Ofrivillig tågresenär med gråtande barn
Jaha, så sitter man här ännu en Halloween utan att några ungar knackat dörr. Därför tvingas jag trycka i mig allt godis själv, för om det ligger en vecka eller två, så kommer det bara att mögla... =)
Har precis skrivit in 9:ornas provresultat på den bärbara datorn, men borde sitta och rätta engelskprov och författarporträtt as we "speak", men jag orkar bara inte! Det är sen lördagskväll och jag har slitit hårt hela dagen. Först hade jag äventyr med SJ. Följde Ben och barnen till stationen och medan Ben skulle köpa tågbiljett, så gick jag framåt längs med perrongen och lastade in barnen och vagnen. Fast plötsligt blåste en visselpipa och dörren stängdes och strax därpå åkte tåget. Jag ringde Ben och frågade om han var med på tåget, men han stod på perrongen och undrade var vi var... Linn började gråta nu när vi "tappat bort" hennes pappa, men jag försäkrade henne att jag inte skule lämna henne och då lugnade hon sig. I Knivsta klev vi av och inväntade nästa tåg, bara några minuter senare. När det stannade lastade jag på barnen och gav Ben en snabb puss som avsked och han åkte vidare till Sthlm med barnen medan jag själv fick invänta upptåget till Uppsala...Lyckligtvis slapp jag betala tågbiljett båda resorna och inte hade jag fått böter i Uppsala heller. Så allt kostade mig bra lite tid. Och ett litet äventyr med Bens döttrar! =)
Brorsan var här idag igen och hjälpte till med renoveringen. Allt går mycket snabbare och lättare när han är med, trots att jag först tror att vissa saker ska gå så snabbt att fixa. Nu har jag börjat lasta in i alla köksskåp, men det är trist att behöva diska allt som legat invirat i tidningspapper. Andreas har givetvis dragit till flickvännen, så jag stårt helt ensam med all disk etc. Ben är i Sthlm med döttrarna tills måndag och det är skönt på sätt och vis, för jag får dåligt samvete när han diskar och lagar mat hela tiden. Fast å andra sidan saknar jag honom så himla mycket! Hur ska jag klara mig utan honom de tre månaderna han är i Afrika?! Det är bara fyra dagar tills han åker.
Ambers tå fortsätter att göra henne illa. Hon haltar rejält fortfarande och vill inte stödja på tassen, trots att jag åker in titt som tätt till sjukhuset och bandagerar om gör att hon inte ska få nya skavsår. I onsdags åkte jag in akut för att hon slickat av sig morfinplåstret på morgonen. Hon mådde uppenbarligen inte helt bra, utan pep och gnällde och ville inte äta, utan bara ligga ner. Tydligen fick hon sig en "fylla", men inte så mycket att det var farligt. Hur som helst, jag åker hellre in en gång för mycket än en för lite. Just nu har hon inget plåster längre, eftersom veterinären inte vill att hon ska få morfin-abstinens.
Och vad är sannolikheten för att både jag och min exman hittar nya kärleken på E-kontakt? Nu har han i varje fall varit på dejt med en tjej han själv träffat via sidan (jag träffade ju Ben där), så vi får se vart det leder. Annars så har vi nu haft våra sex månaders betänketid, så nu håller han på att fixa så skilsmässan ska gå igenom. Jag har så mycket att göra, så jag har bett honom att ordna det och han har inga invändningar...
Nä, nu måste jag kasta mig över lite fler skoluppgifter. Jag jobbar bäst på kvällar och nätter...
Om du läser detta Ben, så hoppas jag du får en skön natt hos Hassan och att du ringer mig snart i morgon bitti! Je t'aime beaucoup! <3
Har precis skrivit in 9:ornas provresultat på den bärbara datorn, men borde sitta och rätta engelskprov och författarporträtt as we "speak", men jag orkar bara inte! Det är sen lördagskväll och jag har slitit hårt hela dagen. Först hade jag äventyr med SJ. Följde Ben och barnen till stationen och medan Ben skulle köpa tågbiljett, så gick jag framåt längs med perrongen och lastade in barnen och vagnen. Fast plötsligt blåste en visselpipa och dörren stängdes och strax därpå åkte tåget. Jag ringde Ben och frågade om han var med på tåget, men han stod på perrongen och undrade var vi var... Linn började gråta nu när vi "tappat bort" hennes pappa, men jag försäkrade henne att jag inte skule lämna henne och då lugnade hon sig. I Knivsta klev vi av och inväntade nästa tåg, bara några minuter senare. När det stannade lastade jag på barnen och gav Ben en snabb puss som avsked och han åkte vidare till Sthlm med barnen medan jag själv fick invänta upptåget till Uppsala...Lyckligtvis slapp jag betala tågbiljett båda resorna och inte hade jag fått böter i Uppsala heller. Så allt kostade mig bra lite tid. Och ett litet äventyr med Bens döttrar! =)
Brorsan var här idag igen och hjälpte till med renoveringen. Allt går mycket snabbare och lättare när han är med, trots att jag först tror att vissa saker ska gå så snabbt att fixa. Nu har jag börjat lasta in i alla köksskåp, men det är trist att behöva diska allt som legat invirat i tidningspapper. Andreas har givetvis dragit till flickvännen, så jag stårt helt ensam med all disk etc. Ben är i Sthlm med döttrarna tills måndag och det är skönt på sätt och vis, för jag får dåligt samvete när han diskar och lagar mat hela tiden. Fast å andra sidan saknar jag honom så himla mycket! Hur ska jag klara mig utan honom de tre månaderna han är i Afrika?! Det är bara fyra dagar tills han åker.
Ambers tå fortsätter att göra henne illa. Hon haltar rejält fortfarande och vill inte stödja på tassen, trots att jag åker in titt som tätt till sjukhuset och bandagerar om gör att hon inte ska få nya skavsår. I onsdags åkte jag in akut för att hon slickat av sig morfinplåstret på morgonen. Hon mådde uppenbarligen inte helt bra, utan pep och gnällde och ville inte äta, utan bara ligga ner. Tydligen fick hon sig en "fylla", men inte så mycket att det var farligt. Hur som helst, jag åker hellre in en gång för mycket än en för lite. Just nu har hon inget plåster längre, eftersom veterinären inte vill att hon ska få morfin-abstinens.
Och vad är sannolikheten för att både jag och min exman hittar nya kärleken på E-kontakt? Nu har han i varje fall varit på dejt med en tjej han själv träffat via sidan (jag träffade ju Ben där), så vi får se vart det leder. Annars så har vi nu haft våra sex månaders betänketid, så nu håller han på att fixa så skilsmässan ska gå igenom. Jag har så mycket att göra, så jag har bett honom att ordna det och han har inga invändningar...
Nä, nu måste jag kasta mig över lite fler skoluppgifter. Jag jobbar bäst på kvällar och nätter...
Om du läser detta Ben, så hoppas jag du får en skön natt hos Hassan och att du ringer mig snart i morgon bitti! Je t'aime beaucoup! <3
Kommentarer
Trackback
