Amber anföll skidåkare
Gråhårig så fort 40-årsdagen är närstående? Nä, lyckligtvis bara rimfrost i håret!
En del av presenten av mina syskon och mamma var att de bjöd mig och mina söner på restaurang. Jag valde Java och vi var tolv som smaskade i oss av bufféerna och de traditionella friterade bananerna. Dagens lunch idag uteblev tveklöst!
För att kompensera jätteintaget igår, så blev det till att röra på de nya tre kilona med hjälp av hundarna i skogen. Allt var frid och fröjd och hundarna var på riktigt bushumör och jagade varandra i snödrivorna. Embla visade hur skicklig hon är på att använda nosen och hittade direkt stora pinnar under snön. Amber leker normalt inte med pinnar, såvida de inte finns i Emblas mun.
Mycket snö på grenarna betyder snöig hund när hon söker efter pinnar och stockar:
Tillsammans dansade de runt, runt och hade det väldans roligt, tills en skidåkare i spåret bredvid dök upp. Utan att jag hann reagera, så rusade Amber efter och kom ifatt, och skidåkaren blev givetvis skitarg. Såklart blev jag det också, men mest av allt blev jag bara vansinnigt besviken. Varför gör hon sådana saker, varför är hon så besvärlig? Nu var hon visserligen inte ute efter att göra illa skidåkaren, utan hon tyckte bara det var kul att jaga efter något som rörde sig fort, men det är ju ändå inte OK. Det känns faktriskt väldigt hopplöst med Amber, som skäller på allt och alla, drar konstant i kopplet, springer efter människor (visserligen ovanligt, men ändå) osv. Det är ju inte precis som att jag struntat i uppfostran. Jag har försökt massor med knep och hjälpmedel, men det fungerar inte. Samtidigt är det svårt att känna så här, för mer gosig och kramig hund får man leta efter. Men det känns svårt att sälja henne, när jag tänker på vilken utmaning det blir för de nya ägarna.
Så man kan väl sammanfatta att helgen började i dur och slutade i moll. Nu ser jag fram emot att starta den sista veckan i skolan (6 arbetsdagar kvar denna termin bara) med luciatåg, julpyssel och annat lite smått och gott. Sedan är det nog hög tid att börja fixa julklappar...
Ja fy det är såå tråkigt när hunden inte gör som man vill. =(
Jag har oxå haft det problemet med min Linus.
Han är en sååå go coh mysig hund, men omöjlig att få pli på. Han gjorde precis som din Amber och till slut så insåg jag att jag var nästan alltid arg på honom ohc tyckte det var jobbigt när vi skulle ut.
Så efter 2 års kämpande så tog jag mig i kragen och letade rätt på en tjej som jobbade halv tid, tillbringar mycket tid i skogen och hade haft hund tidigare. Jag berättade precis alla Linus "fel" och hon fick träffa honom i hemmet och ute i skogen flera gånger och "känna efter". Det funkade bra coh hon tog honom på prov. Nu har han bott där i 2 år och han har blivit mycket bättre vilket känns Toppen för mig. Att jag tog rätt beslut. Men visst känns det och jag saknar honom mycket, men jag och min andra hund Allan har det mycket trevligare på våra promenader nu.
Hoppas det löser sig hur det nu än blir.
Kramar i massor och välkommen in i "vuxen" gänget. =)
