Dagstur för att bli gladare igen
Less på att sitta själv och inte kunna göra något vettigt. Så idag fick Johan rycka in som förste hundvakt medan jag for ner till älsklingen och hans barn. Insåg ganska snabbt att det skulle bli en tuff resa ifall jag skulle behöva sitta med armen i vädret hela vägen. Eftersom det är röd dag, så passade alla butiker på att ha stängt, men på Coop Forum lyckades jag shoppa loss på några billiga kuddar. Med hjälp av dessa byggde jag ett litet berg, som armen kunde vila på. Sedan var det bara att glida ner på motorvägen och bege mig till Globen-området. Alla poliser hade nog ledigt efter en tuff midsommarafton, vilket var tur för mig. Jag vet inte vad de skulle tycka om en fortkörare med bruten arm. Och vad hade jag sedan för ursäkt? "Jag hade bråttom, för jag saknar min Kärlek så!". Nä, hade nog inte gått hem hos lagens långa arm.
För saknar honom, det gör jag. Så vansinnigt mycket! Vill inte vara en minut utan honom och fasar för nästa termin, ifall han har jobb i Sthlm och jag i Uppsala. Hur ofta kommer vi då att kunna ses? Om ett par veckor firar vi ett år tillsammans, men jag älskar honom som om jag blev blixtkär i honom igår.
Trots att det bara blev några timmar tillsammans innan jag var tvungen att åka hem igen, så var det skönt att fylla på "kärleksmätaren", så jag klarar mig till nästa gång vi ses. Vi åkte till T-centralen och gick sedan via Gamla Stan till Slussen innan vi åkte tillbaka hem. Hans barn är så himla goa också! De kramade mig mjukt och var jätteförsiktiga med min arm. Linn höll om mig och Ben och sade spontant "Jag älskar er båda!". Sådant värmer. Vi svenskar är så enormt dåliga på att säga fina och bra saker till varandra. Ändå betyder det ju så mycket! Jag tror en stor del av befolkningen skulle må bättre om de oftare fick höra positiva saker.
Just nu går det sådär med armen. Antagligen har jag ondare (exempelvis när jag tränar genom att röra på fingrarna) eftersom jag tagit bort katetern med värkmedicinen. Jag hoppas det är bättre om några dagar igen.
