Såååå skönt!
Efter tre långa veckor var det äntligen dags för MASSAGE! Vanligtvis går jag varannan vecka, men nu hade det dragit ut på tiden, samtidigt som jag haft mycket jobb att göra, så axlar, rygg och käkar var ovanligt spända. Hade kunnat ligga där på britsen i flera timmar (jag blir alltid masserad i en timme). Nu dröjer det ända till påsklovet innan det är dags nästa gång.
Idag är jag ensam hemma, så när som på Amber, men hon ligger bara och snarkar i sovrummet. Det är inte riktigt bra för mitt välmående att vara solokvist så mycket, för jag slarvar med maten. Först hade jag tänkt äta ett gäng äppelmunkar till middag, men efter ett par stycken stod sockret mig upp i halsen och det slutade med att jag åt en pirog till middag. Inte mycket bättre, precis, speciellt som jag inte åt något riktigt till lunch heller... (Ja du, Kicki, du är duktig och går ner i vikt, men här hemma har jag tryckt in vågen så långt i hörnet som möjligt, för att slippa bli påmind om mina dagliga nederlag).
Oh my God, så jag gäspar. Skulle nog kunna få in en fotboll utan större besvär. Det var apropå det roligt att se dagisägarens grand danois idag springa runt och leka med en bamseboll i hårdplast. Det var precis som att han försökte få grepp om den med tänderna hela tiden, men det var så klart omöjligt. Fast han gav inte upp, utan sprang runt, runt med bollen framför munnen hela tiden. Nog för att envishet är bra, men när ska man ge upp egentligen? Själv ger jag upp efter 3 minuter mest hela tiden. Spelar några minuter på datorn, städar sedan i sovrummet i några minuter, röjer på diskbänken några minuter, tillbaka till datorn igen... Inget blir slutfört, allt blir bara påbörjat. Man kanske skulle bli en sådan där munk, som inget äger mer än ett orange lakan. Inte en massa prylar att fixa med hela tiden. Praktiskt. Men kallt på vintern.
Vintern är ju förresten på väg bort, bort, bort. Det var knappt jag kom upp på min egen garageuppfart p.g.a. modden. Men om bilen står hela helgen, så hoppas jag allt smält bort till på måndag, när jag måste köra igen. Ve och fasa ifall det fryser på igen bara! Då blir det som att köra på ett rivjärn. Hundarna lämnas på dagis shaken, not stirred.
En hel helg, helt fri. Inget inbokat. Inga häkten, hundar utan hem, födelsedagskalas eller vad det nu kan vara. Tänk om jag dessutom hade haft ett 9-5-jobb, då hade jag inte ens behövt rätta och skriva omdömen i helgen. Nåja, ser jag till att jobba flitigt nu, så är jag förhoppningsvis rätt fri från arbetsuppgifter när Ben kommer (fast tyvärr vet jag att det inte är sant - jag jobbar varenda helg!!). För jag hoppas verkligen han kommer snart.
Idag är jag ensam hemma, så när som på Amber, men hon ligger bara och snarkar i sovrummet. Det är inte riktigt bra för mitt välmående att vara solokvist så mycket, för jag slarvar med maten. Först hade jag tänkt äta ett gäng äppelmunkar till middag, men efter ett par stycken stod sockret mig upp i halsen och det slutade med att jag åt en pirog till middag. Inte mycket bättre, precis, speciellt som jag inte åt något riktigt till lunch heller... (Ja du, Kicki, du är duktig och går ner i vikt, men här hemma har jag tryckt in vågen så långt i hörnet som möjligt, för att slippa bli påmind om mina dagliga nederlag).
Oh my God, så jag gäspar. Skulle nog kunna få in en fotboll utan större besvär. Det var apropå det roligt att se dagisägarens grand danois idag springa runt och leka med en bamseboll i hårdplast. Det var precis som att han försökte få grepp om den med tänderna hela tiden, men det var så klart omöjligt. Fast han gav inte upp, utan sprang runt, runt med bollen framför munnen hela tiden. Nog för att envishet är bra, men när ska man ge upp egentligen? Själv ger jag upp efter 3 minuter mest hela tiden. Spelar några minuter på datorn, städar sedan i sovrummet i några minuter, röjer på diskbänken några minuter, tillbaka till datorn igen... Inget blir slutfört, allt blir bara påbörjat. Man kanske skulle bli en sådan där munk, som inget äger mer än ett orange lakan. Inte en massa prylar att fixa med hela tiden. Praktiskt. Men kallt på vintern.
Vintern är ju förresten på väg bort, bort, bort. Det var knappt jag kom upp på min egen garageuppfart p.g.a. modden. Men om bilen står hela helgen, så hoppas jag allt smält bort till på måndag, när jag måste köra igen. Ve och fasa ifall det fryser på igen bara! Då blir det som att köra på ett rivjärn. Hundarna lämnas på dagis shaken, not stirred.
En hel helg, helt fri. Inget inbokat. Inga häkten, hundar utan hem, födelsedagskalas eller vad det nu kan vara. Tänk om jag dessutom hade haft ett 9-5-jobb, då hade jag inte ens behövt rätta och skriva omdömen i helgen. Nåja, ser jag till att jobba flitigt nu, så är jag förhoppningsvis rätt fri från arbetsuppgifter när Ben kommer (fast tyvärr vet jag att det inte är sant - jag jobbar varenda helg!!). För jag hoppas verkligen han kommer snart.
Kommentarer
Trackback
