En handikappad vardag
Midsommarafton och jag är alldeles singel-solo så när som på ett 60-kilos busfrö, som helst av allt vill att matte stojar och busar. Hon får dock hålla till godo med de mikroskopiska promenader yngsta sonen erbjuder under rullande ögon och suckar. "Men mamma, du har ju en frisk arm och det är allt som behövs för att hålla i kopplet".
Medan alla njuter av sill (hur man nu kan njuta av det) och nubbe (jag hade behövt några nubbar just nu!), så lider jag tristessens alla kval. Har möblerat om lite i vardagsrummet, tvättat flera maskiner, löst sudoku och vilat. Jag är så less! Jag vill ut och dansa och ha kul, renovera hela kåken och röja ut alla två ton prylar jag ändå aldrig använder. I går kväll satte jag igång att spika upp hängare till alla mina halsband. Visst är det kruxigt att spika med bara en hand (kan inte hålla i spiken med den andra), men "where there's a will, there's a way" heter det ju och efter ett tag hade jag fixat det.
Man får lära sig en massa konster nu när man bara en hand. Munnen, till exempel, använder jag flitigt till en massa annat än att stoppa mat i. Jag fixar med tandkrämstuben och tandborsten, öppnar mascaran och knyter påsar med hjälp av munnen. På ICA igår stoppade jag äpplen i påsen och stängde med hjälp av munnen, men kunde inte sluta undra hur kassörskan skulle reagera ifall hon visste var påsen varit någonstans... Fast det blev visst inte så mycket salivdregel på den, för hon märkte inget... Just nu skulle jag verkligen behöva slänga den stinkande komposten, men aldrig att jag kör ner nyllet där för att tillsuta påsen!
Något som är hiskeligt svårt är bh:n. Nu fattar jag varför vissa killar är så fumliga när de ska knäppa upp den! Det går hyfsat att få ihop den, även om det tar tid, men att knäppa loss är banne mig nästan omöjligt! Dessutom har jag alltid tre hyskor bara för att förlänga pinan lite. Igår gick jag nästan och lade mig med bh:n kring midjan, redo att ge upp. Två hyskor lossnade efter ett tag men den sista tog åtskilliga minuter. Idag har jag därför gått utan, livrädd att skrämma iväg alla grannar när jag gled fram till brevlådan i morse i ett försök att inte få tvillingarna att guppa så mycket att det syntes att jag var bh-lös. Man vill ju inte gå under öknamnet "Fladdertutten" i grannskapet...
Nä, nu ska jag gympa lite, det vill säga röra på fingrarna några gånger. Hårt träningsprogram jag fått... För ett par timmar sedan drog jag ut katetern ur armen (ont gjorde det, men jag hoppas det beror på att tejpen runt katetern under bandaget slets loss, så jag inte har fläkt upp hela operasttionssåret nu...). Sedan ska jag inta lite onyttigheter i min ensamhet och sjunga snapsvisor för hunden. Glad midsommar alla!
Medan alla njuter av sill (hur man nu kan njuta av det) och nubbe (jag hade behövt några nubbar just nu!), så lider jag tristessens alla kval. Har möblerat om lite i vardagsrummet, tvättat flera maskiner, löst sudoku och vilat. Jag är så less! Jag vill ut och dansa och ha kul, renovera hela kåken och röja ut alla två ton prylar jag ändå aldrig använder. I går kväll satte jag igång att spika upp hängare till alla mina halsband. Visst är det kruxigt att spika med bara en hand (kan inte hålla i spiken med den andra), men "where there's a will, there's a way" heter det ju och efter ett tag hade jag fixat det.
Man får lära sig en massa konster nu när man bara en hand. Munnen, till exempel, använder jag flitigt till en massa annat än att stoppa mat i. Jag fixar med tandkrämstuben och tandborsten, öppnar mascaran och knyter påsar med hjälp av munnen. På ICA igår stoppade jag äpplen i påsen och stängde med hjälp av munnen, men kunde inte sluta undra hur kassörskan skulle reagera ifall hon visste var påsen varit någonstans... Fast det blev visst inte så mycket salivdregel på den, för hon märkte inget... Just nu skulle jag verkligen behöva slänga den stinkande komposten, men aldrig att jag kör ner nyllet där för att tillsuta påsen!
Något som är hiskeligt svårt är bh:n. Nu fattar jag varför vissa killar är så fumliga när de ska knäppa upp den! Det går hyfsat att få ihop den, även om det tar tid, men att knäppa loss är banne mig nästan omöjligt! Dessutom har jag alltid tre hyskor bara för att förlänga pinan lite. Igår gick jag nästan och lade mig med bh:n kring midjan, redo att ge upp. Två hyskor lossnade efter ett tag men den sista tog åtskilliga minuter. Idag har jag därför gått utan, livrädd att skrämma iväg alla grannar när jag gled fram till brevlådan i morse i ett försök att inte få tvillingarna att guppa så mycket att det syntes att jag var bh-lös. Man vill ju inte gå under öknamnet "Fladdertutten" i grannskapet...
Nä, nu ska jag gympa lite, det vill säga röra på fingrarna några gånger. Hårt träningsprogram jag fått... För ett par timmar sedan drog jag ut katetern ur armen (ont gjorde det, men jag hoppas det beror på att tejpen runt katetern under bandaget slets loss, så jag inte har fläkt upp hela operasttionssåret nu...). Sedan ska jag inta lite onyttigheter i min ensamhet och sjunga snapsvisor för hunden. Glad midsommar alla!
Kommentarer
Trackback
