Myrjävel!

Halv ett i natt var det dags att krypa till sängs, lagom tills jag avslutat rättningen av det sista nationella provet. Givetvis gick det som förväntat när man försöker sova direkt efter timslångt intensivt arbete: det var omöjligt. Klockan var närmare halv två innan jag vaggades in i drömmarnas värld.



Trots det kom jag upp tidigare än vanligt, till mina fiskars förtjusning. Nu fanns nämligen tid att rensa akvariepumparna innan jag for till jobbet och därmed slapp de ligga vid ytan och flämta. Amber var som alla andra människoungdomar väldans nyfiken, och hennes mankhöjd bidrog till att det var lätt att stå bredvid matte vid diskbänken och lukta på det konstiga. Tidigare hade hon också inspekterat duschen, efter att jag var färdig där. När det sörplade i avloppet, så blev hon så nyfiken och tittade så där gulligt med huvudet på sned. Men det var också läskigt, och baktassarna vågade sig inte in i badrummet. De stod kvar utanför, så ett tag blev hon väääldigt lång, när hon ville komma ganska nära avloppet i duschen för att titta. Benen var böjda och hade jag sagt "pip", så hade hon studsat en meter upp i luften!

Bekymmersrynka...

Benen är kvar i det säkra rummet...

Helena var sjuk idag, så jag fick snabb-improvisera hennes lektioner. Men man är ju van, så det var inga problem. Nä, större problem vållade det att elever varit frånvarande vid provmoment tidigare, och nu skulle jag se till att det i olika grupprum skrevs prov för glatta livet, alla med olika starttid och med olika stopptider, som var viktiga att hålla. PUH!!

Var tvungen att vila ett tag efter middagen, eftersom jag tagit en hysteriskt tröttande åksjuketablett idag. Men när jag låg där som bäst i sängen och trynade, så kändes det som "myrkrypningar" runt halsbandet. Jag viftade med handen och känslan försvann, men bara för ett tiotal sekunder. Sedan kom det åter. Jaha, inte nog med att nya medicinen ger mig illamående och magont, nu ska jag ha myrkrypningar också. Men efter en sisådär 15 minuter insåg jag att det faktiskt var en lite myra som kutade omkring på mig! Vafalls!? Vet inte det lilla otyget att det är vinter fortfarande och att han bör ligga i dvala i husgrunden eller nåt?

I går lyckades jag med konsstycket att komma fram till Ben på första försöket. What!? Skulle jag slippa ringa 47 gånger, eller skulle samtalet snart brytas? Men nä då, kors i taket, samtalet höll hela tiden ut. Mirakel inträffar fortfarande!! Vi får se ifall lyckan står sig även i kväll. Då får jag väl springa till kiosken och köpa en lott...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0