Gasade om polisbilen på motorvägen
Knappt hann jag vakna innan jag upptäckte att dunderkuren igår med dubbla treo och dubbla alvedon inte hjälpt mycket. Men eleverna skulle ha muntligt prov och för mig är det "Plikten framför allt" som gäller, så jag masade mig iväg till jobbet i morse som vanligt, om än med kisande blick.
Till lunch var lektionerna avklarade och efter lite coachning av Helenas måndagsarbete (inte för att hon behöver så mycket coachning så här sista terminen...), så drog jag iväg till massören. Okej, jag erkänner att jag svängde förbi ICA på vägen och tryckte i mig lite snabba blodsocker-produkter också... Var tveksam till hur massagen skulle gå med migrän, men det gick förvånansvärt bra, trots att jag låg ner (migränen brukar kännas mer då, när blodet kan pulsera fritt i hjärnans alla vinklar och vrår).
En timme senare smet jag in på Monopolet, randig i ansiktet efter massagestolen (ni vet, så där så man ser nyvaken ut). Undrar vad alla andra systemkunder tyckte. De trodde nog att jag tagit mig en tupplur för att sedan snabb-inhandla till kvällens partaj. Nej då, jag har ju migrän, så jag kan inte ens dricka en droppe vitt vin till middagen, men vill ha lite hemnma ifall man får gäster.
Vovvarna äter mig ur huset också, så jag fick inhandla en säck knapriga mumsbitar åt dem. Att de inte tycker det är tråkigt att äta samma mat, dag ut och dag in! Jag vet att de har betydligt sämre smaksinne än oss, men ändå. Fast vem är jag att klaga? Själv trycker jag gladeligen i mig Nutrilette med chokladsmak varje arbetsdag, vilket jag har gjort i typ fem år nu. Och inte har jag ledsnat än! (Nä, vem kan ledsna på chokladsmak??)
Det blev ingen ridning igår pga migränen. Jag har börjat fundera på om det verkligen är värt att fortsätta rida, när jag är borta oftare än jag är där. Det är ju inte billigt precis. Fast å andra sidan bryter värsta migränen oftast ut på just torsdagar i år, för det är min stressigaste arbetsdag, men nästa läsår kanske jag har lugna torsdagar.
Igår när jag åkte hem från jobbet, så spottade (av engelskans spot, inte svenskans spotta...) jag en polispikétbuss på motorvägen. Det lustiga var att den inte körde så fort som man får, så jag gasade gladeligen om den i tillåtna 120. Fast visst undrade man ifall det var en fälla av något slag... Eller om min hastighetsmätare fått spel. Fast jag blev aldrig stoppad, så allt var nog i sin ordning.
Lyckades titta på Robinson på kvällen. Herrejösses, vad dryga de är, de tre som är i finalen. Det är ju så man har lust att strypa deras självgodhet ur dem. Jag hoppas den fjärde finalisten, som ännu inte är känd, kommer att vinna. Vem som helst förutom de tre är en mer värdig vinnare.
Nu har jag upptäckt varför folk stickar/virkar etc medan de tittar på tv. Förr har jag aldrig kunnat begripa hur man kan pyssla med annat när man inte vill titta bort en sekund. Nu, när jag är gammal och klok, så märker jag att jag själv ledsnar på programmen ganska snart och hellre sätter mig vid datorn och bara lyssnar med ett halvt öra. Om det blir intressant, så kan jag avbryta vid datorn och titta några minuter igen, men sedan återgår jag till datorn eller städningen eller vad det nu är. Ojoj, vad är nästa steg, nästa tecken på min annalkande ålderdom? Att jag vaknar före tuppen? Hm, låter totalt osannolikt i nuläget!
Till lunch var lektionerna avklarade och efter lite coachning av Helenas måndagsarbete (inte för att hon behöver så mycket coachning så här sista terminen...), så drog jag iväg till massören. Okej, jag erkänner att jag svängde förbi ICA på vägen och tryckte i mig lite snabba blodsocker-produkter också... Var tveksam till hur massagen skulle gå med migrän, men det gick förvånansvärt bra, trots att jag låg ner (migränen brukar kännas mer då, när blodet kan pulsera fritt i hjärnans alla vinklar och vrår).
En timme senare smet jag in på Monopolet, randig i ansiktet efter massagestolen (ni vet, så där så man ser nyvaken ut). Undrar vad alla andra systemkunder tyckte. De trodde nog att jag tagit mig en tupplur för att sedan snabb-inhandla till kvällens partaj. Nej då, jag har ju migrän, så jag kan inte ens dricka en droppe vitt vin till middagen, men vill ha lite hemnma ifall man får gäster.
Vovvarna äter mig ur huset också, så jag fick inhandla en säck knapriga mumsbitar åt dem. Att de inte tycker det är tråkigt att äta samma mat, dag ut och dag in! Jag vet att de har betydligt sämre smaksinne än oss, men ändå. Fast vem är jag att klaga? Själv trycker jag gladeligen i mig Nutrilette med chokladsmak varje arbetsdag, vilket jag har gjort i typ fem år nu. Och inte har jag ledsnat än! (Nä, vem kan ledsna på chokladsmak??)
Det blev ingen ridning igår pga migränen. Jag har börjat fundera på om det verkligen är värt att fortsätta rida, när jag är borta oftare än jag är där. Det är ju inte billigt precis. Fast å andra sidan bryter värsta migränen oftast ut på just torsdagar i år, för det är min stressigaste arbetsdag, men nästa läsår kanske jag har lugna torsdagar.
Igår när jag åkte hem från jobbet, så spottade (av engelskans spot, inte svenskans spotta...) jag en polispikétbuss på motorvägen. Det lustiga var att den inte körde så fort som man får, så jag gasade gladeligen om den i tillåtna 120. Fast visst undrade man ifall det var en fälla av något slag... Eller om min hastighetsmätare fått spel. Fast jag blev aldrig stoppad, så allt var nog i sin ordning.
Lyckades titta på Robinson på kvällen. Herrejösses, vad dryga de är, de tre som är i finalen. Det är ju så man har lust att strypa deras självgodhet ur dem. Jag hoppas den fjärde finalisten, som ännu inte är känd, kommer att vinna. Vem som helst förutom de tre är en mer värdig vinnare.
Nu har jag upptäckt varför folk stickar/virkar etc medan de tittar på tv. Förr har jag aldrig kunnat begripa hur man kan pyssla med annat när man inte vill titta bort en sekund. Nu, när jag är gammal och klok, så märker jag att jag själv ledsnar på programmen ganska snart och hellre sätter mig vid datorn och bara lyssnar med ett halvt öra. Om det blir intressant, så kan jag avbryta vid datorn och titta några minuter igen, men sedan återgår jag till datorn eller städningen eller vad det nu är. Ojoj, vad är nästa steg, nästa tecken på min annalkande ålderdom? Att jag vaknar före tuppen? Hm, låter totalt osannolikt i nuläget!
Kommentarer
Trackback
