Trashat hus
Nu gick det inte längre. Suget efter att tugga sönder blev för stort och när jag och sönerna åkte till Stockholm, så passade Amber på att frenetiskt tugga sönder en fjärrkontroll, två dvd-filmer (inklusive fodral), en tejprulle med hållare, en sudokutidning, ett otal pennor och fyrtioåtta miljarder hundbajspåsar (utan innehåll, tack och lov!). Lagom fin röra när man kom hem... Lyckligtvis var tv:n inställd på tv4, så jag kunde se Robinson i varje fall, men hur jag sedan ska lyckas zappa är en gåta. Måste väl köpa nya fjärrkontroller. Som jag sagt tidigare, Amber är en VÄLDIGT dyr hund!!
Innan jag åkte till hufvudstaden, så tog jag båda jyckarna på promenad i närområdet. Det mörks att Amber varit förpassad till tomten i tre månader nu, för hon springer verkligen hysteriskt i zick-zack framför fötterna på mig och Embla hela tiden. Allt vill hon se, allt vill hon lukta på. Mötte en boxer och Amber skällde till max. Embla tänkte också göra det, men när jag fräste åt Amber att vara tyst, så tog gamlingen sitt förnuft till fånga. Likaså när vi gick förbi en tomt, där en hund sprang lös ute (bakom staket). Amber vägrade sluta skälla, trots att jag tänkte att om jag stannar en stund, så hon får se att hunden inte är farlig. Till slut kom ägaren ut och jag lät mina damer nosa på den ettårige killen. Amber och han blev (såklart) döförtjusta i varandra. Att hon ska skälla så dant i början!
När jag skulle plocka upp Johan hos Jörgen, så mötte jag Pernilla, som var ute med Kasper och Love, Emblas två favoritflattar! Jag parkerade och ropade på dem. Hundarna blev så glada att de slet sig från Pernilla och rusade till mig och överöste mig med pussar och kramar! Sååå mysigt! Och att de så snabbt kände igen mig även på håll! Kasper inspekterade genast min bil och hade hoppats att Embla var däri, men tyvärr fick han inte leka med henne idag.
Sedan for vi till Syster Yster i Stockholm. Både hennes son Vincent, min son Johan och vår bror Peder hade alla fyllt år nyligen, så det blev till att byta en hel del presenter. Dessutom var det några eftersläntrande julklappar kvar att dela ut. Fikade ett halvt ton, bland annat två olika morotstårtor, och någon timme senare tryckte vi oss fulla med tacos. Dagens sjöblöta hund-pussar byttes ut mot sjöblöta systerson-pussar. Han är så himla gó, Vincent (3 år nu). Synd att vi inte träffas oftare!
Nu sitter jag här och försöker fundera ut hur man kan förvandla varje dygn till att innehålla 30 timmar. Skulle vara praktiskt! Eller trolla så att man aldrig behövde sova. Så mycket jag skulle få gjort! Men tills dess är det bara att bita ihop, sluta blogga och börja skriva på det där förbenade överklagandet till Försäkringskassan. Jag ger mig aldrig utan strid!
Innan jag åkte till hufvudstaden, så tog jag båda jyckarna på promenad i närområdet. Det mörks att Amber varit förpassad till tomten i tre månader nu, för hon springer verkligen hysteriskt i zick-zack framför fötterna på mig och Embla hela tiden. Allt vill hon se, allt vill hon lukta på. Mötte en boxer och Amber skällde till max. Embla tänkte också göra det, men när jag fräste åt Amber att vara tyst, så tog gamlingen sitt förnuft till fånga. Likaså när vi gick förbi en tomt, där en hund sprang lös ute (bakom staket). Amber vägrade sluta skälla, trots att jag tänkte att om jag stannar en stund, så hon får se att hunden inte är farlig. Till slut kom ägaren ut och jag lät mina damer nosa på den ettårige killen. Amber och han blev (såklart) döförtjusta i varandra. Att hon ska skälla så dant i början!
När jag skulle plocka upp Johan hos Jörgen, så mötte jag Pernilla, som var ute med Kasper och Love, Emblas två favoritflattar! Jag parkerade och ropade på dem. Hundarna blev så glada att de slet sig från Pernilla och rusade till mig och överöste mig med pussar och kramar! Sååå mysigt! Och att de så snabbt kände igen mig även på håll! Kasper inspekterade genast min bil och hade hoppats att Embla var däri, men tyvärr fick han inte leka med henne idag.
Sedan for vi till Syster Yster i Stockholm. Både hennes son Vincent, min son Johan och vår bror Peder hade alla fyllt år nyligen, så det blev till att byta en hel del presenter. Dessutom var det några eftersläntrande julklappar kvar att dela ut. Fikade ett halvt ton, bland annat två olika morotstårtor, och någon timme senare tryckte vi oss fulla med tacos. Dagens sjöblöta hund-pussar byttes ut mot sjöblöta systerson-pussar. Han är så himla gó, Vincent (3 år nu). Synd att vi inte träffas oftare!
Nu sitter jag här och försöker fundera ut hur man kan förvandla varje dygn till att innehålla 30 timmar. Skulle vara praktiskt! Eller trolla så att man aldrig behövde sova. Så mycket jag skulle få gjort! Men tills dess är det bara att bita ihop, sluta blogga och börja skriva på det där förbenade överklagandet till Försäkringskassan. Jag ger mig aldrig utan strid!
Kommentarer
Trackback
