Nyårsafton - 2 januari 2010
Nyårsafton 2009:
Vi bjöd Rama och hennes man på pannbiff med lök, brun sås, ärter och potatis till lunch. Hade köpt blåbärssylt till bröden, men det var bara jag som åt av det. Jag vet, det passade inte precis till, men var ju ändå en tvättäkta svensk smak! Mamma mådde inte alls bra och låg och sov utan att äta. Ben och jag köpte ingefära till henne och Ben ordnade en dundermedicin, som botade hennes halsonda i ett slag.
Ben körde bilen till en mekaniker i närheten. Kopplingen var nästan helt trasig och skulle kosta en hel hundralapp att laga!
På kvällen åkte Ben och jag återigen till puben med taxi. Vi drack gindrinkar och dansade disco, pratade med hans kusin + flickvän och en främmande man, som också kunde en del engelska. Jag/vi chockade dem med att berätta om hur svenska hundar har det: skitdyra veterinärräkningar, hunddagis, djurambulans etc. I hela huvudstaden finns typ tre ambulanser till hela befolkningen... Och att hundarna får sova inne tyckte de var konstigt, men de förstod det när vi påpekade hur det svenska klimatet är. Tack och lov att Ben kände ägaren! En titt på toaletten, där inget rinnande vatten fanns, var inte trevlig, men jag fick låna ägarens privata toalett där det var hyfsat rent och rinnande vatten.
Ringde och grattade Johan vid svenska tolvslaget. När klockan blev 12 i Guinea, så sade man bara "Gott nytt år" och så var det inget mer med det. Fast mamma hade sett några raketer från sitt fönster där hon satt inlåst i huset. Vi hade bara en nyckel, så vi var alltid tvungna att låsa in henne när vi gick ut, och det gick inte att öppna inifrån heller.
När vi åkte hem så delade vi taxi med Bens kusin + flickvän. Vi fick sitta alla 4 i baksätet i den trånga bilen, eftersom en annan kusin satt i framsätet bredvid föraren. Jisses vad trångt i en liten renault! Jag var tvungen att säga till Ben "Hoppas din kusin inte har något emot att jag håller honom på knäet"... Det hade han inte, men däremot var kusinen tämligen upprörd över att främlingen på puben hade pratat så mycket med mig, som ju är en upptagen kvinna. Fast för Ben spelade det ingen roll, han förstår att mannen bara var nytfiken och tyckte det var kul att prtata med en från ett annat land (jag var den enda vita i hela området bland pubarna/discona). Men kusinen hade svårt att smälta det.
Ja, kulturen är helt annorlunda i Guinea. Ben och jag pussades öppet, men jag såg aldrig någon annan som gjorde det. Väldigt få håller ens varandra i handen. En berusad man kom också fram till Ben och sade att han hade respekt för honom, för att han var med en vit kvinna...
På väg hem i taxin, så belv vi stoppade av militärer två gånger och fick visa id-papper. Sedan var det bara att köra vidare. Vad de vill med sina kontroller begriper jag inte. När vi väl kom hem var klocklan redan halv tre på natten, men jag hade en trevlig nyårsnatt i varje fall! Hela kvällen, med taxi och drinkar, kostade oss hundra svenska kronor...
1 januari 2010, grattis Johan 14 år!
Idag gick Ben för att hämta bilen, men det visade sig vara ett större fel än väntat, så vi är utan bil ett tag till. Mamma och jag tillbringade dagen i lugn och ro i huset, medan Ben stressade iväg med mekanikern i en taxi till stan, för att få tag på reservdelar. Tyvärr var det stängt eftersom det var röd dag idag. På väg hem krockade hans taxi också, men lyckligtvis blev ingen skadad, utan det var bara bilen som fick lite skador. När Ben äntligen kom hem vid 19.30 på kvällen, så var vi alla tre vrålhungriga och Ben hade köpt en nyslaktad höna + lite ingredienser, som vi lagade till. Rätt segt, men det gick ner!
En flicka och hennes två syskon har blivit väldigt påträngande. De kommer och tigger kakor, knackar på dörren och när man öppnar, så kliver de bara in och sätter sig på golvet i vardagsrummet. Nu har Ben sagt till flickan och hennes mamma att hon inte får komma dit mer. Det respekterade hon, så vi såg inte henne mer förrän vi åkte till flygplatsen den 6:e.
2 januari:
Tyvärr kunde vi inte få hjälp med bilen av Rama, för hon och sonen är sjuka och har fått åka till sjukhuset. Sonen har visat sig ha början på Tyfoid-feber och fick dropp! Lyckligtvis kunde han åka hem efter det.
