emblasmatte

Jaha, då blir det enhandsskrivning resten av sommaren... I fredags på kvällen skulle jag sätta upp myggbät, eftersom jag fått två miljarder bett på bena. Tog en pall och började sätta fast ett nät utanför mitt fönster. Pallen var visst lite mindre än jag trott, och plötsligt trillade jag. Tog emot med vänsterhanden, som genast bröts. Mindre snygg vinkel bekräftade mina misstankar... Var först alldeles svimfärdig av chocken, men efter att ha legat ett par minuter, så hade en hel armé av endorfiner frigjorts och gjorde så jag knappt kände något alls. Då blev det också lätt att tänka lite rationellt (som att skippa tanken på att Andreas skulle övningsköra till akuten). Beordrade genast ungdomarna till diverse saker: ring ambulansen, ta av mig favorittröjan, så de inte klipper sönder den, fota handen till bloggen, ta av ringarna, packa tandborsten, ta ur plånboken, så den inte blir stulen... osv osv. Så när ambulansen väl kom (till och med hade de blåljusen på, så att ingen granne skulle missa spektaklet...), så stod jag redo på gatan och vinkade. Med den obrutna handen, så klart.

Ambulansfärden in gick väldigt bra, men i slutet av resan började de sista tappra endorfinerna dö ut, så efter bara en stund på akuten fick jagbe om smärtstillande. Sedan följde många timmars plåga, för värktabletterna gjorde inte så mycket nytta. Efter röntgen skulle läkaren dra handen i rätt läge, vilket föregicks av lokalbedövning rätt ner där jag brutit handleden. Oj jäkar,vad ont det gjorde! Skrek som en stuckengris och tårarna sputade. Efter det gick det bra att ha handen i viloläge, men så fort någon petade på den, så gjorde det ont igen. Därför visste jag att det även skulle göra skitont att dra allt rätt igen. Mycket riktigt, en sköterska drog i armhålan och läkaren tog spjärn och drog handen åt andra hållet. Very nice... NOT! Direkt efter gipsade de. Fast jag måste opereras och har fått tid på onsdag morgon.

Åkte hem med taxi på natten. Hade fått citodon med mig hem, som jag fick ta tidigt på morgoen. Därefter fick jag åka in till Gränby (tur det var vänster handled jag bröt), men receptet läkaren skrivit ut var bara på Alvredon. Det hjälpte inte, så jag ringde och de ordnade ett nytt recept åt mig (och därmed ny tur till Gränby), denna gång på Citodon. Hjälpte bättre - mot smärtan. Men på söndagsmorgonen mådde jag illa. Och så mådde jag hela dagen. Fick inte behålla någon mat alls, inte ens Nutrilette. Drycken hann knappt toucha magsäcken innan den for upp igen. Jag hatar att må illa! Och varifrån all "mat" kom har jag inte en aning om. Har jag månne hamsterfickor nere i magsäcken?

Idag, måndag, mådde jag äntligen bättre. Har lyckats pilla i mig lite mat. Men jag har sovit nästan hela tiden fram till 17. Begriper inte hur jag kan ligga däckad i princip två dygn! Återstår att se hur lätt det blir att somna i kväll...

Har fått en massa hjälp i helgen i varje fall. Ungarna har varit hemma och Ben kom på stört i lördags och har hjälpt mig med mat, mediciner mm.