Fnurra på telefontråden
Oj, vad helgerna alltid försvinner fort. Måndag morgon klockan 6.00, när väckarklockan obönhörligt sliter mig ur mina drömmar, önskar man att man vore pensionär. Fast det är klart, då kliver man väl upp klockan 6 självmant, utan väckarklocka...
Studiedag på jobbet, alltså klart lugnare ljudvolym. Men jag är så less på allt det politiska i skolvärlden, som man som lärare dras med i. Det ska skrivas handlingsplaner (och ALLA måste vara med), matriser, man ska diskutera om hur de kommunala skolorna ska kunna stå sig mot de privata, politikerna tror att om de byter namn på hela organisationen, så blir allt säkert bättre (så nu är det inte skolområden, utan affärsområden - jo det är sant!). Att som chef byta till att kallas divisionschef kommer knappast locka elever, utan bara kosta en massa onödiga pengar när nya visitkort ska tryckas (liksom alla andra trycksaker), nya loggor ska utformas o.s.v. Nä, jag tycker hela organisationen drivs fel. Jag tycker inte att ALLA ska behöva ta del av, arbeta med och ge respons på precis allting. Det är väl alltid mer effektivt att de som är intresserade gör grovjobbet, som man sedan presenterar för de andra? Jag skulle göra ett mycket bättre jobb ifall jag fick fokusera på någon enstaka sak, inte delta i allt.
Det går mode i skolans värld, precis som inom alla andra yrkesgrupper. Politikerna kräver att vi ska arbeta med demokrati i skolan, så att eleverna blir delaktiga i så mycket som möjligt. Men om man frågar dem, så är det inte alls det de är intresserade av! Herregud, det är inte jag heller intresserad av ju! Jag tycker det är så sorgligt, att det yrke jag i grunden älskar så mycket, har blivit totalt förstört av våra styrande. Jag har aldrig hört politikerna säga positiva saker till oss, utan det är bara ordrar om köpstopp, måste fixa ekonomin, se till så att alla elever når målen utan att vi får resurser (omfördela!) o.s.v. Det känns som att vad man än gör, så blir de aldrig nöjda.
Nä, nu har jag spytt tillräckligt med galla! En annan, som jag trodde skulle spy idag, var Amber. Idag var vi till sjukgymnasten och vattentrasken och denna gång drack hon faktisk vatten i trasken, klorvatten. Jag fick veta att det kan göra så hundarna kräks, så jag förväntade mig nästan en pizza eller två i bagaget på hemvägen. Men hon har visst stålmage, damen! Nu snusar hon sött i soffan med Embla, båda alldeles utmattade psykiskt av att ha varit på djursjukhuset. Embla är helt extrem när vi går där. Johan höll i Embla och jag i Amber, men Embla gnydde, pep och skulle prompt gå två millimeter ifrån mig hela tiden. Så himla "mammig", trots sina nästan 6 år! Hon satt och gnydde som en skadeskjuten tax när Amber och jag sprang i korridoren för att visa sjukgymnasten hur hon trampade. Det var knappt Johan kunde hålla i henne.
"Hello Africa" sjöng Doktor Alban för ett x antal år sedan. Mm, men det är jäkligt svårt att komma fram till Afrika! Oftast får jag ringa mellan 30 och 50 gåpnger innan jag kommer fram. Sedan bryts det ibland och man får ringa om. 30 - 50 gånger igen... men på senaste tiden har det inträffat en ny företeelse: mitt under vårt samtal, så försvinner Ben och i stället pratar jag med en främmande person, som givetvis bara kan franska. Efter kanske 10 sekunder, så kommer Ben tillbaka på tråden och den mystiska personen är väck. Har hänt flera gånger! Påminner lite om 80-talets heta linje, när man inte hade en aning om vem man pratade med. Själv kallade jag mig alltid Pia och jag var alltid några år äldre än jag var på riktigt. Fast lite knäpp heta linjen blir det ju när folk får prata med en svenska som inte fattar någon franska eller afrikanska.
I morgon är det nationella prov i svenska. Undrar om jag har sagt det till eleverna!? Min lärarkandidat har ju fått ha eleverna själv de senaste gångerna, så de kanske inte vet något. Inte för att det gör så jättestor skillnad, för de kan ändå inte plugga till det och de får inte ha med sig matsäck eller nåt. Men ändå. Usch, nu kommer jag väl inte kunna sova i natt. Som om saken skulle bli bättre av det...