På förmiddagen åkte vi taxi för att handla mat, men det var stört omöjligt att hitta en affär, där smör etc stod i kylen. Antalet affärer över huvudtaget är pyttelitet. Oftast säljer folk det mesta i små skjul eller - oftast - på en träbänk vid vägkanten. Försäljare finns precis över allt. Men vi västerlänningar vill ha lite "lyxigare" mat, såsom ost, juice, te och kaffe till frukost, så vi får uppsöka någon liten supermarekt där sådant finns. Oftast är det libaneser som ägare dessa butiker. Där går det att handla köttt också, för på marknaderna vill vi verkligen inte köpa sådant! Köttet hänger i 35-gradig värme med en massa flugor på sig. Garanterad magsjuka om man äter det och inte är van! Det är därför vi ätit så lite kött under vår vistelse i Guinea. Ett par gånger har det blivit nyslaktad höna till mat, för då är ju köttet fortfarande fräscht. Tonfiskburkar har det också blivit några (fast inte för min del, så klart!).
På väg hem stannade vi vid en pizzeria. Vi hade hyrt taxin i en timm,e, för 30:- och pizzorna kostade 20:- styck. Tyvärr var de helt smaklösa och tråkiga, men man blev mätt i varje fall.
Bens väninna Emelie var snäll och lånade ut sin bil till oss under lördag eftermiddag och hela söndagen. Med den åkte vi till stranden. Det var en massa festligeheter där - DJ, liveband på kvällen mm. Jag tvingade med Ben att bada. Nog för att man är uttittad som vit i klänning, men vit i badddräkt blir ännu mer uttittad! Fast till vår förvåning fanns det ytterligare fyra vita på stranden (alla män).
Försökte köpa en klänning på vägen hem, men det är ju skitsvårt att hitta något som passar. I detta land är 99% av befolkningen smal... (Ingen svälter dock, utan de ser alla friska och sunda ut). Flera gånger har män beundrande kommenterat till Ben "Åh, vilken kraftig kvinna du har!". Här är det positivt att vara kraftig, men som svensk blir man ju inte glad över att få höra att man är tjock...
På kvällen tog jag en urindrivande tablett. Jag dricker rätt mycket, svettas masssor men kissar sällan. Det gör att all resterande vätska har samlats i fötterna/underbenen. Det ser ut som om fötterna är gjorda av ballonger...
Vi bjöd Rama och hennes man på pannbiff med lök, brun sås, ärter och potatis till lunch. Hade köpt blåbärssylt till bröden, men det var bara jag som åt av det. Jag vet, det passade inte precis till, men var ju ändå en tvättäkta svensk smak! Mamma mådde inte alls bra och låg och sov utan att äta. Ben och jag köpte ingefära till henne och Ben ordnade en dundermedicin, som botade hennes halsonda i ett slag.
Ben körde bilen till en mekaniker i närheten. Kopplingen var nästan helt trasig och skulle kosta en hel hundralapp att laga!
På kvällen åkte Ben och jag återigen till puben med taxi. Vi drack gindrinkar och dansade disco, pratade med hans kusin + flickvän och en främmande man, som också kunde en del engelska. Jag/vi chockade dem med att berätta om hur svenska hundar har det: skitdyra veterinärräkningar, hunddagis, djurambulans etc. I hela huvudstaden finns typ tre ambulanser till hela befolkningen... Och att hundarna får sova inne tyckte de var konstigt, men de förstod det när vi påpekade hur det svenska klimatet är. Tack och lov att Ben kände ägaren! En titt på toaletten, där inget rinnande vatten fanns, var inte trevlig, men jag fick låna ägarens privata toalett där det var hyfsat rent och rinnande vatten.
Ringde och grattade Johan vid svenska tolvslaget. När klockan blev 12 i Guinea, så sade man bara "Gott nytt år" och så var det inget mer med det. Fast mamma hade sett några raketer från sitt fönster där hon satt inlåst i huset. Vi hade bara en nyckel, så vi var alltid tvungna att låsa in henne när vi gick ut, och det gick inte att öppna inifrån heller.
När vi åkte hem så delade vi taxi med Bens kusin + flickvän. Vi fick sitta alla 4 i baksätet i den trånga bilen, eftersom en annan kusin satt i framsätet bredvid föraren. Jisses vad trångt i en liten renault! Jag var tvungen att säga till Ben "Hoppas din kusin inte har något emot att jag håller honom på knäet"... Det hade han inte, men däremot var kusinen tämligen upprörd över att främlingen på puben hade pratat så mycket med mig, som ju är en upptagen kvinna. Fast för Ben spelade det ingen roll, han förstår att mannen bara var nytfiken och tyckte det var kul att prtata med en från ett annat land (jag var den enda vita i hela området bland pubarna/discona). Men kusinen hade svårt att smälta det.
