första) och tycker redan att deltagarna är hiskeligt gnälliga efter bara fyra dagar. Dessutom har de ett bra ställe att bo på, till skillnad mot träsket förra året. Hur svårt kan det vara? De gnälliga kvinnorna, har de aldrig provat på en bantningskur och varit hungriga? Man överlever ju faktiskt. Hungerskänslorna mattas av ju längre tiden går.
Apropå bantningskur så testar min mamma en 13-dagars kolhydratsfri diet, som jag nog tänker testa. Fast jag tänker fuska de två gånger man ska äta fisk... Hellre skiter jag i att äta alls än tar fisk i min mun! Idag åt hon en hel kyckling till lunch och ska äta kokta ägg och råa morötter ikväll. Inget avancerat - passar mig superbra, jag som inte gillar att stå vid spisen...
Mammsen var här idag, tillsammans med storebror. Brorsan fixade fönsterbleck och fönsterfoder på utsidorna, medan vi här inne bland annat lyckades få fast luckan i kylskåpsdörren, så kylskåpet öppnas av att man öppnar själva skåpluckan. Andreas började installera diskmaskinen, men gav upp vid ruta tre i beskrivningen... Jag får ta över där, för det är tråkigt att diska för hand. Tycker inte minst Andreas.
Nästan alla flyttkartonger är uppackade nu när vitrinskåpet kommit på plats. Wunderbar! Nu börjar man få plats att vända sig i huset också!
Eleverna ska bli glada på måndag har jag bestämt mig för, så jag läser igenom de sista författarporträtten nu. De har helt klart utvecklats de ett och ett halvt år jag haft dem, så även om de tyckt att jag varit hård (fast egentligen är det läroplanen som är hård), så har det gett resultat. De blir förhoppningsvis nöjda med sina resultat!
Har börjat adventspynta. I år blir det i princip inga julgrejer här hemma, efetrsom jag har fullt med prylar överallt pga renoveringarna. Jörgen svängde förbi med ett par saker, eftersom allt julpynt var hemma hos honom. Jag fick två adventsstakar till fönstrena (jättefina, köpta förra året), en julstjärna till fönstret och en "ljusgardin" med stjärnor. Och så två röda ljusslingor, som Andreas ska ha i sitt rum. Blir nog mysigt! Jag har mina röda gardiner också med inbyggd belysning, som jag ska sätta upp i vardagsrummet när jag väl får upp mina gardinstänger. Jörgen var aldrig förtjust i dem, tyckte de såg ut att höra hemma i Red Light District, men jag tycker det är jättemysigt med ljus, även i gardiner!
Ben, my love, ringde idag också. Han hade hittat en person i Guinea som pratar svenska! Det var hans systerbarns musiklärare, som bodde i Sverige i fyra år på 90-talet. Jag hälsade på honom på Skype. Gick lättare än när jag ska hälsa på Bens syster eller andra, som bara pratar franska. När de frågar hur jag mår kan jag bara säga "bra", och det är ju ibland världens lögn... Men det är ju franska i varje fall! *skratt*
Förresten, det var trevligt i går kväll! Jag, Katarina och Lollo åt på Java och jag åt två stora portioner plus efterätt. Vi pratade massor och det är så synd att Katarina blir borta från ridningen så länge pga sin opererade tumme. Man borde gå ut oftare! Det var inte så dyrt: 119:- för buffén och 25:- för en lättöl eller 45:- för ett glas vin.
På bussen hem träffade jag en gammal elev, som jag pratade med. Vi satt precis bakom barnvagnssätet och efter att hon gått av såg jag att ungdomarna, som satt vid barnvagnssätet framför (en kille och en tjej) satt med fötterna på sätet framför. Jag irriteras lätt av sådana saker och funderade på ifall jag skulle säga till. Sedan kom jag på en jättebra idé: jag skulle slänga över ett ben mellan dem. När de frågade vad jag höll på med skulle jag bara säga att jag ville ha foten på sätet framför, precis som de har. Snacka om att skulle bli förvånade! I min fantasi såg jag hur övriga busspassagerare applåderade min insats och ungdomarna skämdes. Men så började tankarna svänga åt andra hållet: tänk om de skulle slå ner mig? Och med fasa för att bli totalt nerslagen så lät jag bli att göra något alls. Herregud, jag börjar verkligen bli gammal, min fegis! Strax innan Storvreta upptäckte jag dessutom att jag känner killen (han hade ryggen mot mig, så jag såg inte det tidigare), så det hade blivit väldigt pinsamt ifall jag hade genomfört min plan. Men roligt och minnesvärt hade det varit...
