emblasmatte

Tänk vilken tur att man kommer så bra överens med sitt ex! Till grillningen igår tänkte Ben och jag dricka vin. Jag trodde jag hade en oöppnad vintetra, men den var visst öppnad sedan... stenåldern, av smaken att döma. Nä, rävgift förgyller knappast middagen, så jag åkte hem till det bortresta exet och lånade en oöppnad tetra. Givetvis ringde jag och kollade med honom om det var ok, och det var inga problem. Bra krut i det vinet, tror jag, med tanke på de skratt-attacker jag fick på hundpromenaden senare på kvällen...

Efter att nya värmerekord slagits titt som tätt, så kom nu äntligen lite regn på förmiddagen. Jag trodde inte det skulle bli så farligt, så Ben och jag åkte in till stan med vovvarna. Lite socialträning är precis vad haren behöver! Men trots att hon var rädd, så höll hon sig inte nära mig hela tiden, utan drog som tusan i kopplet. Många imponerades över hundarna och kommentarerna haglade om "vilka stora hundar!", men många var också rädda och tryckte sig mot väggarna när vi kom. Äntligen fick jag också chans att uttnyttja H&M:s policy om att inte ha en massa förbud. För säkerhets skull fick Ben stå en bit ifrån affären med hundarna medan jag gick in och frågade om hundar är tillåtna. "Jadå, bara du har uppsikt på hunden". Nema problema. Så vi knallade in med våra två grandisar, åkte hiss ner till klädesavdelningen, jag tog ett par kort och sedan gick vi ut igen. Jag tror inte det var en tillfällighet att medarbetare plötsligt skulle greja med kläder bredvid oss. De höll nog råkoll, så det inte skulle dreglas på deras varor...

Sedan strosade vi i regnet utan paraplyn längs med en brun Fyriså, njöt knappast av utsikten över änderna som tampades med kebabkartonger och annat skräp. Lyssnade till... en kille som stod över kanten till ån och slängde ur sig några kaskadspyor uppströms (nu ville jag inte titta i vattnet mer). Till slut blev det hemfärd via min glas-sponsor (McD, alltså) och två mentalt trötta hundar kunde lastas ur på hemmaplan igen.

Ben åkte hem på eftermiddagen, men vi blir bara ifrån varandra ett dygn, innan jag kan återförenas med honom i Sthlm. Det ger mig lite mer tid till att röja här hemma. Hela onsdagen, fram tills Ben kom vid middagstid, röjde jag som en tok här hemma. Nu är det välstädat överallt, men fortfarande behövs gardeober, lådor etc rensas, så det ska jag ägna mig åt i kväll, tror jag. Fast det har inte varit lätt och smärtfritt. Dels har jag den brutna handleden, som bara får belastas med ett kilo, dels har jag fått ett insektsbett på ringfingret på den friska handen, och är svullen på hela fingret och störe delen av handen... Nåja, det är inte bara tvååringar som lever efter devisen "Kan själv!", det gör jag med.