Ja, kulturen är helt annorlunda i Guinea. Ben och jag pussades öppet, men jag såg aldrig någon annan som gjorde det. Väldigt få håller ens varandra i handen. En berusad man kom också fram till Ben och sade att han hade respekt för honom, för att han var med en vit kvinna...
På väg hem i taxin, så belv vi stoppade av militärer två gånger och fick visa id-papper. Sedan var det bara att köra vidare. Vad de vill med sina kontroller begriper jag inte. När vi väl kom hem var klocklan redan halv tre på natten, men jag hade en trevlig nyårsnatt i varje fall! Hela kvällen, med taxi och drinkar, kostade oss hundra svenska kronor...
1 januari 2010, grattis Johan 14 år!
Idag gick Ben för att hämta bilen, men det visade sig vara ett större fel än väntat, så vi är utan bil ett tag till. Mamma och jag tillbringade dagen i lugn och ro i huset, medan Ben stressade iväg med mekanikern i en taxi till stan, för att få tag på reservdelar. Tyvärr var det stängt eftersom det var röd dag idag. På väg hem krockade hans taxi också, men lyckligtvis blev ingen skadad, utan det var bara bilen som fick lite skador. När Ben äntligen kom hem vid 19.30 på kvällen, så var vi alla tre vrålhungriga och Ben hade köpt en nyslaktad höna + lite ingredienser, som vi lagade till. Rätt segt, men det gick ner!
En flicka och hennes två syskon har blivit väldigt påträngande. De kommer och tigger kakor, knackar på dörren och när man öppnar, så kliver de bara in och sätter sig på golvet i vardagsrummet. Nu har Ben sagt till flickan och hennes mamma att hon inte får komma dit mer. Det respekterade hon, så vi såg inte henne mer förrän vi åkte till flygplatsen den 6:e.
2 januari:
Tyvärr kunde vi inte få hjälp med bilen av Rama, för hon och sonen är sjuka och har fått åka till sjukhuset. Sonen har visat sig ha början på Tyfoid-feber och fick dropp! Lyckligtvis kunde han åka hem efter det.
På förmiddagen åkte vi taxi för att handla mat, men det var stört omöjligt att hitta en affär, där smör etc stod i kylen. Antalet affärer över huvudtaget är pyttelitet. Oftast säljer folk det mesta i små skjul eller - oftast - på en träbänk vid vägkanten. Försäljare finns precis över allt. Men vi västerlänningar vill ha lite "lyxigare" mat, såsom ost, juice, te och kaffe till frukost, så vi får uppsöka någon liten supermarekt där sådant finns. Oftast är det libaneser som ägare dessa butiker. Där går det att handla köttt också, för på marknaderna vill vi verkligen inte köpa sådant! Köttet hänger i 35-gradig värme med en massa flugor på sig. Garanterad magsjuka om man äter det och inte är van! Det är därför vi ätit så lite kött under vår vistelse i Guinea. Ett par gånger har det blivit nyslaktad höna till mat, för då är ju köttet fortfarande fräscht. Tonfiskburkar har det också blivit några (fast inte för min del, så klart!).
På väg hem stannade vi vid en pizzeria. Vi hade hyrt taxin i en timm,e, för 30:- och pizzorna kostade 20:- styck. Tyvärr var de helt smaklösa och tråkiga, men man blev mätt i varje fall.
Bens väninna Emelie var snäll och lånade ut sin bil till oss under lördag eftermiddag och hela söndagen. Med den åkte vi till stranden. Det var en massa festligeheter där - DJ, liveband på kvällen mm. Jag tvingade med Ben att bada. Nog för att man är uttittad som vit i klänning, men vit i badddräkt blir ännu mer uttittad! Fast till vår förvåning fanns det ytterligare fyra vita på stranden (alla män).
Försökte köpa en klänning på vägen hem, men det är ju skitsvårt att hitta något som passar. I detta land är 99% av befolkningen smal... (Ingen svälter dock, utan de ser alla friska och sunda ut). Flera gånger har män beundrande kommenterat till Ben "Åh, vilken kraftig kvinna du har!". Här är det positivt att vara kraftig, men som svensk blir man ju inte glad över att få höra att man är tjock...
På kvällen tog jag en urindrivande tablett. Jag dricker rätt mycket, svettas masssor men kissar sällan. Det gör att all resterande vätska har samlats i fötterna/underbenen. Det ser ut som om fötterna är gjorda av ballonger...
Kommentarer
Trackback
