Min mus lever sitt eget liv nu för tiden!
Precis när jag fördriver tiden som allra bäst, framför Staries på Facebook, så börjar musen att hoppa hejvilt och mina drag på skärmen blir allt annat än planerade. Med smärre kaos till följd. Varför kan inte den förbenade musen bara glida dit jag leder den!? Hur ska jag nu kunna krossa allt motstånd, jag som är så tävlingsinriktad och inte kan annat än hamna på första plats (allt annat är oacceptabelt och skulle leda till psykotiskt nervsammanbrott)?
Dagen tillbringade jag med att storstäda lägenheten. Eller "kvarten" som syrran skulle ha sagt, men för mig är "kvart" samma sak som en "knarkarkvart", och en sådan vill inte jag bo i i varje fall! Det är otroligt så mycket damm som kan alstras under bara en veckas tid. Varifrån kommer allt egentligen? Definitivt inte utifrån, eftersom det är ett fjorton meter högt snölager överallt. Ute i naturen, så kan man "anställa" ett gäng får för att hålla reda på ens gräsmatta modell större. Om det ändå fanns ett litet husdjur som livnärde sig på dammråttor! Vilken försäljningssuccé det skulle vara!
På eftermiddagen kom f.d. svågern Peter med sin familj hit till Storvreta. Jag höll dem sällskap hos exet, eftersom han inte skulle komma förrän på kvällskvisten. Fick gosa en del med bebisen Meja, snart 11 månader. Åh, så länge sedan man hade en sådan liten! (Drygt 13 år sedan för att vara exakt). Fast helt rätt är det ju inte, eftersom jag bara lyckats klämma ut två pojkar och inga flickor. Passade också på att gosa med vår katt, som jag lämnade kvar vid skilsmässan. Gos, gos, gos, oj - kli, kli, kli. Glömde att jag är lite känslig mot katter, så plötsligt kliade ena ögat alldeles förfärligt och jag var tvungen att tvätta ur det ordentligt och förpassa katten till minst en halvmeter ifrån mig.
Har gosat en hel del med vovvarna också, men då slipper jag kliande ögon i varje fall. Då blir jag bara trampad på fötterna av 57-kiloshundar och det är ju inte så skoj det heller... Amber fick sig en utskällning idag igen, efetrsom hon rymde idag igen. Jag vet inte vad det var som lockade henne över denna gång, men hundarna hade skällt innan. Däremot när jag kom ut, så var Amber ensam kvar på gångvägen, så det är ännu höljt i dunkel vad som lockade henne till språnget. Hon insåg dock att hon var tvungen att komma hem, så hon sprang snabbt runt husen (jag bor i kedjehus, andra från kanten) och kom in på garageuppfarten. Damen hittar hem! ;-) Nu sitter värsta gipsskivan för stället där hon rymt, så nu kanske hon stannar hemma...
Dagen tillbringade jag med att storstäda lägenheten. Eller "kvarten" som syrran skulle ha sagt, men för mig är "kvart" samma sak som en "knarkarkvart", och en sådan vill inte jag bo i i varje fall! Det är otroligt så mycket damm som kan alstras under bara en veckas tid. Varifrån kommer allt egentligen? Definitivt inte utifrån, eftersom det är ett fjorton meter högt snölager överallt. Ute i naturen, så kan man "anställa" ett gäng får för att hålla reda på ens gräsmatta modell större. Om det ändå fanns ett litet husdjur som livnärde sig på dammråttor! Vilken försäljningssuccé det skulle vara!
På eftermiddagen kom f.d. svågern Peter med sin familj hit till Storvreta. Jag höll dem sällskap hos exet, eftersom han inte skulle komma förrän på kvällskvisten. Fick gosa en del med bebisen Meja, snart 11 månader. Åh, så länge sedan man hade en sådan liten! (Drygt 13 år sedan för att vara exakt). Fast helt rätt är det ju inte, eftersom jag bara lyckats klämma ut två pojkar och inga flickor. Passade också på att gosa med vår katt, som jag lämnade kvar vid skilsmässan. Gos, gos, gos, oj - kli, kli, kli. Glömde att jag är lite känslig mot katter, så plötsligt kliade ena ögat alldeles förfärligt och jag var tvungen att tvätta ur det ordentligt och förpassa katten till minst en halvmeter ifrån mig.
Har gosat en hel del med vovvarna också, men då slipper jag kliande ögon i varje fall. Då blir jag bara trampad på fötterna av 57-kiloshundar och det är ju inte så skoj det heller... Amber fick sig en utskällning idag igen, efetrsom hon rymde idag igen. Jag vet inte vad det var som lockade henne över denna gång, men hundarna hade skällt innan. Däremot när jag kom ut, så var Amber ensam kvar på gångvägen, så det är ännu höljt i dunkel vad som lockade henne till språnget. Hon insåg dock att hon var tvungen att komma hem, så hon sprang snabbt runt husen (jag bor i kedjehus, andra från kanten) och kom in på garageuppfarten. Damen hittar hem! ;-) Nu sitter värsta gipsskivan för stället där hon rymt, så nu kanske hon stannar hemma...
Kommentarer
Trackback
