Äntligen i hans famn igen!

Åh, så underbart! Bens flyg fick tillstånd att lyfta som tänkt och i torsdags landade han på Bromma. Jag var där och mötte honom - så efterlängtat efter att inte ha setts sedan januari! De två första dagarna tillbringade vi hemma hos mig. Det var mycket att göra med 6 månaders post och en drös telefonsamtal att ringa, både inom Sverige och till Afrika. Bland annat hade Bens två kameror stulits ur den låsta resväskan. Antagligen har kvinnorna som genomlyste väskorna i Guinea sett att det fanns elektronisk utrustning i hans resväska och sedan har någon kumpan i lugn och ro pillat upp låset och tagit kamerorna och sladdarna (och en parfymflaska). Så himla trist! Jag som hade velat se bilder på Bens båtar, som han byggt.

Nåja, vi höll oss mest i Storvreta. Tog med Ben till Ica, där han blev uttittad av vissa. Som om svarta är ovanliga här...? På fredagsnatten drällde sonen med flickvän och kompis in mitt i natta efter fest och sov över. På lördagen åkte vi ner till Bens lägenhet i Stockholm. Allt såg bra ut (alltså hade hyresgästerna skött sig) och vi installerade oss. Sedan for vi till Bens ex, där han ville överraska sina döttrar. Han har nämliogen sagt att han skulle komma hem en vecka senare. Tyvärr var de inte hemma, så vi hälsade på min syster och lilla Vincent. Lekte en massa med honom och han blev så ledsen när jag skulle åka igen. Åh, så trist att träffa honom alltför sällan! Men om jag börjar ränna ner till Ben igen nu, så kan jag hälsa på syrran oftare också!

Inte förrän vid 20.30 fick Ben tag på flickorna på telefon. Han låtsades att han fortfarande var i Afrika och så åkte vi över och Ben plingade på (jag väntade i bilen). Gissa om de blev överraskade! Givetvis ville de följa med pappa hem på stört, så vi åkte hem till honom alla fyra. Bus, skratt och lek. Så roligt att få träffa tjejerna igen! Det var ju ett halvår sedan sist.

Idag, söndag, så gick vi i Globen, åt i Skanstull och for sedan till Odenplan, där Ben överraskade sin son, som skulle till att ha födelsedagskalas. Han trodde ju att pappa skulle missa hans födelsedag i morgon, men nu dök han plötsligt upp på kalaset. Jag antar att han blev jätteglad över den "presenten"! Själv for jag hemåt, eftersom jag måste jobba i morgon. Ville verkligen inte åka ifrån Ben, nu när han är tillbaka i Sverige igen. Första natten sov jag inte mycket alls, för jag låg och bara njöt av att ligga bredvid honom igen, tätt ihopslingrad. Det är plågsamt att återigen få sova ensam ett par nätter. Måste ta mig en funderare på framtiden. Var ska jag bo? Jobba? Vill vara med Ben så mycket det bara går nu!

Askregn över staden?

Hur ska det gå? Komma eller inte? Vulkaner är oförutsägbara, så Ben har ingen aning än ifall hans flyg kan lyfta från Guinea i morgon. Han vet inte heller ifall han blir fast i Bryssel eller om det i så fall går att åka hela vägen hem till Sverige. När jag åkte hem från jobbet igår, så var molnen på himlen väldigt spännande. Antingen drabbades Uppsala av regnskurar, eller så trillade askan ner... Nädå, klart det var regnskurar, men det var ändå kul att associera med tanke på tidens naturfenomen.



Idag har Embla tuggat på Amber igen. Ett litet sår på nosen och tre sår i örat. Stackars lilltjejen. Fast det är klart, hon behöver ju också lära sig var gränserna går. Jag får ha koll så det inte blir infekterat eller så. I morgon är vovvarna hemma med mig och då går det alltid lugnare till, så det ska nog gå bra!

Efter två långa arbetsdagar, så är jag nu ledig resten av veckan! Tur att jag fick ledigt, för jag vill verkligen möta Ben på flygplatsen. Om han nu kommer... Dessutom behöver jag vila upp mig. Visst sov jag mest hela påsklovet, men jag är ändå inte utvilad.

För första gången på länge har jag suttit på jobbet utan att vara stressad. Alla inlämningsuppgifter har varit rättade (jag har sett till att komma i fas innan Ben kommer, så jag kan ägna mig åt annat när han äntligen är hemma) och skrivbordet har varit städat. På de få, korta rasterna jag har, så har jag kunnat ta det lite lugnt och till och med prata en stund med kollegor i personalrummet. Så otroligt normalt, men ändå sjukt ovanligt i min värld. Lyckan blir dock kortvarig. Snart kommer flertalet av mina elever lämna in en massa uppgifter (artiklar och recensioner), så då blir det helgjobb igen. Jag ser dock med spänning fram emot niornas "skoltidningar", som de ska göra på engelska. Det är första gången jag gör detta projekt och det ska bli riktigt kul att se resultatet, framför allt eftersom eleverna är så otroligt positiva och arbetar super-ambitiöst.

