Jag har vuxit - på längden för en gångs skull!
ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka min dator. De lyckades rädda alla mina saker, men jag vet ännu inte hur jag ska komma åt mina mail än. Får experimentera vidare, för jag misstänker att jag har en miljard olästa...
I onsdags åkte jag till Uppsala för min massagetid. Ben tog ledigt på torsdagen så jag kunde sova i Storvreta, eftersom jag hade en läkartid på torsdagen. Skulle kolla upp hur det gått med armen sedan operationen, men läkaren ägnade mig inte mer än ett par minuter och avfärdade den enda fråga jag hann ställa innan jag ens hann ställa klart den. Känns helt klart otillfredsställande!! Fick åtminstone träffa sjukgymnasten också och fick lite svar i varje fall.
Efter lunch åkte jag tillbaka till den man jag älskar så mycket, så mycket. Känns så himla jobbigt att behöva vara ifrån honom så mycket nu när jag börjar jobba heltid. Jag måste hitta en lösning, för jag skulle bara bli deppad om vi bara kunde ha ett helgförhållande.
På fredagen var jag själv med hans döttrar och vi åkte till Kulturhusets Rum för barn. Linn fick inte ta med sig vagnen, främst för att jag tycker hon är så stor nu (drygt 4 år), så hon behöver inte åka den hela tiden. Kunde skylla på att jag hade svårt att putta en vagn uppför trapporna med en bruten hand. Allt gick så klart jättebra!
När jag var på sjukhuset och väntade på doktorn, så passade jag på att mäta mig i rummet. Enligt den skulle jag vara 179,5 cm, men eftersom jag bara är 178, så antog jag att den visade fel. Men hemma igen berättade jag det för Andreas och eftersom jag tyckt att jag varit längre än 178 när jag jämfört med andra (ex Ben), så mätte vi oss. Enligt tumstocken var Andreas 183, precis som förväntat och jag var... 179,5! Vad fasiken - när växte jag?! Eller har jag alltid varit så här lång? När mätte jag mig sist egentligen? Borde man inte krympa med åldern...?
Har till min glädje också fått en extra semesterdag! Jag var helt inställd på att börja jobba på måndag, men lyckligtvis mailade rektor ett program för studiedagarna nu innan eleverna kommer och då visade det sig att jag inte börjar förrän på tisdag. Bonus!
I onsdags åkte jag till Uppsala för min massagetid. Ben tog ledigt på torsdagen så jag kunde sova i Storvreta, eftersom jag hade en läkartid på torsdagen. Skulle kolla upp hur det gått med armen sedan operationen, men läkaren ägnade mig inte mer än ett par minuter och avfärdade den enda fråga jag hann ställa innan jag ens hann ställa klart den. Känns helt klart otillfredsställande!! Fick åtminstone träffa sjukgymnasten också och fick lite svar i varje fall.
Efter lunch åkte jag tillbaka till den man jag älskar så mycket, så mycket. Känns så himla jobbigt att behöva vara ifrån honom så mycket nu när jag börjar jobba heltid. Jag måste hitta en lösning, för jag skulle bara bli deppad om vi bara kunde ha ett helgförhållande.
På fredagen var jag själv med hans döttrar och vi åkte till Kulturhusets Rum för barn. Linn fick inte ta med sig vagnen, främst för att jag tycker hon är så stor nu (drygt 4 år), så hon behöver inte åka den hela tiden. Kunde skylla på att jag hade svårt att putta en vagn uppför trapporna med en bruten hand. Allt gick så klart jättebra!
När jag var på sjukhuset och väntade på doktorn, så passade jag på att mäta mig i rummet. Enligt den skulle jag vara 179,5 cm, men eftersom jag bara är 178, så antog jag att den visade fel. Men hemma igen berättade jag det för Andreas och eftersom jag tyckt att jag varit längre än 178 när jag jämfört med andra (ex Ben), så mätte vi oss. Enligt tumstocken var Andreas 183, precis som förväntat och jag var... 179,5! Vad fasiken - när växte jag?! Eller har jag alltid varit så här lång? När mätte jag mig sist egentligen? Borde man inte krympa med åldern...?
Har till min glädje också fått en extra semesterdag! Jag var helt inställd på att börja jobba på måndag, men lyckligtvis mailade rektor ett program för studiedagarna nu innan eleverna kommer och då visade det sig att jag inte börjar förrän på tisdag. Bonus!
Kommentarer
Trackback
