Skjut i häktet
Idag har jag varit på häktet på Salagatan igen. Alltid roligt att få komma dit och göra lite nytta! Utanför den låsta dörren, i trapphuset, fanns en glasdörr till trapporna och fnissande noterade jag att det inte stod "Tryck" på dörren, utan "Skjut". Passar ju bra i ett gammalt polishus... =)
Hemma-mannen och jag har fixat till taket i förrådet. Nåja, vi försökte i varje fall... Att lägga isolering och sätta plast över var inte så svårt. Även om häftpistolen strejkade hela tiden, så den gamla hederliga häftapparaten fick rycka in i stället. Men när det var dags för spånskivorna, så gick det helt åt pipsvängen. Hemma-mannen lyckades trampa sönder en bit av skivan, så vi fick såga av en bit. I slutändan blev det ett himla pussel (tre bitar), som skulle upp i hålet, men jag skar snett och vint, så det såg ut som hej kom och hjälp mig. Till slut sade jag "Vi skiter i allt! Vi köper en 120-skiva som passar perfekt i hålet i stället, utan skarvar!" Så där står vi nu. Måste in och köpa gipsskiva, parkettgolv, färg till väggarna, rullgardiner, handtag och belysning till köket mm.
På hemma-mannens begäran kommer här en rapport om att han varit mycket flitig idag och inte bara trampat sönder gipsskivor. Han har diskat en massa (Andreas är för lat), hängt tvätt och underhållit mig. Tack Ben! ;-) Älskar dig!
I morgon kanske jag vågar övningsköra med honom... Eller? Tur att jag har en bra handbroms i bilen... =)
Funderade idag på vilken tur jag har att Ben och jag är så olika. När vi går hand i hand, så vill jag ha handflatan bakåt och tummen över hans, och han vill ha precis tvärtom. Hur blir det om man hittar en ny kille, som vill ha handen precis som jag? Besvärligt... Livet är fullt av små energitjuvar! ;-)
Hemma-mannen och jag har fixat till taket i förrådet. Nåja, vi försökte i varje fall... Att lägga isolering och sätta plast över var inte så svårt. Även om häftpistolen strejkade hela tiden, så den gamla hederliga häftapparaten fick rycka in i stället. Men när det var dags för spånskivorna, så gick det helt åt pipsvängen. Hemma-mannen lyckades trampa sönder en bit av skivan, så vi fick såga av en bit. I slutändan blev det ett himla pussel (tre bitar), som skulle upp i hålet, men jag skar snett och vint, så det såg ut som hej kom och hjälp mig. Till slut sade jag "Vi skiter i allt! Vi köper en 120-skiva som passar perfekt i hålet i stället, utan skarvar!" Så där står vi nu. Måste in och köpa gipsskiva, parkettgolv, färg till väggarna, rullgardiner, handtag och belysning till köket mm.
På hemma-mannens begäran kommer här en rapport om att han varit mycket flitig idag och inte bara trampat sönder gipsskivor. Han har diskat en massa (Andreas är för lat), hängt tvätt och underhållit mig. Tack Ben! ;-) Älskar dig!
I morgon kanske jag vågar övningsköra med honom... Eller? Tur att jag har en bra handbroms i bilen... =)
Funderade idag på vilken tur jag har att Ben och jag är så olika. När vi går hand i hand, så vill jag ha handflatan bakåt och tummen över hans, och han vill ha precis tvärtom. Hur blir det om man hittar en ny kille, som vill ha handen precis som jag? Besvärligt... Livet är fullt av små energitjuvar! ;-)
Kommentarer
Trackback