Efterrsom jag åker på E4:an så gott som dagligen på morgon och eftermiddag, så har jag analyserat trafiken lite. Mitt ex kunde bli irriterad på att jag analyserade allt möjligt skit, som till exempel varför folk har trasig gardiner i fönstrena. Han menade att eftersom jag ändå inte får reda på svaret på en sådan ointressant fundering, så var det onödigt att ens fundera på möjliga orsaker. Men jag är som jag är, och analyserar hejvilt bäst jag vill! =) Och ser man på trafiken, så går det rätt lugnt på morgonen, när man ska till jobbet. På hemvägen däremot, så brassar folk på. Hur kommer det sig? Tja, min amatöranalys ger svaret att fok är gladare att komma hem än åka till jobbet. Det inkluderar mig. Även om jag älskar att stå i katedern, så är det ju underbart att pusta ut hemma med sina nära och kära. Betyder det att det är störst risk för trafikolycka på eftermiddagen? Vet inte, men det skulle vara intressant att få veta svaret. Om det är så, så spelar troligen hastigheten in. Om inte, så kanske man är seg på morgonen och har taskigare reaktionsförmåga. Som om jag orkar kolla upp svaret... Men det är kul att spekulera!

Megakatastrof?

Två år varade förra utbrottet från vulkanen på Island. Blir det lika långvarigt denna gång, så får vi en katastrof av oanade mått. Inga flyg skulle ställa med kaos över hela jorden. Eller åtminstine i I-världen... Bens hyresgäster skulle resa till Afrika idag, men har fått nytt preliminärt avresedatum på tisdag. Hoppas bara Ben kan få komma hem som det är tänkt!!

Fick aldrig tag på honom igår kväll. Dels för att det är banne mig stört omöjligt att kopplas till Guinea 9 gånger av 10, dels för att Ben aldrig svarade. Han hade visst däckat efter ett "smärre" alkoholintag på födelsedagsfest... =) Men idag lyckades jag pratat med honom på knagglig linje. Fasiken vad skönt att slippa detta telefonkrångel när han kommer hem!



Idag har det varit en annorlunda dag. Först träffade jag en gammal elev i stan (planerat) och vi tog en pizza tillsammans. Så himla roligt! Rätt ofta funderar man på sina före detta elever och undrar hur det är med dem, så det är alltid kul att få uppföljning. Alltför sällan träffar man dem igen. Det skulle vara skitkul att få vara med på en återträff i framtiden, men sannolikheten att de, om de ens har någon återträff, tänker på att bjuda in gamla fröken är rätt liten. Tyvärr. Man kanske kan våldgästa festligheterna...? =)

Sedan blev det till att skynda hem, för Johannas (äldsta sonens flickvän) mamma och syster skulle komma öve rpå fika för första gången. Jag hade bakat och städat på förmiddagen, men missat att plocka bort från min säng. Så Amber hade skuttat upp och tuggat sönder mitt block och en blyertspenna. Hon hade nog kört lite dans-moves på sängen också, för täcket låg på golvet. Nåja, jag kom förhållandevis lindrigt undan denna gång.

Värre var det igår. När jag för en gångs skull släppte ut Amber utan koppel (typ första gången på evigheter!), så skulle det givetvis knata förbi en hund på gångbanan utanför. Båda hundarna fick spel och rusade emot häcken och skällde sig blå. Och staketet (kompostgaller med stolpar) rasade in över tomten. Herre min je - måste ha skrämt livet ur ägaren. Min vanliga tur - vad är sannolikheten att det ska hända när hunden är okopplad en gång av 100???

 

I kväll känner jag verkligen för fest! Typiskt att klockan nästan är midnatt redan... Kan man slira ut på krogen vid denna timma? Å så vill jag dansa disco. Kan man som 39-åring glida in på något hak för fjortisar, där det är mer action? Fast det är klart, vad är chansen att bli uppbjuden där? =) Nä, jag får nog sitta här framför datorn med en dooley's i ena handen och längta tills Ben kommer hem. Så många månader ifrån varandra är frustrerande! Han kan ta mig med ut på krogen och dansa. Det gjorde vi i Afrika på nyårsnatten. Skitkul! Exet ville nämligen aldrig dansa, så det är en ny erfarenhet för mig.


Orosmoln och mirakel

Miraklenas tid är visst inte förbi! Tog treo idag, för första gången på nästan två veckor, och banne mig, på eftermiddagen kändes det bra igen! När hände det sist? 1993? Dessutom hade jag energi efter arbetsdagen, trots att torsdagar är min tuffaste dag. När jag väl kom hem, så lagade jag middag, borrade upp fästen till gardinstängerna i vardagsrummet, uppfann en lösning på att ena stången var en decimeter för kort, strök och hängde upp en mängd gardiner, skar skum runt fönster och putsade några fönster. Tog sedan en promenad med vovvarna i god tid innan ridningen, för jag ville att de skulle vara trötta när jag åkte, så Amber inte skulle börja tugga på inredningen... Och så kom jag iväg på ridningen, äntligen (har ju inte hänt mer än ett par enstaka gånger på hela terminen!). Helt sanslöst att jag har orkat med allt detta efter den jobbigaste arbetdagen av dem alla!