Studiedag på jobbet, alltså klart lugnare ljudvolym. Men jag är så less på allt det politiska i skolvärlden, som man som lärare dras med i. Det ska skrivas handlingsplaner (och ALLA måste vara med), matriser, man ska diskutera om hur de kommunala skolorna ska kunna stå sig mot de privata, politikerna tror att om de byter namn på hela organisationen, så blir allt säkert bättre (så nu är det inte skolområden, utan affärsområden - jo det är sant!). Att som chef byta till att kallas divisionschef kommer knappast locka elever, utan bara kosta en massa onödiga pengar när nya visitkort ska tryckas (liksom alla andra trycksaker), nya loggor ska utformas o.s.v. Nä, jag tycker hela organisationen drivs fel. Jag tycker inte att ALLA ska behöva ta del av, arbeta med och ge respons på precis allting. Det är väl alltid mer effektivt att de som är intresserade gör grovjobbet, som man sedan presenterar för de andra? Jag skulle göra ett mycket bättre jobb ifall jag fick fokusera på någon enstaka sak, inte delta i allt.
Det går mode i skolans värld, precis som inom alla andra yrkesgrupper. Politikerna kräver att vi ska arbeta med demokrati i skolan, så att eleverna blir delaktiga i så mycket som möjligt. Men om man frågar dem, så är det inte alls det de är intresserade av! Herregud, det är inte jag heller intresserad av ju! Jag tycker det är så sorgligt, att det yrke jag i grunden älskar så mycket, har blivit totalt förstört av våra styrande. Jag har aldrig hört politikerna säga positiva saker till oss, utan det är bara ordrar om köpstopp, måste fixa ekonomin, se till så att alla elever når målen utan att vi får resurser (omfördela!) o.s.v. Det känns som att vad man än gör, så blir de aldrig nöjda.
Nä, nu har jag spytt tillräckligt med galla! En annan, som jag trodde skulle spy idag, var Amber. Idag var vi till sjukgymnasten och vattentrasken och denna gång drack hon faktisk vatten i trasken, klorvatten. Jag fick veta att det kan göra så hundarna kräks, så jag förväntade mig nästan en pizza eller två i bagaget på hemvägen. Men hon har visst stålmage, damen! Nu snusar hon sött i soffan med Embla, båda alldeles utmattade psykiskt av att ha varit på djursjukhuset. Embla är helt extrem när vi går där. Johan höll i Embla och jag i Amber, men Embla gnydde, pep och skulle prompt gå två millimeter ifrån mig hela tiden. Så himla "mammig", trots sina nästan 6 år! Hon satt och gnydde som en skadeskjuten tax när Amber och jag sprang i korridoren för att visa sjukgymnasten hur hon trampade. Det var knappt Johan kunde hålla i henne.
"Hello Africa" sjöng Doktor Alban för ett x antal år sedan. Mm, men det är jäkligt svårt att komma fram till Afrika! Oftast får jag ringa mellan 30 och 50 gåpnger innan jag kommer fram. Sedan bryts det ibland och man får ringa om. 30 - 50 gånger igen... men på senaste tiden har det inträffat en ny företeelse: mitt under vårt samtal, så försvinner Ben och i stället pratar jag med en främmande person, som givetvis bara kan franska. Efter kanske 10 sekunder, så kommer Ben tillbaka på tråden och den mystiska personen är väck. Har hänt flera gånger! Påminner lite om 80-talets heta linje, när man inte hade en aning om vem man pratade med. Själv kallade jag mig alltid Pia och jag var alltid några år äldre än jag var på riktigt. Fast lite knäpp heta linjen blir det ju när folk får prata med en svenska som inte fattar någon franska eller afrikanska.
I morgon är det nationella prov i svenska. Undrar om jag har sagt det till eleverna!? Min lärarkandidat har ju fått ha eleverna själv de senaste gångerna, så de kanske inte vet något. Inte för att det gör så jättestor skillnad, för de kan ändå inte plugga till det och de får inte ha med sig matsäck eller nåt. Men ändå. Usch, nu kommer jag väl inte kunna sova i natt. Som om saken skulle bli bättre av det...
Kommentarer
Trackback
