emblasmatte

I går kände jag mig glad och lycklig, men idag har det varit en annan visa. Yngsta sonen vägrade komma hit för att gå ut med Amber (han tyckte storebror kunde åka hem från Linköping för att göra det eller jag själv). Ledsen och besviken gick jag själv ut på promenad, vilket givetvis var jobbigt för armen och riskfyllt, i dubbel bemärkelse. Dels finns ju risken att jag ramlar i skogen, dels har jag svårt att koppla på grimman snabbt ifall vi möter en annan hund.

Efter en ganska jobbig natt med en hel del smärta i armen, så har jag tvingats ligga i konstig ställning, vilket gjort att jag fått rejält ont i nacken. Kan knappt vrida på huvudet alls. Troligtvis är det nacken som också gjort att jag fått huvudvärk och tvingats ta treo också, trots att jag inte tror jag får ta det så här nära inpå operationen. (Man får i varje fall inte ta treo två veckor innan operation, vilket jag hade gjort...)

Men det är inte bara jag som drabbats. Mamma ringde idag och berättade att min mormor fått åka med ambulans till akuten igår, efter att en granne slagit larm. Vi vet ännu inte vad som är fel med henne, men hon har fått blodtransfusioner och är stabil, men så förvirrad att vi inte kan få något vettigt ur henne. Inget är brutet eller så, vilket i och för sig gör det svårare att förstå varför hon behövt två påsar blod. Jag håller tummarna för henne!

Andreas fortsätter ringa flera ggr varje dag för att kolla så att jag mår bra och att jag äter och vilar som jag ska. Han är så himla omtänksam!