(Jag har ännu inga lister runt fönstrena, så därför ser det ut som det gör...)

Jag och Poppe, som skötte sig exemplariskt och gjorde precis allt han skulle! <3

Miraklena fortsatte, för när jag kom hem insåg jag att Amber sovit hela tiden och inte rört en pinal. Pussegumman! Jag är så glad att jag inte ens bryr mig om att Embla ligger och fiser äggmökar i soffan...

Fast ett moln på himlen finns det - bokstavligen! Den förbannade vulkanen på Island som spyr ut värsta askmolnet har gjort så all flygtrafik i hela norra Europa är inställd. Men hur länge? Kommer Ben att kunna flyga hem, via Belgien, på onsdag??? Fasiken, min tur måste fortsätta, för startar inte hans flyg, så vet jag inte vart jag tar vägen...

Vårtecknena fortsätter också, även om det ska komma snö de närmsta dagarna (och därför behåller jag vinterdäcken på, så får polisen säga vad den vill!). En mygga har redan hunnit smaka på en av hundarna. Och motorvägen kantas av det ena liket efter det andra. Mest grävlingar, men en och en annan räv slinker också med. Fast nästan varje morgon har likbilen varit i farten och skyfflat upp kadavrena. Undrar hur en sådan platsannons på Arbetsförmedlingen ser ut. Sökes: likskyfflare. Påminner mig också om en gång när jag såg på ett teveprogram, där folk kunde vinna en massa pengar om de vågade göra en massa knäppa saker. En deltävling var att de skulle äta "road kills", överkörda djur alltså, helt råa. Tänk vad folk gör för lite pengar!

Nähä, nu är det schlafengehen som gäller. Ska ha mitt sista utvecklingssamtal i morgon bitti. Skönt!! Är lite nervös också, för vovvarna ska vara ensamma hemma medan jag jobbar. Och så ska Andreas på anställningsintervju *håller tummarna*!

Embla på promenadAmber rullar gärna runt i gräs, eftersom grimman kliar...

Komiska toabesök

Sällan har det varit så roligt att gå på toa och se resultatet som nu. Varje gång jag är färdig fnissar jag över det. Mina nya b-vitaminer gör nämligen kisset alldels totalt knallgult! Det är som att jag tryckt i mig ett kilo saffran eller något. Det är ju kul att man kan roas över det lilla i vardagen... Hoppas bara det ger önskad effekt nu mot migränanfallen. Och att håret kvicknar till också. Det har varit tämligen livlöst i flera år nu.

Ganska likt mitt krull, faktiskt!

Solen har skinit och gett förnyade krafter. Som genom ett trollslag orkade jag inte bara köra iväg ett lass till sopstationen (bråte som legat på altanen hela vintern), utan jag har skurit skum runt ett par fönster och tvättat dem också. Visst, fortfarande återstår en del skum och fönsterputs, men det är ju en bra början.

Halva dagen har jag legat i sängen och läst klart Slumdog Millionaire. En bra bok. Fast jag är förbryllad över titeln, för den borde heta Slumdog Billionaire. Har inte läst indiska böcker tidigare och det var kul att få en inblick i samhället där, även om det mest var ur slummens synvinkel. Nu får bokläsandet ligga på hyllan ett tag framöver, för nu har jag tusen andra saker jag måste hinna med. Fixa till innan Ben kommer, till exempel...

De två killarna som hyr Bens lägenhet har hastigt beslutat att inte hyra längre än till lördag. Jag hoppas Hassan kan åka dit och hämta nycklarna, så jag slipper gå upp i ottan och köra fram och tillbaka till Stockholm bara för att hämta ett par nycklar. Jag ska ju ändå ner dit snart ändå och plocka upp min Darling på flygplatsen!

På promenaden på förmidagen gick jag och tjejerna en ny väg. I nya villaområdet går en grusväg längs med tågrälsen, fast ett bullerplank skiljer av dem. Flera gånger kom tåg (alla tåg som går norrut från Uppsala passerar där) och varje gång tittade Embla förvånat. Vad var det som lät så högt, men som ändå inte syntes?? Lite läskigt var det allt!

He's coming home!

Ett sant vårtecken så gott som alla andra är alla poliser, som syns ute på våra vägar. Överallt kontrollerar de bilister och mäter hastigheter. Igår stod de vid motorvägen i södra Uppsala och pekade med lasern, medan kollegorna plockade in fortkörarna avfarten efteråt. Det var väldigt tydligt så lagligt bilisterna körde efter att de sett poliserna på bron. Men egentligen, hur stor är sannolikheten att det finns ytterligare en kontroll precis efter? Är man inte som säkrats som fortkörare precis efter en laserkontroll? Fast jag är precis som alla andra. Blotta åsynen av poliser gör mig väldigt laglydig ett bra tag efteråt…



Amber lyckades med ett nytt konststycke igår. När jag nästan var hemma, märkte jag plötsligt hur ljuden utifrån blev väldigt tydliga. Kollade bakåt och upptäckte att Amber lagt tassen på dörren och kommit åt knappen som sänker ner fönstret. Hon låg där nöjt och vägrade flytta på tassen, men till slut lyckades jag få upp rutan i varje fall.

