Vitaminchock

Efter flera dagars osunt leverne (okej, 30 års osunt leverne...), så fixade jag till en fruktsallad till middag. Det är ju bara för gott! Men det spelar ingen roll att jag äter tills äpplen och apelsiner står ut genom öronen, sötsuget finns kvar, så jag var tvungen att avrunda med ett gäng pepparkakor och o'boy...

Min första lediga dag denna termin, bortsett från lovdagarna då. Givetvis firade jag med att sova till typ 11.30 (även om jag såg till att sonen kom upp vid 7.30 så han hann till skolan). Har inte gjort mycket vettigt alls idag, men lite rättande och planerande har jag i varje fall hunnit med. Och så tog jag vovvarna och knatade till vårdcentralen eftersom stor-sonen skulle lämna blodprov där för att kolla upp sviterna efter hjärtsäcksinflammationen. Han hade så klart inte tagit med sig etiketterna till provrören, så jag fick gå dit med dem. Amber verkligen älskar att gå på promenad, hon som varit förpassad till tomten i flera månaders tid. Ett skavsår på sidan av tassen började blöda på promenaden eftersom hon skuttar ut bland snö och is. Annars syns det inte så mycket av den brutna tån, bortsett från att hon har fel vinkel på tassen. Den pekar utåt, som en följd av två månaders bandage och ömma skavsår.

Idag är barnen hos sin pappa, så jag är ensamma med hundarna. Det är både skönt och tråkigt att vara ensam. Skönt för att jag slipper tänka på ordentlig middag och tjata om slarviga barn och tråkigt för att det ju aldrig är kul att vara ensam. Fast jag har ju alltid minst en hund hemma, som jag kan krama och prata med precis så mycket jag vill.

I går kom förresten Bens hyra med posten. Snacka om seg eftersändning!! Tyvärr har vi fått ett annat problem också - pappa postade tre kuvert före jul med presentkort på HM. Dessa har aldrig kommit fram (två var till mina söner), men nu har det upptäckts att två av korten använts till att handla för i HM-butiken i Norrtälje. Det ena kortet är slut, det andra finns det 300:- kvar på. Det tragiska i sammanhanget är att HM kan spåra korten och alltså se att de använts, men inte spärra. I detta datoriserade samhälle!? Det borde ju vara lätt som en plätt om man anstränger sig. Dessutom blir man inte ersatt, vilket jag i och för sig kan förstå. Många skulle kunna luras annars. Men spärra borde det ju gå att göra! Då hade pappa kunnat spärra dem så fort vi märkte att de inte kom fram och så hade han kanske kunnat få behålla den summa som var kvar på korten. Brorsan, som jobbar på HM, håller på att efterforska lite. Har vi tur har idioten som stulit korten dragit sitt bonuskort eller betalat summan över med eget bankkort. Då får vi veta vem det är.

Idag ringde ännu en på min Ford. Återigen en som absolut inte kunde tänka sig att betala 10.000:- för den. Suck. Det är inte mycket pengar för en bra bil. Men jag ger mig inte. Hellre fixar jag till den så den är tipp-topp eller ger den till Andreas. Eller skänker den till någon taxichaufför i Guinea. Där skulle min gamla Ford ses som ett kap, värd en förmögenhet (i deras valuta i varje fall)! Nä, gamla Bettan får stå kvar på Jörgens garageuppfart, översnöad och halvt bortglömd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0