Elever i sängen
Några timmar. Mer än så behövdes inte för att rätta 54 nationella prov i engelska. Visserligen är det lätträttade prov (antingen rätt eller fel och inte direkt några bedömningsfrågor), men varje prov är på en mängd sidor, så det tar ju lite tid ändå. Just nu har jag tagit paus från att lyssna på elevernas muntliga prov också, som de spelat in på band. 9 grupper har spelat in och de pratar i snitt i 20-30 minuter. Det blir några timmar... Enda fördelen med att sitta och lyssna igenom alla band är att jag får gjort en del här hemma. Medan jag lyssnar har jag passat på att sy igen några hål i byxor och duntofflor och rensat bland en massa papper och sorterat i olika högar. Så vad ska jag göra resterade avlyssningstid...?
Har sovit en del idag också. Blir alltid väck i hela kroppen flera dagar efter att jag tagit åksjuketablett. Begriper inte hur olika det kan vara, för Andreas är alltid opåverkad när han tar dem medan jag knappt hinner in till Uppsala innan jag ligger som en klubbad säl i bilsätet på långresorna...
Idag kopplade jag in några extra hjärnceller innan jag släppte ut Amber på tomten. Nu får det nämligen vara slutrymt! Eftersom exet inte lyckats hitta löplinan, så gjorde jag det nästbästa: satte ihop båda kopplena i varandra. I stället för att knyta änden runt altanstolpen, så satte jag fast kopplet i en sele, som jag enkelt satte runt stolpen. Skitsmart ju! Jag fick säkert vara stolt i 80-90 sekunder över min uppfinning, när ett hunddagis hade promenad precis utanför tomten. Amber och Embla skällde och rusade dit. Selen höll inte ens en bråkdel av en sekund och stoppade inte Amber det minsta, så hon for som ett jehu över häcken, men blev till sin förvåning utskälld av kvinnan som gick med ett gäng hundar. Men sedan skrattade hon för fullt, när hon insåg att Amber var alldeles ofarlig och väldigt feg, för hon var ju sååå söt. Det var kanske lika bra att selen gick sönder (hur trodde jag att ett plastspänne skulle kunna hålla emot 60 kilo muskler?), för annars hade garanterat hela altanen brakat ihop, sådan kraft som det var!
Embla är en klok, gammal dam. Så här på onsdagsmorgonen, när matte ju inte ska upp till jobbet utan bara ropar på Johan när hennes väckarklocka ringer, så begriper Embla att det är Johan som ska ge dem mat. Så hon stod vid hans säng och gnällde i morse i stället, Embla som annars kör huvudet i min armhåla, ger mig en blöt puss och gnäller högt och ljudligt för att berätta att maten minsann inte kan vänta en sekund till! Rätt paff blev hon dock när maten hälldes upp och det var en annan sort än vanligt (för Purina Pro Plan inte klarar av att leverera mat till Sveriges djuraffärer). Misstroget stod hon där och bara tittade. Amber däremot slukade maten. Det brukar vara precis ombytta roller! Men min matglada dam klarade inte av att hålla sig ifrån matskålen mer än 20 minuter.
Nä, nu kan jag nog inte med gott samvete hålla mig ifrån bandspelaren längre. Allt måste avlyssnas och omdömen skrivas A.S.A.P.! Vissa av oss måste ju slita för brödfödan, till skillnad från vissa Hollywoodfruar, som får ett eget checkhäfte varje månad... Så det blir till att krypa upp i sängen med ett sudoku i ena handen, som jag slött löser medan elevernas ljuva stämmor fyller rummet denna "lediga" dag!
Har sovit en del idag också. Blir alltid väck i hela kroppen flera dagar efter att jag tagit åksjuketablett. Begriper inte hur olika det kan vara, för Andreas är alltid opåverkad när han tar dem medan jag knappt hinner in till Uppsala innan jag ligger som en klubbad säl i bilsätet på långresorna...
Idag kopplade jag in några extra hjärnceller innan jag släppte ut Amber på tomten. Nu får det nämligen vara slutrymt! Eftersom exet inte lyckats hitta löplinan, så gjorde jag det nästbästa: satte ihop båda kopplena i varandra. I stället för att knyta änden runt altanstolpen, så satte jag fast kopplet i en sele, som jag enkelt satte runt stolpen. Skitsmart ju! Jag fick säkert vara stolt i 80-90 sekunder över min uppfinning, när ett hunddagis hade promenad precis utanför tomten. Amber och Embla skällde och rusade dit. Selen höll inte ens en bråkdel av en sekund och stoppade inte Amber det minsta, så hon for som ett jehu över häcken, men blev till sin förvåning utskälld av kvinnan som gick med ett gäng hundar. Men sedan skrattade hon för fullt, när hon insåg att Amber var alldeles ofarlig och väldigt feg, för hon var ju sååå söt. Det var kanske lika bra att selen gick sönder (hur trodde jag att ett plastspänne skulle kunna hålla emot 60 kilo muskler?), för annars hade garanterat hela altanen brakat ihop, sådan kraft som det var!
Embla är en klok, gammal dam. Så här på onsdagsmorgonen, när matte ju inte ska upp till jobbet utan bara ropar på Johan när hennes väckarklocka ringer, så begriper Embla att det är Johan som ska ge dem mat. Så hon stod vid hans säng och gnällde i morse i stället, Embla som annars kör huvudet i min armhåla, ger mig en blöt puss och gnäller högt och ljudligt för att berätta att maten minsann inte kan vänta en sekund till! Rätt paff blev hon dock när maten hälldes upp och det var en annan sort än vanligt (för Purina Pro Plan inte klarar av att leverera mat till Sveriges djuraffärer). Misstroget stod hon där och bara tittade. Amber däremot slukade maten. Det brukar vara precis ombytta roller! Men min matglada dam klarade inte av att hålla sig ifrån matskålen mer än 20 minuter.
Nä, nu kan jag nog inte med gott samvete hålla mig ifrån bandspelaren längre. Allt måste avlyssnas och omdömen skrivas A.S.A.P.! Vissa av oss måste ju slita för brödfödan, till skillnad från vissa Hollywoodfruar, som får ett eget checkhäfte varje månad... Så det blir till att krypa upp i sängen med ett sudoku i ena handen, som jag slött löser medan elevernas ljuva stämmor fyller rummet denna "lediga" dag!
Kommentarer
Trackback