Ben har haft goda nyheter. Nu har han bokat biljetten hem och nästa vecka får jag äntligen krama om honom igen! Såååååå himla lycklig! Han är dock väldigt stressad över att han inte är färdig med allt, nu när han bara har en vecka på sig. Idag fick han inget gjort, för han satt och väntade på en chaufför hela dagen, som till slut ringde och sade att han inte kunde komma p.g.a. bilproblem. En hel dag åt skogen. Så typiskt Afrika…

Bilverkstad i Guinea

Idag var det återträff med tjejerna på kursen. Väldigt kul att ses igen! Tiden gick, men vi hade svårt att slita oss. Till slut var jag dock tvungen att åka tillbaka till skolan igen. Under tiden hade mina elever sett på film. Egentligen tänkte jag visa Robinson Crusoe, ett bra och pedagogiskt val, men de hade visst redan sett den. Som tur hade jag med mig en helt opedagogisk film, New Moon, som de fick se i stället. Nöden har ingen lag… Det hade gått bra i varje fall och det var ju huvudsaken.

Efter två arbetsdagar är det dags för huvudvärk igen. Så himla typiskt! Hela lovet har jag varit värkfri, men så fort jobbet börjar igen, så sätter det igång. Ändå har jag haft två relativt lugna arbetsdagar. Igår hade jag också medarbetarsamtal. Det gick hur bra som helst, men på slutet fick jag se ett förslag på hur min tjänst ska se ut i höst. Mindre roligt… I stället för att få svenska och engelska i någon av de sex klasser som börjar, så tänktes jag ta två grupper i b-engelska och en i b-tyska. Huga! Hälften av min undervisning skulle vara med nya läromedel, dessutom skulle jag få en klass mer än nu, så nästa läsår kommer att bli oerhört tung ifall det blir så. Men det lät på rektor som att det skulle bli ändringar, eftersom jag tyckte det var tufft att behöva sätta mig in i så mycket nytt. Och sex grupper på 75% är också tufft. Men tiderna ändras. Förr hade man sex klasser på en heltidstjänst. Nu är kommunens ekonomi skral, så då tajtas det till. Man förväntas jobba mycket mer med fler elever och större klasser till samma lön.


Tvätta kläder i skogen

Äntligen kom jag ihåg pappersinsamlingen! Men på kvällsrundan insåg jag att regnet inte skulle göra det roligt för de ungdomar som skulle hämta alla mina nio kassar. Så därför byggde jag lite åt dem. Två träbockar med en massa plankor, alla kassar på, och så en jätteplast över allt som skydd mot regnet (tur jag sparade plasten som blev över när vi lade golv i förrådet!). Voilá! För säkerhets skull skrev jag en lapp och klistrade på insidan av plasten, att de kunde slänga den på gräsmattan. Ungdomarna kom klockan 10 på förmiddagen och jag hörde de förvånade utropen "Pappa, titta här!". Hoppas de var nöjda med arrangemanget...



På förmiddagspromenaden idag hade jag bara Amber. Embla var hos husse, som kom hem från Mallorca igår. Vi gick till skogen där hon fick springa fritt och det är så otroligt glädjande att se hennes lycka över att få springa fritt! Den smältande snön har bildat en hel del småsjöar, till hennes lycka. Att busa med en pinne och springa omkring och småslänga med den i munnen medan hon sprnger är så uppmuntrande att se. Fotade några tussilago på vägen hem. Äntligen verkar våren vara här! Har upptäckt några krokusar i min rabatt också. Har ju aldrig bott här en vår, så det blir en överraskning vad som dyker upp. Tråkigt däremot är att någon sumpat en tvättmaskin i början av skogen. Herregud, var det jobbigt att åka någon extra minut till återvinningsstationen?



Har fixat lite extra stängsel i trädgården också, så Amber inte rymmer så lätt. Vi får se ifall det fungerar. Har satt fast en lina också, som man kan sätta fast henne i. Med risk för att altanen rasar... Vovvarna är glada över att deras leksaker kommit fram från under snötäcket. De firade genast med en dragkamp, som resulterade i trasigt gosedjur. Embla tog riktigt kål på den genom att frenetiskt plocka ut allt ludd.



Sonen i t-shirt är också ett vårtecken!Embla gömmer sig bakom busken. Så stod hon länge och tjuvkikade på mig!

Åh, hur ska jag orka upp i morgon? Är ju van att få sova till lunchtid. Fast jag har ju en håltimme på eftermiddagen. Man kanske ska smita in i vilrummet? Komma ut alldeles rödmosig och förvirrad lagom till konferensen. Nä, jag tror inte det...

