Mina hundar är en meter höga - styck!
Så har då redan två arbetsdagar denna vecka tillryggalagts. Det är så underbart - och verkligen ett andningshål - att vara ledig på onsdagar! Visserligen finns det mycket skoljobb att arbeta med då ändå, men det är lugn och ro här hemma och jag kan ta pauser när jag vill.
Igår skyndade jag iväg på min håltimme för att gå på anställningsintervju. Det visade sig inte vara vad jag trodde, så trots att jag erbjöds jobbet, så tackade jag nej. Det gällde att vara telefonförsäljare för Atlas Guld, stod det i annonsen. Jag har alltid tänkt att jag ALDRIG ska bli telefonförsäljare, men när det var ett guldsmedsföretag, så tänkte jag att med sådana prylar, så kanske det kunde vara lite intressant. Det visade sig att det bara var samma ägare som guldsmedsföretaget. Här gällde det att sälja strumpor, kalsonger, Omega 3 osv. Nä, det i kombination med lönen och antalet timmar de vill man ska jobba (mer än jag tänkt mig) samt att det mest var en massa finniga tonåringar som satt och jobbade, gjorde att jag kände mig helt "off" med mina 39 år och lärarexamen i handen... Jag får söka vidare efter något, men de jobb som verkar roliga annonseras ju aldrig ut. Jag kan tänka mig att jobba deltid i någon affär, till exempel.
Ben har pratat ut med sin syster och hon kommer stötta honom ekonomiskt mm framöver, så han kan slutföra sina projekt nere i Afrika. Samtidigt som jag är glad för honom, så känns det väldigt tråkigt, för det betyder att det tar ännu längre tid innan han kommer hem. Det har redan gått över 4 månader, hur ska jag orka 1-2 månader till??
Igår blev det som vanligt några mil i bilen, men denna gång fanns det en massa spännande ovanligheter att beskåda längs min färd i och runt Uppsala. Mitt på gamla E4:an genom Uppsala stod en skåpbil rejält uppkörd i snövallen bredvid vägen. Hur lyckas man med ett sådant konststycke mitt på värsta raksträckan? Nära Gnistarondellen lockades jag av två personer, som försökte åka skidor med hjälp av fallskärmar. Fast de heter säkert något annat, men i mina ögon var det fallskärmar. Det verkade inte gå så jättebra. Skärmarna kom upp i luften, men så värst mycket glid under skidorna såg jag inte till, där jag lyckades med bravaden att köra bil, svänga och fota samtidigt. (Men så är jag ju kvinna också, och har därmed en fantastisk simultankapacitet!)
Amber är verkligen en ståtlig dam nu, trots att hon inte är fullvuxen än. Johan och jag mätte båda vovvarna på eftermiddagen och med lite lockande godis, så de sträckte på sig, så visade det sig att Embla är 84 cm i mankhöjd och Amber hela 86 cm! Med huvudena är de alltså över en meter höga! Båda väger runt 60 kilo, men eftersom Amber ska bredda på sig det närmsta halvåret i varje fall, så kommer hon att bli en stor och tung dam. Men oavsett, så är de - och kommer förbli - mina knähundar. De är så hiskeligt gosiga jämt!
Igår skyndade jag iväg på min håltimme för att gå på anställningsintervju. Det visade sig inte vara vad jag trodde, så trots att jag erbjöds jobbet, så tackade jag nej. Det gällde att vara telefonförsäljare för Atlas Guld, stod det i annonsen. Jag har alltid tänkt att jag ALDRIG ska bli telefonförsäljare, men när det var ett guldsmedsföretag, så tänkte jag att med sådana prylar, så kanske det kunde vara lite intressant. Det visade sig att det bara var samma ägare som guldsmedsföretaget. Här gällde det att sälja strumpor, kalsonger, Omega 3 osv. Nä, det i kombination med lönen och antalet timmar de vill man ska jobba (mer än jag tänkt mig) samt att det mest var en massa finniga tonåringar som satt och jobbade, gjorde att jag kände mig helt "off" med mina 39 år och lärarexamen i handen... Jag får söka vidare efter något, men de jobb som verkar roliga annonseras ju aldrig ut. Jag kan tänka mig att jobba deltid i någon affär, till exempel.
Ben har pratat ut med sin syster och hon kommer stötta honom ekonomiskt mm framöver, så han kan slutföra sina projekt nere i Afrika. Samtidigt som jag är glad för honom, så känns det väldigt tråkigt, för det betyder att det tar ännu längre tid innan han kommer hem. Det har redan gått över 4 månader, hur ska jag orka 1-2 månader till??
Igår blev det som vanligt några mil i bilen, men denna gång fanns det en massa spännande ovanligheter att beskåda längs min färd i och runt Uppsala. Mitt på gamla E4:an genom Uppsala stod en skåpbil rejält uppkörd i snövallen bredvid vägen. Hur lyckas man med ett sådant konststycke mitt på värsta raksträckan? Nära Gnistarondellen lockades jag av två personer, som försökte åka skidor med hjälp av fallskärmar. Fast de heter säkert något annat, men i mina ögon var det fallskärmar. Det verkade inte gå så jättebra. Skärmarna kom upp i luften, men så värst mycket glid under skidorna såg jag inte till, där jag lyckades med bravaden att köra bil, svänga och fota samtidigt. (Men så är jag ju kvinna också, och har därmed en fantastisk simultankapacitet!)
Amber är verkligen en ståtlig dam nu, trots att hon inte är fullvuxen än. Johan och jag mätte båda vovvarna på eftermiddagen och med lite lockande godis, så de sträckte på sig, så visade det sig att Embla är 84 cm i mankhöjd och Amber hela 86 cm! Med huvudena är de alltså över en meter höga! Båda väger runt 60 kilo, men eftersom Amber ska bredda på sig det närmsta halvåret i varje fall, så kommer hon att bli en stor och tung dam. Men oavsett, så är de - och kommer förbli - mina knähundar. De är så hiskeligt gosiga jämt!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det jobbar minst 10 stycken från Sävjaskolan på Atlas, slaverijobb.
Trackback