Försökte köpa amfetamin

Jag kunde bara inte låta bli. Som lärare i svenska kräks jag över att se skylten "Kronans droghandel", när det är mediciner det handlar om. Så när det var min tur vid disken igår, så förkunnade jag högt och tydligt att jag ville köpa ett par gram amfetamin. Biträdet tittade bara snett på mig, troligen för att hon inte gjorde någon koppling till vad hennes affär hette, så det blev bara så där lagom pinsamt. Medan hon knappade in mina alvedon muttrade jag något om "Ja men, ni är ju en droghandel...". Jag har märkt att det är många i läkemedelsbranschen, företrädedvis läkare, som inte alls fattar min humor. Det är liksom inte ens lönt att testa längre.



Nu har det ju töat i ett par dagar. Innan hade jag funderat på att tvätta bilen, men eftersom det varit minus, så har jag inte velat ha en sjö på garageuppfarten som snabbt skulle frysa till värsta isbanan. Men i och med töandet, så har jag upptäckt att jag inte alls behöver tvätta bilen längre. Det är bara att gasa på i alla gigantiska pölar på vägarna, så blir bilen tvättad - alldeles gratis! Fast man får inte vara så kräsen med resultatet...

Biltvätt!

I morse läste jag UNT lite mer noggrannare än vanligt, efetrsom jag var tvungen att stanna hemma från jobbet idag. Migränen var fruktansvärd och till råga på allt hade väl något virus satt sig på balanssinnet. I tidningen fanns i varje fall en artikel om att unga som har tv på rummet blir klart överviktiga, medan barn med dator på rummet inte alls visar sådana tendenser. Konstigt. Men i varje fall ett bra argument ifall mina ungdomar börjar tjata om en varsin tv!

På nästa sida kunde man läsa om kinesiska myndigheter. Där kan man visst säga vad som helst utan att bli stämd. Två kvinnor har för första gången blivit uttagna till att bli taikonauter (rymdfarare), men det var nödvändigt att de var gifta, för dessa är "fysisikt och mentalt mer mogna än ogifta"! Herregud, vad baserar de den kunskapen på? I Sverige hade det blivit ramaskri ifall någon vågat yttra dessa ord.

Ett par sidor senare står det om Storbritanniens Fritzl - en man som fått 9 barn med sina två döttrar. Myndigheterna har nu bett om ursäkt för att man inte ingripit tidigare (fast nu är ju kvinnorna vuxna, eftersom övergreppen pågått i 25 år). Undrar hur man skulle ta en sådan ursäkt. Jag menar, det är väl inga problem att yttra en ursäkt å någon annans vägnar? Det är ju ungefär som att be om ursäkt utan att mena det. Det måste ju vara rätt person som ber om ursäkt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0