Innan jag dör

Men hur kunde jag glömma!? Skriva ett helt blogginlägg igår och missa att skriva om min debut som biltvätterska? Jag ville ju göra allt för att imponera på besiktningsmännen, så jag tänkte att tvätta bilen nog var en bra idé. Framför allt eftersom jag inte gjort det sedan jag köpte den för ett halvår sedan... Skurade och gnodde, puh! Med ett belåtet flin på läpparna beskådade jag sedan mitt underverk: en ren, blöt volvo. Men säg den lycka som varar. Plötsligt hade bilen självtorkat, och den var banne mig inte ren! Huga! Det blev till att dra lite med en disktrasa för att få bort de värsta ränderna. Dammsög också inuti bilen och skurade mattorna. Kollade triangeln. Sedan kom jag på att saker minsann inte är trasiga så länge de går att laga med silvertejp, så jag satte igång att försöka sätta på skyddet på bagageluckan (på insidan). Först försökte jag en diskret variant, men det gick inte alls, så det blev till att fultejpa och be en bön att skiten satt kvar under besiktningen. För säkerhets skull, så plockade jag fram triangeln och lade i bagaget, synlig utifrån, och plockade ut hundarna genom bakdörren, så jag inte skulle behöva öppna bagageluckan (och det gjorde inte besiktningsmannen heller, tack och lov).

Nja, riktigt så här såg det väl inte ut när jag tvättade bilen...

Jag tror inte heller jag skrivit om min äventyr på den läskiga vågen. Ställde mig på den för några dagar sedan och tre dagar senare hade jag gått ner tre kilo. Inte medvetet, dock. Jag har bara ingen aptit. Äter kanske två rostade smörgåsar till brunch och sedan ett par kokta ägg eller några kex till middag. That's it. Jag har alldeles för många bekymmer som tynger mina axlar (och mitt hjärta) just nu. Känns verkligen öken, men hur jag än grubblar, så försvinner inte bekymren. Såklart. Pest.

Jag har läst ut "Innan jag dör" nu och till min stora förvåning kunde jag inte hålla tårarna borta. Första gången det hänt när jag läst en bok! Under tiden jag läste har jag antecknat en massa frågor, som eleverna skulle kunna arbeta med. Ska hinna börja läsa "Slumdog Millionaire" också, men lär knappast hinna läsa ut den. Borde nog ägna tid åt att läsa igenom elevarbetena innan måndag egentligen...



Lyckades rycka upp mig och äntligen rensa akvariet. Måste göra det oftare. Som det är nu slammar det igen och massor av små partiklar virvlar omkring hela tiden, även efter vattenbytet. Nåja, de fick mat idag i varje fall, så de ska inte klaga. Inte varje dag de får det! =)

Har också vattnat alla blommor, städat köket... Och igår tvättade jag båda hundarna efter den långa promenaden. Blöt hund i ett hus med enbart självdrag - jippie... Jag bäddade ner dem med ett varsitt täcke efteråt, för Amber huttrade. Så summa summarum så har det blivit en del gjort de senaste två dagarna i varje fall.

Besiktning

Efter en lunch hemma hos Eva med några av tjejerna, så tog jag mina hundar i bilen och puttrade iväg till bilbesiktningen. Ingen av männen vågade sätta sig i bilen när de levde om i bagaget, så jag tog ut dem. Nervöst såg jag på håll hur bilen undersöktes, skakades och kördes iväg. Sedan kom domen: bromsen på ena bakhjulet tar dåligt, vilket kräver ombesiktning. Fast det syntes inget sådant när han tittade under bilen. Jaja, det hjälper ju föga... Tog vovvarna och brände tillbaka till Eva. Därifrån åkte Jane och jag ut till hundhagen vid Stadsskogen, för hon har också en grandis. Det gick bra och hennes Ella och min Amber busade mest hela tiden. I geggan... Embla höll sig helst för sig själv och tog det lugnt, mer som tjuren Ferdinand. Några gånger högg hon efter de andra hundarna, men hon slutade med en gång när man fräste till.

Amber och Ella. Amber har det breda halsbandet.Amber och Ella. Amber har det breda halsbandet.Amber och Ella. Amber har det breda halsbandet.

Efter ett tag kom en pudel in. Han hade varit kastrerad i sju år, men han hade inte glömt vad man gör med löptikar. Så han tillbringade hela tiden i hagen med att gå på två ben, klistrad vid Ambers bakdel. Så småningom byttes han ut mot en fjärde grand danois - en hanhund som är chippad i nacken som kastrering. Han blev också förtjust i Amber och försökte t.o.m. rida på henne en gång. När vi efter två långa timmar i en geggig hage begav oss hemåt, så var det en supertrött Amber som däckade i bilen innan jag hunnit 100 meter. Hon hade konstant haft en hund baktill och en framtill...

Johan ville LAN:a hos en kompis, så jag körde dit honom på kvällen. Då ringde Andreas och tyckte jag skulle hälsa på när jag ändå var i krokarna. Jag hörde redan på telefon att han inte var nykter... Svängde förbi och möttes av fem väldigt onyktra ungdomar. Riktigt glada i hågen ville de att jag skulle komma in och festa med dem. Andreas skulle leta i min bil efter en cd, men drog igen dörren, tryckte ner kopplingen, varpå bilen rullade utan att han märkte något. Jag fick honom ivarje fall att dra åt handbromsen innan han rullade in i häcken. Sedan startade han till min skräck, men det slutade tack och lov med att bilen fick motorstopp och jag beordrade ut honom. Kanske tur att det var länge sedan han övningskörde... =)

Egentligen är det en - i mina ögon - hyfsat OK "lek" de körde med. De spelade bowling på wii, och för varje spärr skulle de dricka tre klunkar och för varje strike fem. Och i början blev det nog en hel del klunkar, men ju mer runda under fötterna de blir, desto mindre är väl ändå sannolikheten att de lyckas bra på bowling? De hade ju kunnat leka tvärtom, att de skulle dricka för varje gång de misslyckades, och då hade jag varit riktigt orolig...

