emblasmatte

Tänk att bli uppkallad till arbetsgivaren, i mitt fall rektor, och få höra att hon inte tycker att du gör ett bra jobb alls. Du blir desperat och hör med din närmsta kollega, som medelar att hon tyvärr håller med. Trots att jag frågade rektor ifall hon kunde ändra sig om majoriteten av eleverna ansåg att jag var skolans bästa lärare, så spelade det ingen roll. Jag förblev värdelös i hennes ögon. Bestört kastade jag givetvis in handduken och sade upp mig, för jag vill ju inte jobba på ett ställe, där man anses vara värdelös. Eftersom det var skolavslutning, så kryllade det av elever på skolgården. Smart drag av rektor att stoppa kniven i ryggen på mig när eleverna försvinner och inte kan vittna om huruvida jag är en bra/kompetent lärare eller inte/protestera över att jag försvinner. Fast på väg från skolan för sista gången, så passade jag på att berätta för alla mina elever, som jag såg i vimlet, om det inträffade och sade att de gärna får gå till rektor och protestera över hur allt skötts och förhoppningsvis ge mig stöd. Det är verkligen inte ofta jag drömmer om eleverna, men i denna dröm, så fanns ett flertal av de elever jag har idag med, som avslutningsfirare på skolgården.

Eftersom detta var det sista jag drömde (ja, allt var såklart en dröm), så mindes jag det extra tydligt när jag vaknade. Direkt när jag kom till skolan i morse, så sade Kerstin att rektor sökte mig. Gissa om det kändes olustigt när drömmen så tydligt fanns kvar i minnet! Fast det var givetvis något helt oskyldigt hon skulle prata om...

Denna torsdag ville jag ta det lugnt, så jag skulle kunna rida. Laddade med en STOR energidryck på dagen, för att chocka hjärnan med en massa koffein, ginseng, taurin och andra "nyttigheter". Det lyckades väl, för värken höll sig borta, så jag äntligen kunde rida. Det var 5 veckor sedan sist! Jag hade Lemans, en jätteskumpig men fantastisk häst. Och inte märktes det att det var länge sedan jag red - allt gick hur bra som helst, men det beror ju mest på att jag hade en sådan bra häst... Det var roligt att återse ridkompisarna också, har saknat dem!

Innan ridningen var det näst sista gången på valpkursen med Amber. En och en fick valparna möta en träfigur, klädd i jacka och mössa och med målat ansikte. Allt var i mörkret ute och de flesta hundarna var lite rädda för den i början. Alla utom Amber, som var livrädd hela tiden! Visserligen beror det mycket på rasen, grandisar är rädda av sig för det mesta, men jag tror att Amber litar så mycket på att ha Embla med sig jämt, som skydd mot läskigheter. Nu var Embla inte där och då blev det nog extra läskigt när hon inte kunde ha en rollmodell som kunde visa hur man skulle reagera i en sådan situation... När de andra tränade på sina rädslor, så fick vi testa agilitybana. Amber var givetvis skraj för tunnlarna, medan andra hundar gladeligen sprang igenom dem. Jag försökte få Amber att hoppa genom ett bildäck också, men damen var nog alldeles för stor för att ens kunna komma igenom... Dessutom älskade hon att skippa hindrena och gå vid sidan av i stället, som vid "höjdhoppet" på 2 dm. Varför hoppa över bommen, när man kan gå runt hindret...?

Jaha, så är det då midnatt igen och jag kommer att vara T R Ö T T i morgon bitti när väckarklockan ringer. Men, men, det är ju bara en dag kvar att fixa innan helgen! Jippie!