Nä, back to the författraporträtt. Har ett par kvar och de rättar sig inte själva. Tyvärr.
Dagens fundering: Kommer jullängtan att bli mindre om man pyntar mindre? Det vill jag ju inte!
Apropå bantningskur så testar min mamma en 13-dagars kolhydratsfri diet, som jag nog tänker testa. Fast jag tänker fuska de två gånger man ska äta fisk... Hellre skiter jag i att äta alls än tar fisk i min mun! Idag åt hon en hel kyckling till lunch och ska äta kokta ägg och råa morötter ikväll. Inget avancerat - passar mig superbra, jag som inte gillar att stå vid spisen...
Mammsen var här idag, tillsammans med storebror. Brorsan fixade fönsterbleck och fönsterfoder på utsidorna, medan vi här inne bland annat lyckades få fast luckan i kylskåpsdörren, så kylskåpet öppnas av att man öppnar själva skåpluckan. Andreas började installera diskmaskinen, men gav upp vid ruta tre i beskrivningen... Jag får ta över där, för det är tråkigt att diska för hand. Tycker inte minst Andreas.
Nästan alla flyttkartonger är uppackade nu när vitrinskåpet kommit på plats. Wunderbar! Nu börjar man få plats att vända sig i huset också!
Eleverna ska bli glada på måndag har jag bestämt mig för, så jag läser igenom de sista författarporträtten nu. De har helt klart utvecklats de ett och ett halvt år jag haft dem, så även om de tyckt att jag varit hård (fast egentligen är det läroplanen som är hård), så har det gett resultat. De blir förhoppningsvis nöjda med sina resultat!
Har börjat adventspynta. I år blir det i princip inga julgrejer här hemma, efetrsom jag har fullt med prylar överallt pga renoveringarna. Jörgen svängde förbi med ett par saker, eftersom allt julpynt var hemma hos honom. Jag fick två adventsstakar till fönstrena (jättefina, köpta förra året), en julstjärna till fönstret och en "ljusgardin" med stjärnor. Och så två röda ljusslingor, som Andreas ska ha i sitt rum. Blir nog mysigt! Jag har mina röda gardiner också med inbyggd belysning, som jag ska sätta upp i vardagsrummet när jag väl får upp mina gardinstänger. Jörgen var aldrig förtjust i dem, tyckte de såg ut att höra hemma i Red Light District, men jag tycker det är jättemysigt med ljus, även i gardiner!
Ben, my love, ringde idag också. Han hade hittat en person i Guinea som pratar svenska! Det var hans systerbarns musiklärare, som bodde i Sverige i fyra år på 90-talet. Jag hälsade på honom på Skype. Gick lättare än när jag ska hälsa på Bens syster eller andra, som bara pratar franska. När de frågar hur jag mår kan jag bara säga "bra", och det är ju ibland världens lögn... Men det är ju franska i varje fall! *skratt*
Förresten, det var trevligt i går kväll! Jag, Katarina och Lollo åt på Java och jag åt två stora portioner plus efterätt. Vi pratade massor och det är så synd att Katarina blir borta från ridningen så länge pga sin opererade tumme. Man borde gå ut oftare! Det var inte så dyrt: 119:- för buffén och 25:- för en lättöl eller 45:- för ett glas vin.
På bussen hem träffade jag en gammal elev, som jag pratade med. Vi satt precis bakom barnvagnssätet och efter att hon gått av såg jag att ungdomarna, som satt vid barnvagnssätet framför (en kille och en tjej) satt med fötterna på sätet framför. Jag irriteras lätt av sådana saker och funderade på ifall jag skulle säga till. Sedan kom jag på en jättebra idé: jag skulle slänga över ett ben mellan dem. När de frågade vad jag höll på med skulle jag bara säga att jag ville ha foten på sätet framför, precis som de har. Snacka om att skulle bli förvånade! I min fantasi såg jag hur övriga busspassagerare applåderade min insats och ungdomarna skämdes. Men så började tankarna svänga åt andra hållet: tänk om de skulle slå ner mig? Och med fasa för att bli totalt nerslagen så lät jag bli att göra något alls. Herregud, jag börjar verkligen bli gammal, min fegis! Strax innan Storvreta upptäckte jag dessutom att jag känner killen (han hade ryggen mot mig, så jag såg inte det tidigare), så det hade blivit väldigt pinsamt ifall jag hade genomfört min plan. Men roligt och minnesvärt hade det varit...
Nä, back to the författraporträtt. Har ett par kvar och de rättar sig inte själva. Tyvärr.
Dagens fundering: Kommer jullängtan att bli mindre om man pyntar mindre? Det vill jag ju inte!
Kommentarer
Trackback