Pinsamma mensskydd

En riktig Gambler är jag nog. För trots en uppenbar risk att Amber skulle fly fältet och flirta in sig hos en hanhund, så släppte jag henne lös i skogen. Hon verkar inte ha begripit vad hennes löp går ut på, och jag tyckte synd om henne när Embla fick härja fritt. Och inte ville jag hålla Embla kopplad bara för Ambers skull, för hon njuter inte alls av att bara gå bredvid mig varenda promenad. Men det blir inte dussinet blandrasvalpar. Inte en vovve så långt ögat kunde nå!

Jag frågade aldrig dagisfröken ifall det blev blodbad i boxen igår. Hon berättade nänligen att Amber gått på huk mest hela promenaden, som om hon försökte kissa - hela tiden. Wow, vilka lårmuskler den damen kommer att få! Dessutom kissade hon på sig i boxen hela tiden. Det har hon inte gjort hemma, varken före eller efter, men det beror väl på att hon blir så ivrig och det är inte lätt att hålla tätt när man är bauta-svullen där bak. Stackars fröken, fick skura hela dagen lång. Nåja, nu dröjer det till måndag innan de ska tillbaka dit. Typiskt bara att de löper i tre veckor...

Har varit lite nyttig idag också och ringt och förklarat varför Ben inte betalat sitt underhåll (han har fått betalningsanmaning). Hon undrade ifall han inte kunde betala från Afrika, men jag förklarade att det är ett u-land och att det till exempel inte går att använda sitt bankkort i hela landet. Nåja, vi kom fram till att han får kontakta dem när han kommer hem. Han har rätt mycket att gå igenom, för posthögen efter dessa nästan 6 månader utomlands är gaaaanska hög... Igår på telefonen pratade Ben i varje fall om att han hade tänkt boka flygresa hem igår, men var tvungen att ta hand om sin pappa, så han skulle nog göra det dag. Jag håller tummarna! Men jag vågar inte ta ut någon glädje i förskott, innan han verkligen står på Bromma flygplats. Vi fick avbryta samtalet ganska abrupt, för taxin han satt i skulle klämma in ytterligare passagerare. Räckte det inte med att han satt bredvid två stor-rumpade damer? Nåja, jag sade att han skulle passa på att nypa dem i baken lite...

Idag var jag tvungen att masa mig till ICA för att köpa ett gäng bindor till Amber. Helt sjukt, men jag tycker det är ganska pinsamt att köpa bindor. Varför!? Tamponger går klart bättre att köpa, men det skulle inte hunden uppskatta... Är det kanske för att båda mina söner envisas med att kalla Ambers binda för blöja? Därmed tänker nog alla män likadant, och några blöjor vill jag ju inte stoltsera med att använda. Logiskt tänkande, visst. Men jag tänker aldrig köpa bindor till mig själv! =)

Och eftersom det är så där lagom pinsamt, så vill jag inte stå en kvart framför hyllan på ICA och välja den bästa men ändå  billigaste (hunden bryr sig ju inte om alla finesser). När jag kom hem såg jag att alla mina tre paket hade vingar. Great... Det blir till att klippa bort vingarna på alla bindor innan jag kan använda dem. Hellre det än gå tillbaka och byta... *fniss*

Jag har fått oväntat lite gjort detta lov. Typ inget... Hade tänkt fixa hela huset och rätta ikapp allt. Men vad gör man när lusten bara inte finns där? Nåja, jag har hunnit rätta elevernas prov i litteraturhistoria i varje fall. G-delen gick extremt bra, och på VG/MVG-delen är det alltid spännande att se hur eleverna resonerar. De skulle identifiera textutdrag de inte alltid sett tidigare och komma fram till vilken epok det hör till. Det viktigaste var inte att de prickade rätt, utan hur de resonerade. Just av den anledningen är det inte bra med verk de känne rigen. Jag hade exemeplvis en snutt ur Nils Holgersson med, och den texten kunde alla. Då resonerar de inte, utan skriver att det är det verket, för att de känner igen det.

Nåväl, jag har en liten överraskning åt mina nior på måndag. Bortsett från några oförberedda prov, så slipper de fler prov av mig denna termin! Inte illa, då jag har dem både i svenska och engelska. Men de är så himla duktiga och jobbar på bra, så jag behöver inte ha prov för att kolla dem hela tiden. Det viktigaset är ändå det som man inte kan plugga till. Eleverna kan ha alla rätt på glosor, fraser och grammatik, som de pluggar på, men om de inte får bra på läs- eller hörförståelsen eller uppsatsen, så är det det som räknas. Det står inte i betygskriterierna att eleverna ska vara bra på glosor, till exempel. Så varför har man då prov? Jo, för att eleverna ska lära sig alla glosor som man jobbat med, för de pluggar om det är prov. Och om de lär sig alla de orden, så blir de automatiskt bättre på färdigheterna. Men eftersom min nia alltid gör läxorna strålande bra, så vet jag att de lär sig alla dessa ord ändå. Jag tror de blir glada åt att få lägga ner mer tid på andra prov denna termin!

