Ärthjärna
Så är då äntligen helgen här, även fast jag bara jobbat tre dagar denna vecka. En helg är ju ändå alltid en helg! Och när Kärleken har kommit hit, så är det dessutom en superhelg! ;)
I snuvans fotspår har jag kommit fram till en del intelligent fakta. Bland annat att det är skitdumt att köpa en ny juice-smak för att se ifall den är god... Hm, färgen var i varje fall inte den mest tilltalande, så jag antar att den inte var så god. Men vem vet?
Jag har också kommit fram till att det låter klart vackrare att sjunga Malena-opera med hes röst än djupare låtar, typ Warwick Avenue med Duffy. Även om jag är tveksam till ifall Anders Bagge och övriga i Idol-juryn någonsin skulle kalla min sång vacker, förkyld eller inte. Nåja, för mig själv i bilen låter det riktigt bra för det mesta! ;)
Dessutom har jag insett att förkylningen inte tar kål på intelligensen, vilket en heldagsarbete verkar göra. Fredag eftermiddag direkt efter löning, då var jag inte precis ensam på Systembolaget. Alla köer var lika långa, men jag upptäckte direkt att en av köerna gick till två kassor, med andra ord så gick den kön dubbelt så snabbt som alla andra. Ändå verkade ingen annan lägga märke till det... Nåja, jag var nöjd och de andra kanske tyckte bättre om de andra kassörskorna. Who knows?
Idag har Ben och jag slitit som djur med en jäkla kökslåda. Skulle skruva fast ena bänkskivan inför kaklingen, men var det lätt eller? När vi aldrig fick loss lådan, så skruvade vi loss fästena. Skitsmart, tyckte jag, som så många andra gånger snart ångrar mina första impulsiva handlingar. Det var ju stört omöjligt att få tillbaka fästena!! Vi slet som djur med att pricka hålen och förbanna att skruvdragaren inte var magnetisk. Till slut blev jag förbannad och tog i med våld - och se! Då minsann lossnade lådan från fästena, som suttit som limmade på lådan. Så det var bara lite våld som behövdes... Men vid det laget hade vi kämpat länge och jag var less på skiten och har nu satt mig att blogga i stället... Vaddå, har jag inte kaklat ännu på nästan ett år, så gör väl ytterligare någon dag eller vecka ingen skillnad?
Min kärlek har köpt mig ett stort fång Gladiolus till mig idag. Love them! Tack, Kärleken! Även om det var jag som såg till att de inhandlades, så slår det nog tillfället när Jörgen, efter många månaders tjat, klev in på blomsterhandeln och sade "Vad får jag för 20 spänn?". Det roligaste av allt var nog att han berättade det också, när jag satt där och njöt av de tre rosorna jag äntligen fått...
I snuvans fotspår har jag kommit fram till en del intelligent fakta. Bland annat att det är skitdumt att köpa en ny juice-smak för att se ifall den är god... Hm, färgen var i varje fall inte den mest tilltalande, så jag antar att den inte var så god. Men vem vet?
Jag har också kommit fram till att det låter klart vackrare att sjunga Malena-opera med hes röst än djupare låtar, typ Warwick Avenue med Duffy. Även om jag är tveksam till ifall Anders Bagge och övriga i Idol-juryn någonsin skulle kalla min sång vacker, förkyld eller inte. Nåja, för mig själv i bilen låter det riktigt bra för det mesta! ;)
Dessutom har jag insett att förkylningen inte tar kål på intelligensen, vilket en heldagsarbete verkar göra. Fredag eftermiddag direkt efter löning, då var jag inte precis ensam på Systembolaget. Alla köer var lika långa, men jag upptäckte direkt att en av köerna gick till två kassor, med andra ord så gick den kön dubbelt så snabbt som alla andra. Ändå verkade ingen annan lägga märke till det... Nåja, jag var nöjd och de andra kanske tyckte bättre om de andra kassörskorna. Who knows?
Idag har Ben och jag slitit som djur med en jäkla kökslåda. Skulle skruva fast ena bänkskivan inför kaklingen, men var det lätt eller? När vi aldrig fick loss lådan, så skruvade vi loss fästena. Skitsmart, tyckte jag, som så många andra gånger snart ångrar mina första impulsiva handlingar. Det var ju stört omöjligt att få tillbaka fästena!! Vi slet som djur med att pricka hålen och förbanna att skruvdragaren inte var magnetisk. Till slut blev jag förbannad och tog i med våld - och se! Då minsann lossnade lådan från fästena, som suttit som limmade på lådan. Så det var bara lite våld som behövdes... Men vid det laget hade vi kämpat länge och jag var less på skiten och har nu satt mig att blogga i stället... Vaddå, har jag inte kaklat ännu på nästan ett år, så gör väl ytterligare någon dag eller vecka ingen skillnad?
Min kärlek har köpt mig ett stort fång Gladiolus till mig idag. Love them! Tack, Kärleken! Även om det var jag som såg till att de inhandlades, så slår det nog tillfället när Jörgen, efter många månaders tjat, klev in på blomsterhandeln och sade "Vad får jag för 20 spänn?". Det roligaste av allt var nog att han berättade det också, när jag satt där och njöt av de tre rosorna jag äntligen fått...
Kommentarer
Trackback
