Bruten tå var visst läkt tå...
Veterinären från djursjukhuset ringde mig idag och pratade in ett meddelande på mitt mobilsvar. Den tå som röntgades igår och enligt teknikern och veterinären var bruten igen visade sig vid närmare titt av henne och andra experter egentligen vara helt läkt! Hm... Mitt förtroende för svensk veterinärvården sjönk drastiskt! Nåja, det är ju skönt att Amber slipper opereras eller amputeras, men hon måste gå hos sjukgymnasten för att lära sig gå rätt igen (hon vinklar ut tassen, som hon hade så ont i förut).
Torsdag är jobba-häcken-av-mig-dag. Min lunch är på pappret 20 minuter, men eftersom det tar en stund att komma iväg från en lektion, och tid att förbereda nästa, så blir det bara 10 minuter - i bästa fall. Hann skyffla in lite ris á la Malta i varje fall. Ja, jag vet, jag borde inte äta det varje dag...
Har funderat en del på samband, som är en slump, men som ändå väcker tanke. Ben, till exempel. Hans efternamn betyder tydligen Fisk på arabiska. Och i vilket stjärntecken är han född? Fiskarna, så klart! Och vad äter man allra mest i hans hemland? Fisk! Lustigt bara att jag, som hatar fisk, älskar denna fisk-man...! Sedan har jag också reagerat på min och mammas adress. Vi bor båda på nummer 4 och vi har båda postnummer som slutar på 34. Livet är fullt av samband och jag vet att det inte är något speciellt med det. Det är bara en slump och det allra mesta i vår vardag har ju inget samband. Men det är ändå kul att se likheterna. Och förundras.
Tick tack, klockan går. Bara tre timmar kvar tills det är dags att åka iväg till ridningen. Och denna gång tror jag minsann i mig att det kommer att fungera! Typiskt att det är hoppning, bara... Hoppas jag får en riktigt liten häst, så det inte är så långt till marken ifall jag trillar av. Fast å andra sidan är det ju att be om att hästen ska kollapsa om jag ska tvinga en liten pålle att bära alla mina kilon. Hästkraken kommer att störta rakt genom hindrena, för den kommer inte orka att hoppa över, hur gärna den än vill... Nä, det är nog bara superlim som hjälper. Stor häst, superlim i sadeln och sedan be en bön att den inte trillar omkull, så jag blir mosad. Äsch, varför klagar jag? Det är väl ändå BRA om jag trillar av (tänk positivt nu, Jeanette!) för då glömmer jag nog att jag har huvudvärk. En kollega tycker förresten att det är jättekonstigt att jag jämt har ont i huvudet. Han menar på att det måste vara fantomsmärtor. Men mig lurar han inte - jag har gjort en hjärnröntgen, så jag - till skillnad från de flesta andra - är helt säker på att jag har en hjärna!
Torsdag är jobba-häcken-av-mig-dag. Min lunch är på pappret 20 minuter, men eftersom det tar en stund att komma iväg från en lektion, och tid att förbereda nästa, så blir det bara 10 minuter - i bästa fall. Hann skyffla in lite ris á la Malta i varje fall. Ja, jag vet, jag borde inte äta det varje dag...
Har funderat en del på samband, som är en slump, men som ändå väcker tanke. Ben, till exempel. Hans efternamn betyder tydligen Fisk på arabiska. Och i vilket stjärntecken är han född? Fiskarna, så klart! Och vad äter man allra mest i hans hemland? Fisk! Lustigt bara att jag, som hatar fisk, älskar denna fisk-man...! Sedan har jag också reagerat på min och mammas adress. Vi bor båda på nummer 4 och vi har båda postnummer som slutar på 34. Livet är fullt av samband och jag vet att det inte är något speciellt med det. Det är bara en slump och det allra mesta i vår vardag har ju inget samband. Men det är ändå kul att se likheterna. Och förundras.
Tick tack, klockan går. Bara tre timmar kvar tills det är dags att åka iväg till ridningen. Och denna gång tror jag minsann i mig att det kommer att fungera! Typiskt att det är hoppning, bara... Hoppas jag får en riktigt liten häst, så det inte är så långt till marken ifall jag trillar av. Fast å andra sidan är det ju att be om att hästen ska kollapsa om jag ska tvinga en liten pålle att bära alla mina kilon. Hästkraken kommer att störta rakt genom hindrena, för den kommer inte orka att hoppa över, hur gärna den än vill... Nä, det är nog bara superlim som hjälper. Stor häst, superlim i sadeln och sedan be en bön att den inte trillar omkull, så jag blir mosad. Äsch, varför klagar jag? Det är väl ändå BRA om jag trillar av (tänk positivt nu, Jeanette!) för då glömmer jag nog att jag har huvudvärk. En kollega tycker förresten att det är jättekonstigt att jag jämt har ont i huvudet. Han menar på att det måste vara fantomsmärtor. Men mig lurar han inte - jag har gjort en hjärnröntgen, så jag - till skillnad från de flesta andra - är helt säker på att jag har en hjärna!
Kommentarer
Trackback
