OS-bloggande
Medan jag åt middag idag, så tänkte jag slötitta lite på OS. Först var det bob på ena kanalen. Två tjejer springer med sin bob, kastar sig i och hoppas att det går undan. Bob, är det en sport? Jag menar, hur avancerat kan det vara? Att åka slalom eller skjuta prick i skidskytte är ju avancerat och kräver en hel del skicklighet. Då har man verkligen gjort en prestation när man kommer i mål. Men bob? "Min bob hade bästa glidet, så jag vann, hurra vad duktig jag är". Eller? Nä, i mina ögon är det ingen prestation att vinna bob, rodel eller liknande grenar.
Zappade vidare. Damers skridkor, ni vet där man åker fort. På startlinjen förkunnar kommentatorn att det är 27 varv. Åh nej, ska jag orka titta när de glider runt halvböjda i 27 varv? Precis när jag tänkte byta kanal insåg jag att det här var något jag aldrig sett förr. För det första var det kort bana, vilket är mer spännande, men ändå inget nytt. Men sedan visade det sig vara stafett! Och himla kul såg det ut, när de efter varje varv bytte till en annan skridskoåkare. Vilket gytter av tävlande när det plötsligt blev 8 på skridskobanan, varav 4 knuffade till sina kamrater det hårdaste de kunde. Att de inte krockade! Ja, det var faktiskt med spänning som jag såg klart på loppet, som visade sig vara final. Då blev det funderingar och plötsligt diskades segrarna, varpå deras tränare blev vansinnigt arg på domaren. Vilken dramatik till middagen! Jag som hade förberett mig på värsta tråkiga middagssällskapet blev plötsligt helt inne i kampen om guldet. Det är roligt när det blir överraskande positivt på tv:n!
Lagom tills sitsa tuggen var svald och Kina jublande fick slutsegern, så kom nästa sport: damernas final i freestyle (slalomskidor på, ner för en kulle, upp för en gigantiskt avsats, snurra, volta och landa på fötterna igen). Och precis som i förra programmet, så blev jag engagerad här också, men inte pga deltagarna eller den fräcka sporten. Nä, i stället var det kommentatorerna som fick mig att reagera - negatibt. En man var kommentator och som sin bisittare hade han en kvinna, som uppenbarligen var väl insatt i sporten (säkert själv tävlande). Hon kom med bra kommentarer kring hoppen, men mannen pratade precis som om hon inte satt där. Oavsett vad hon sade, så lyssnade han inte på henne utan körde sitt eget race och fyllde inte på med vad hon sagt. Herregud, hade han suttit i mitt klassrum och haft muntliga nationella prov i svenska, så hade han inte fått godkänt! Kvinnan var ganska tyst, vilket var synd eftersom hon kunde mest, men samtidigt förstår jag henne. Snacka om att tala inför döva öron!
Lite kul blev det i varje fall när namnlistan dök upp. Återigen får man se hur ord kan te sig annorlunda på olika språk. En amerikanska fanns nämligen med i toppstriden och hon hette något så tjusigt som Schnoor i efternamn. Hoppas hon inte emigrerar till Sverige...
Till sist var det inget spännande på kanalen, bara gammal hockey med resultat jag redan visste, så jag zappade över till nästa svt-kanal. Vafalls!? Samma skit där! Hur kan svt vara så dumma att de sänder exakt samma på båda kanalerna? Det är inte första gången detta OS som de gör så heller, och jag bergriper verkligen inte varför. De kan ju sända en massa annat spännande i ena kanalen i stället!
Trots att det varit ett rätt bra OS för oss svenskar, så har jag ändå inte sett mycket. Har inte ro i kroppen att sitta längre stunder, men har ofta haft tv:n på i bakgrunden och kunnat titta ifall det visar sig gå bra för några svenskar. Jag har dock märkt att kommentatorerna i studion åtskilliga gånger pratat om att "Förlåt att vi fokuserar på svenskan nu", "Vi ska inte ha för höga förväntningar, men XX KAN komma att placera sig bra" osv. De vill väl inte hängas ut i tidningarna för att favorisera eller starta prestationsångest. Känner jag media rätt, blir det ändå något de gjort fel. Så är det, syns man så kritiseras man. Nästan alltid. Den svenska avundsjukan?
Zappade vidare. Damers skridkor, ni vet där man åker fort. På startlinjen förkunnar kommentatorn att det är 27 varv. Åh nej, ska jag orka titta när de glider runt halvböjda i 27 varv? Precis när jag tänkte byta kanal insåg jag att det här var något jag aldrig sett förr. För det första var det kort bana, vilket är mer spännande, men ändå inget nytt. Men sedan visade det sig vara stafett! Och himla kul såg det ut, när de efter varje varv bytte till en annan skridskoåkare. Vilket gytter av tävlande när det plötsligt blev 8 på skridskobanan, varav 4 knuffade till sina kamrater det hårdaste de kunde. Att de inte krockade! Ja, det var faktiskt med spänning som jag såg klart på loppet, som visade sig vara final. Då blev det funderingar och plötsligt diskades segrarna, varpå deras tränare blev vansinnigt arg på domaren. Vilken dramatik till middagen! Jag som hade förberett mig på värsta tråkiga middagssällskapet blev plötsligt helt inne i kampen om guldet. Det är roligt när det blir överraskande positivt på tv:n!
Lagom tills sitsa tuggen var svald och Kina jublande fick slutsegern, så kom nästa sport: damernas final i freestyle (slalomskidor på, ner för en kulle, upp för en gigantiskt avsats, snurra, volta och landa på fötterna igen). Och precis som i förra programmet, så blev jag engagerad här också, men inte pga deltagarna eller den fräcka sporten. Nä, i stället var det kommentatorerna som fick mig att reagera - negatibt. En man var kommentator och som sin bisittare hade han en kvinna, som uppenbarligen var väl insatt i sporten (säkert själv tävlande). Hon kom med bra kommentarer kring hoppen, men mannen pratade precis som om hon inte satt där. Oavsett vad hon sade, så lyssnade han inte på henne utan körde sitt eget race och fyllde inte på med vad hon sagt. Herregud, hade han suttit i mitt klassrum och haft muntliga nationella prov i svenska, så hade han inte fått godkänt! Kvinnan var ganska tyst, vilket var synd eftersom hon kunde mest, men samtidigt förstår jag henne. Snacka om att tala inför döva öron!
Lite kul blev det i varje fall när namnlistan dök upp. Återigen får man se hur ord kan te sig annorlunda på olika språk. En amerikanska fanns nämligen med i toppstriden och hon hette något så tjusigt som Schnoor i efternamn. Hoppas hon inte emigrerar till Sverige...
Till sist var det inget spännande på kanalen, bara gammal hockey med resultat jag redan visste, så jag zappade över till nästa svt-kanal. Vafalls!? Samma skit där! Hur kan svt vara så dumma att de sänder exakt samma på båda kanalerna? Det är inte första gången detta OS som de gör så heller, och jag bergriper verkligen inte varför. De kan ju sända en massa annat spännande i ena kanalen i stället!
Trots att det varit ett rätt bra OS för oss svenskar, så har jag ändå inte sett mycket. Har inte ro i kroppen att sitta längre stunder, men har ofta haft tv:n på i bakgrunden och kunnat titta ifall det visar sig gå bra för några svenskar. Jag har dock märkt att kommentatorerna i studion åtskilliga gånger pratat om att "Förlåt att vi fokuserar på svenskan nu", "Vi ska inte ha för höga förväntningar, men XX KAN komma att placera sig bra" osv. De vill väl inte hängas ut i tidningarna för att favorisera eller starta prestationsångest. Känner jag media rätt, blir det ändå något de gjort fel. Så är det, syns man så kritiseras man. Nästan alltid. Den svenska avundsjukan?
Kommentarer
Trackback
