Två konserter, nyskurade hundar och billig arbetskraft
Just nu borde jag leda en häst ut i stallet och sadla av. Men återigen har jag ställt in en torsdag, fast denna gång för att jag är trött. Har inte blivit så många timmars sömn de senaste nätterna, när Ben sovit hos mig. Å ena sidan är det jättemysigt att ha honom nära, nära mig i sängen, men å andra sidan sover jag så dåligt då. Men vad gör man inte för att få vara nära...?
Senaste veckan har varit händelserik. I fredags åkte jag till Stocholm på kvällen och gick med Ben och flickorna på RIX fm festival i Kungsträdgården. Det var en massa bra musik och jag hade Nova på mina axlar så ofta jag kunde, medan Linn fick sitta på Bens. Vi var visserligen en bit ifrån scen, eftersom vi hade vagnen med oss, men de hade en storbildskärm uppe, så det gjorde inte så mycket.
Har varit en hel del sjuk också. På fredagsmorgonen hade jag migrän (vilket i och för sig varit fallet mer eller mindre i flera dagar då), så jag stannade hemma och försökte sova bort det ända till 13.30. Kunde ju gå på konserten på kvällen, men nästa dag var det klart sämre igen. När vi lämnat flickorna till sin mamma med tunnelbanan, så började jag må riktigt illa. Hoppades att det skulle gå över, så vi åkte till Bens exfru på Söder och hälsade på i hennes butik. Det var första gången jag träffade henne och det var synd att omständigheterna inte var bättre. För plötsligt sade jag till Ben att jag behövde åka hem - NU! Mådde så himla illa så jag var svimfärdig, så jag vägrade ta tunnelbanan två stationer. I stället fick Ben ragga upp en taxi, som körde oss hem. Jag hann dit i varje fall, även om jag kämpade som ett djur i bilen för att inte lägga en pizza i baksätet. Den hamnade på rätt ställe, i toan hos Ben i stället. Inte alls roligt att vara så dålig!
Vi har umgåtts mycket, Ben och jag. Han följde mig till Storvreta i lördags och stannade till måndag morgon. Sedan kom han åter på tisdag kväll och stannade till i morse. Jag har svårt att få saker gjorda när han är här (självklart - jag vill ju inte hålla på att storstäda medan han är här precis), så i går erbjöd han sig att åka hem, så jag skulle kunna jobba. Men det slutade med att han ville stanna, men hjälpte mig med dammsugning, matlagning mm. Tack älskling!
I går skulle jag ha träffat tjejgänget och ätit lunch. För en gångs skull var jag i Storvreta en onsdag och Ben hade på något magiskt sätt botat min migrän, men så ringde sonen medan jag fortfarande låg i sängen klockan 10 och påminde om att jag lovat att han kunde komma hit, med kompisar ifall han ville, och jobba hos mig på Operation Dagsverke. Shit! Visst var det jättebra att få billig arbetskraft till att jobba i trädgården, men osis att missa tjejlunchen - igen. Förhoppningsvis blir det andra bullar när det blir sommarlov.
I söndags åkte Ben och jag in till Håga By i Uppsala och gick på lunchkonsert. hans kompis Hassan uppträdde med sitt band Kebnekajse. Jag har alltid vetat att Hassan spelar i ett band, men trott at tdet varit afrikansk musik. Det var bara för ett par veckor sedan, när sonen kolade på Youtube, som jag fick veta att Hassan var den enda svart i bandet och att de seplar svensk folkmusik. Vilken surprise! Lokalen i sändags var fylld till bristningsgränsen och ben och jag njköt av en dryg timmes konsert med riktigt bra musik.
Bens äldsta dotter har fått veta att hon är pälsdjursallergiker. Stackars henne! Eftersom min syster också var det som liten, så vet jag hur tufft det är att behöva växa upp utan kontakt med djur. Jag kunde visserligen åka och rida, till skillnad från Denice, men jag ville verkligen ha katt eller hund, och det var ju omöjligt. Men unga pälsdjursallergiker växer inte sällan ifrån sin allergi, så vi får verkligen hoppas att Nova också gör det. Detta påverkar så klart mig också, på så sätt att jag inte kan ta med hundarna ner till Ben. Flickorna har tyckt mycket om att ha hundarna där, så det är synd, men givetvis är Novas hälsa viktigast!
