Fångarnas present till mig
I morse när jag skulle släppa in hundarna i bilen, så märkte jag att jag glömt plocka ut fångarnas gåva till mig/oss i Röda Korset. De vill nämligen visa sin uppskattning, men kan inte göra det på så många sätt av naturliga skäl. Men nu har de börjat samla tomburkar och pantflaskor och ger oss när vi kommer, så vi får behållningen av panten. Så gulligt, tycker jag! Så jag hade en sopsäck med pant att kasta ur innan hundarna fick plats i bagaget.
När jag skulle backa ut från uppfarten, så står det klart och tydligt: jag bor på Kebnekajse! Jag begriper inte hur tidningsbud och brevbärare står ut med att köra upp för ett halvt berg för att komma åt min brevlåda, bara för att mina barn syndade med skottningen när snön föll som mest. Men tacksam är jag, verkligen!
Efter en dag i ett tempo av 110 km/h (det är ju torsdag...), så upplevde jag till min stora förvåning hur migrän-monstret lyste med sin frånvaro på eftermiddagen. Så jag chockade mina ridkompisar och kom till ridningen för andra gången denna termin (av 7). Hanna var snäll och gav mig en lätt häst, så förhoppningsvis är träningsvärken i morgon inte alltför svår. Roligt att kunna rida igen och VÄLDIGT nyttigt för döfläsket som sprider sig som en löpeld runt min midja!
Dagens inlägg blir kort (men naggande gott?), för klockan är mycket och nu vill jag ringa Ben. Kan inte somna utan att höra Kärlekens röst! God natt alla kända och okända ute i cyberrymden!
När jag skulle backa ut från uppfarten, så står det klart och tydligt: jag bor på Kebnekajse! Jag begriper inte hur tidningsbud och brevbärare står ut med att köra upp för ett halvt berg för att komma åt min brevlåda, bara för att mina barn syndade med skottningen när snön föll som mest. Men tacksam är jag, verkligen!
Efter en dag i ett tempo av 110 km/h (det är ju torsdag...), så upplevde jag till min stora förvåning hur migrän-monstret lyste med sin frånvaro på eftermiddagen. Så jag chockade mina ridkompisar och kom till ridningen för andra gången denna termin (av 7). Hanna var snäll och gav mig en lätt häst, så förhoppningsvis är träningsvärken i morgon inte alltför svår. Roligt att kunna rida igen och VÄLDIGT nyttigt för döfläsket som sprider sig som en löpeld runt min midja!
Dagens inlägg blir kort (men naggande gott?), för klockan är mycket och nu vill jag ringa Ben. Kan inte somna utan att höra Kärlekens röst! God natt alla kända och okända ute i cyberrymden!
Kommentarer
Trackback