Loggade in på e-kontakt idag. Bloggar där med. Men de har gjort om hela sajten och - VE OCH FASA - bloggarna är borta! Drog genast iväg ett mail och har fått till svar att det kan ta väldigt lång tid innan det är åtgärdat. Jippie, mitt abbonemang går ut om någon vecka och jag tänker inte förnya det. Har ju redan hitta My Love!

Jag blev omringad av poliser

Glad i hågen struttade jag ut med mina vildbattingar på förmiddagspromenad igår. Plötsligt nåddes jag av en väldigt ovanlig syn - en polisbil mitt i lilla Storvreta! Gick några steg och såg en till. Men oj, nu måste det ha varit inbrott eller något. Men när jag kom så pass långt (för givetvis var jag så nyfiken att jag gick åt det hållet) att jag såg korsningen, så insåg jag att det bara var några poliser som hade kontroll av bilister. Och Amber, ja hon visade ju direkt vad hon tycker om poliser och andra främlingar. Vov, vov och jag som försökte få tyst på henne när vi skulle gå över korsningen. Men poliserna var mäkta imponerade av de stora respektingivande hundarna och kom och ville prata allihopa, så långt de nu vågade gå från sina positioner ifall någon ny bil äntligen skulle dyka upp. Så även om jag blev omsvärmad av ett antal poliser, så var de alla glada och ingen var ute efter att haffa mig. =)

På väg tillbaka från promenaden skulle jag till att möta en liten schnauzer i samma korsning. Denna har vi mött förut och det slutade då med att båda mina hundar drog skällandes iväg mot den stackars lilla killen och jag med nöd och näppe fick stopp på 120 kilo muskler i tid. Så fort mina hundar fick syn på honom på håll, så började Amber så klart som vanligt. Men då tog jag tag om hennes öra, något jag vet att hundarna avskyr och höll i. Då fokuserade hon på att försöka komma loss i stället, vilket hon snart gjorde. Men efter det skötte hon sig hur bra som helst och blev belönad med en massa godis! Kanske finns det hopp ändå... =)

Nu har Amber blivit så svullen av löpet, så hon inte vet ifall hon vill kissa eller bajsa när hon är ute. Eller om hon ens behöver kissa över huvud taget. Det resulterade i att hon idag, när jag körde hundarna till dagis, satte sig att kissa så fort vi klev ur bilen (trots att jag rastade henne 10 minuter innan). Det var bara det att tikskyddet var på, så nu kissade hon ner det... Dagisfröken menade att hon skulle skölja upp det och att det inte behövs i boxen. Hm, undrar om dagisfröken har varit med en grandistik som löper... Det blir värsta blodbadet! Alla tre hundarna kommer halka omring i boxen...


Filmbesvikelse

Idag har det varit säng-dag. Läsa, lösa sudoku, sova. Johan har tagit promenaderna med hundarna, så jag har inte ens makat mig in i duschen. Den är inte så kul längre, för munstycket har lossnat från slangen, så nu sprutar vattnet bara ut från slangen. En bauta-stråle, med andra ord. Visst går det att duscha utan större problem, men helt bekvämt är det ju inte. Som att stå under Manneken Pis...



Så oduschad och med rufsigt hår tog jag för givet att ingen säkert skulle komma förbi. Men så plingade det på dörren... Till min stora lycka var det bara en försäljare, som fick lomma iväg utan napp.

Middagen avnjöt sonen och jag framför New Moon. Det är så mycket trevligare att äta framför teven. (Gör det mig till en dålig mamma?) Filmen var dock en stor besvikelse. Hela första timmen var seg som tusan. Nä, filmen får bara en och en halv jordnöt av 5.


Pappa ringde idag också. Och kors i taket - H&M har gett honom tre tusen kronor, för de tre tusen han förlorade när någon stal presentkorten från posten. De spärrades så småningom, men då var det redan uttaget för 1700:-, så han trodde att han bara skulle få överskottet tillbaka. Men det verkar som alla hans samtal har gett utdelning och det var ju mycket snällt av företaget!

Påsken travar vidare, helt obemärkt i det olssonska huset. Till middag blev det fläskfilé och lunchen hoppade vi helt och hållet. Det blir lätt så när frukosten intas vid 12-snåret... Annars har jag alltid tyckt om att färga ägg, men det känns som lite overkill när det bara är sonen och jag hemma och han bara pillar i sig lite äggvita på sin höjd.


Gjorde Kungsängen osäkert idag...

 

Uppe med tuppen (lämpligt uttryck så här i påsktider...) i morse, eftersom hundarna krävde frukost. Sedan var det bara att stupa tillbaka i sängen igen. Jag somnade inte förrän vid 3-snåret i natt, så jag var trött. Låg och läste till strax efter två och sedan grubblade jag på alla bekymmer tills jag äntligen fick ro en timme senare.

