Bortskämda ungdomar i jul
Som sagt, granen jag köpte utan att kunna se hur den ser ut utfälld visade sig vara jättefin! Jag har pyntat den i kväll och hoppas hundarna låter bli att nosa alltför ingående på den. Andreas och jag satte den i julfoten, så det blir spännande att se ifall den lyckas stå upp hela julhelgen...
Eftersom det var sista chansen idag, så tog jag med mig Andreas till Gränby för att handla julklappar. Skönt att jag kunde hålla mig till ett enda ställe. Känner mig fortfarande vissen och dagens migrän gjorde inte saken lättare. Vi råkade visst inte vara de enda på köpcentret, så i vissa butiker ringlade köerna långa. I andra var det nästan öde. Systembolaget, till exempel, hade oförskämt korta köer. Julspriten verkar alltså vara viktigare att inhandla i god tid, jämfört med frugans nya smycke på Guldfynd (där var det 30 nr före mig).
Julen väcker alltid en del tankar hos mig. För mig har det alltid varit självklart att lära mina barn att julen inte bara handlar om att få, utan också om att ge. Därför blir jag både förvånad och bestört när jag frågar ungdomar idag om hur de gör till jul. En handuppräckning i klasserna visar att de flesta eleverna inte köper några julklappar alls. Ett antal köper till sina föräldrar (men inga syskon) och ett litet fåtal (tjejer) köper till flera stycken. Vad är det för björntjänst vi gör barnen? Varför ska vi bara mata dem med prylar, medan de inte inser att en stor del av glädjen faktiskt är att dela med sig?
Att det sedan är just tjejer, som köper till flera personer, får mig att fundera. Är flickor av naturen mer givmilda eller är det en effekt av uppfostran, där de omedvetet förväntas dela med sig, medan pojkar slipper? Är det det sistnämnda blir jag riktigt mörkrädd!
När mina söner var små, så pysslade de alltid inför julen. Mästerverken slogs in och delades ut till alla nära och kära. Man måste alltså inte ha pengar för att kunna börja ge bort julklappar! Nu när de är större, så vägrar de pyssla (till sin mammas förtret...), men förväntas å andra sidan inte att köpa en uppsjö julklappar då de inte har så mycket pengar att röra sig med. Till de allra närmsta i familjen är det dock självklart för dem att de handlar.
Nä, jag hoppas verkligen föräldrar kan stanna upp en stund och tänka efter. Vad ger man för signaler till barnen om de bara ska få och få (när de ändå får tonvis med prylar under hela året), men aldrig behöver ge? Kommer de att bli bra människor när de växer upp i denna egoistiska björntjänst-anda?