Apropå hundarna, så har Ben skurat dem. Bokstavligen. Han tycker hundar ska bada minst en gång i veckan och nu tyckte han att det luktade lite väl mycket hund om dem. Så fram med hinkar, schampo och skurborste och voilá - två lena, glänsande vovvar som luktar mumma!
SOS Alarm ena dagen, äventyr den andra...
Medan jag körde Johan till en kompis i fredags, så han kunde LAN:a där, så passade Amber på att knapra sönder en myrdosa som dessert. Eftersom det är myrgift i så ringde jag veterinären, som meddelade att jag skulle ringa Giftinformationen på SOS Alarm. Kändes lite knäppt att ringa 112 för att ens hund käkat myrgift, men allt slutade i varje fall gott. Giftet var i så liten mängd att en 60-kiloshund inte berörs alls av det.
Upp tidigt på lördagen för att åka ner till Stockholm. Tog med mig båda vovvarna. Först gick jag, Ben och hans två döttrar till Globen. Vi hoppades få åka "hissen", som är utanpå Globen. Men tyvärr var det fullbokat hela dagen, så Ben fick köpa biljetter till söndagen i stället. I brist på annat shoppade vi lite i Globen. När vi närmade oss Bens lägenhet hördes det på lång väg vilka som blivit kvarlämnade åt sitt "grymma" öde i ensamheten. Hundskallen ekade trotsigt mellan husen... Så efter att ha ätit, bestämde vi oss för att åka till Kungsträdgården och denna gång ta med oss vildarna. Kunde vara kul att prova på kollektivtrafiken med dem, tänkte jag. Först åkte vi tunnelbana. Amber darrade en massa, men Embla var lite lugnare och lade sig tillrätta. När vi skulle av missade Amber givetvis att det är en springa mellan vagnen och perrongen, så ena bakbenet hamnade där... Ut på Sergelstorg och vidare till "Kungsan". Shit pommes frites! Hade jag fått en spänn för alla som glodde, så hade jag varit miljonär... Och hade jag fått en tia för alla som fotade vovvarna, så hade jag inte behövt arbeta på en hel månad. Det var rätt tufft att gå med dem, för jag var tvungna att hålla kopplena korta, eftersom det var så mycket folk ute en sådan här varm och solig dag, så det var lätt att snubbla över de stora bakdelarna.
När vi skulle hem tog vi först bussen. Gick längst bak och Amber lade sig fint på golvet, men Embla tänkte åka med klass, så hon hoppade upp på sätena och vägrade komma ner. Nåja, hon fick sitta kvar där och njuta av utsikten. Tunnelbana från Slussen tillbaka till Enskede Gård. Sedan in i lägeneheten och gissa vilka som däckade som klubbade sälar!
Sent på kvällen mötte jag Carina från Hundar utan Hem och lämnade över t-shirtarna som är till försäljning och broschyrerna jag haft hemma hos mig. Kom hem vid 22.30 pch plockade upp Johan, som var i koma efter att ha LAN:at en hel natt.
Nu är det söndag och jag saknar redan Ben! Ska passa på att städa och rätta en massa, så jag kan ägna mig helt år Kärleken när vi ses nästa gång!
Upp tidigt på lördagen för att åka ner till Stockholm. Tog med mig båda vovvarna. Först gick jag, Ben och hans två döttrar till Globen. Vi hoppades få åka "hissen", som är utanpå Globen. Men tyvärr var det fullbokat hela dagen, så Ben fick köpa biljetter till söndagen i stället. I brist på annat shoppade vi lite i Globen. När vi närmade oss Bens lägenhet hördes det på lång väg vilka som blivit kvarlämnade åt sitt "grymma" öde i ensamheten. Hundskallen ekade trotsigt mellan husen... Så efter att ha ätit, bestämde vi oss för att åka till Kungsträdgården och denna gång ta med oss vildarna. Kunde vara kul att prova på kollektivtrafiken med dem, tänkte jag. Först åkte vi tunnelbana. Amber darrade en massa, men Embla var lite lugnare och lade sig tillrätta. När vi skulle av missade Amber givetvis att det är en springa mellan vagnen och perrongen, så ena bakbenet hamnade där... Ut på Sergelstorg och vidare till "Kungsan". Shit pommes frites! Hade jag fått en spänn för alla som glodde, så hade jag varit miljonär... Och hade jag fått en tia för alla som fotade vovvarna, så hade jag inte behövt arbeta på en hel månad. