Schla...melodifestival
I kväll var det melodifestivalen på tv. Det går ju knappast att kalla den schlagerfestival längre. Jag tyckte det var pinsamt dåliga låtar och undrade hur svenskarna skulle lyckas få fram fem låtar till omgång 2. Men givetvis så lyckades det. Ola gick vidare, precis som jag tyckte. Han var absolut inte någon förhandsfavorit hos mig eller så, utan jag lyssnade och bedömde låtarna snarare än artisterna. Sedan spelade det ingen större roll vem som kom tvåa, för det var inte direkt någon annan låt jag skulle lyssna på mer än en gång.
Det finns dock en sak jag inte begriper mig på med Ola och det är hans frisyr. Herregud, har han haft separationsångest? Behållit kvar det långa mitt på skallen, men snaggat på sidorna. Ser jättekonstigt ut. Fast hans förra frisyr, krulligt hår, var faktiskt ännu värre. Säkert är det någon mode-kunnig som stylat honom. Precis som med kläderna. Alla hade OK kläder, utom Jenny Silver. Oh my God! Krönikören på SVT hyllar kreationen, men för mig ser den lika spejsad ut som vissa futuristiska plagg på modevisningar. Inte en vettig människa skulle klä sig i något sådant, inte ens på fest. Och silverhandsken med två fingrar som spretar ut, vad var det?? Lägg därtill världens sämsta låt och kalkonplatsen är ett faktum.
Christine blinkade som vanligt med sina stora ögon och såg ut som en stor semla i sin vita klänning. Dolph mimade och körde lite karate, vilket gjorde att han gick hem i stugorna. Själv är jag mer svårflörtad och tycker att gör man bara en grej bra, medan det andra knappt får godkänt, så ska man inte ha lysande recensioner. Aftonbladet däremot dreglar över Hollywoodstjärnan som satt sin bedårande fot på vår futtiga, svenska mark och ger honom högsta betyg och låter superlativerna hagla. Däremot kunde han ju driva med sig själv, som när han pratade om Green Room och tillade att han inte glömt bort svenskan när han sade det, och sådant gillar jag.
Nja, med facit i hand undrar jag om de kommande lördagarna verkligen blir så underhållande som jag först trott...