Framåt ett åkte vi alla (inklusive Embla och Amber) ner till Kungsängen, där mamma dukat upp ett dignande påskbord. Hundarna betedde sig inte exemplariskt när jag först hade dem på tomten (skällde på grannhundar) och ute på promenaden, så lät de gärna göra sina djupa stämmor hörda om andra fyrfotingar vågade titta åt deras håll. Med andra ord känns det som att vi gjorde Kungsängen en smula osäkert idag! =)

Lämnade av Andreas och Johanna i Knivsta. Sonen var redan lite rund under fötterna av nubbarna och starkölen, så jag hoppas han inte fortsatte nubba på nästa påskmiddag!

Älsklingen överraskade med att ringa mig på mobilen när jag var i Kungsängen. Han ville bara önska Glad Påsk. Saknar honom så mycket!! Ska ringa honom i kväll igen, men vet inte ifall det är någon mottagning. Han skulle iväg till en by, om hans "chaufför" lyckades reparera sin bil. I Afrika kan allt ta hundra år...

Har nu läst ut den kritikerrosade boken "Tillsammans". Den är helt klart överskattad! Hittade fyra fel i den, sådant som bara inte ska få förekomma. Dessutom hände i princip ingenting, utan den var mest späckad med en massa totalt onödiga detaljer. En klar besvikelse, då jag faktiskt trott den skulle vara bra. De ungdomar jag vet som läst den har tyckt om boken i varjke fall. Kanske är jag för petig, eftersom jag är lärare. Jag behöver ha böcker, där man kan läsa mellan raderna. Det är ett av syftena med att läsa, tycker jag, att se till så eleverna får upp ögonen för det osagda. I denna bok fanns verkligen inget antytt, utan allt stod i klartext. Nä, ingen bok jag kommer att ha i helklass i varje fall! Nu har jag påbörjat en annan, "Innan jag dör", som handlar om en leukemisjuk 16-årig tjej, som vill hinna göra några saker innan hon dör. Det börjar med att hon ser till att bli av med oskulden (vilket beskrivs hyfsat detaljerat). Kanske inte den lämpligaste boken i skolan, med andra ord? Inte till yngre än niorna, i varje fall...

Åh, vad bra det är med ungdomar i huset! Nu har Johanna kläckt ur sig att jag inte alls behöver fjärrkontrollen till dvd:n, för jag kan se på filmerna via X-boxen! New Moon, here I come! Eller ja, när jag är piggare i varje fall...

Funderar på om jag ska köra en diet fri från kolhydrater. Enligt artiklar ska det få mig att må bättre. Gäller bara att jag kommer på ett antal frukostar och middagar, som inte innehåller mjöl, pasta, potatis, ris och liknande. Visst, jag kan säkert äta biff med grönsaker varje middag. Men det blir svårare när jag inte kan äta mackor till frukost. Kokta ägg, morötter och frukt? Känns som att jag inte kommer att stå mig länge på det. Eller? Nåja, kanske är värt att prova i varje fall. Vad har jag att förlora annat än möjligen några kilon? =)

Exet sms:ade i morse. Nu har han landat på Mallis för en veckas cykelträning. Med andra ord kommer han att vara brunare än en pepparkaka när han kommer hem. Fast han kommer inte att kunna slå Ben i varje fall... =)


Påskpussar

Nu är påsken här, med det hett efterlängtade lovet. Något jag däremot längtar mindre efter är de påskpussar Amber vill ge mig mest hela tiden. Hon har ju börjat löpa och tillbringar en hel del tid med att slicka sig mellan benen, så hennes mun är ju inte så där särdeles fräsch...

På promenaden i förmiddags så upptäckte jag att det kommer att bli en jobbig vår. På vintern har det ju varit tämligen glest med djur ute, men nu är det fullt med fåglar överallt. Och gissa vem som vill leka med dem! Helt plötsligt hoppade Amber rätt upp i luften, för hon ville få tag på fåglarna. Behöver jag säga att hon missade dem med en LIIIITEEEEEN bit... =) Plötsliga "tjurrusningar" hör också till, när hon ska kasta sig fram emot någon fågel på marken. Mm, blir en spännande vår det här. Vad kommer först: att jag trillar omkull eller att kotorna i ryggen hoppar snett igen?



Idag har jag tillbringat en hel del tid i sängen, mest sovandes. Har verkligen behövts så här efter den tuffa veckan med över 12 timmars övertid (obetald...). Tog hem tre nya pocketböcker, som jag ska försöka hinna läsa nu på lovet, för att se ifall de är så pass bra att vi ska beställa dem i klassuppsättningar. Läser just nu Denice Rudbergs "Tillsammans" och har väl hunnit nästan halva boken de få timmar jag läst idag.

I morgon blir det till att åka ner till mammsen, för hon bjuder mig och mina syskon (och våra familjer så klart!) på påskmat. Ska bli trevligt att träffas igen! Det är synd att man ses så sällan, när man ändå bor så pass nära.


RSS 2.0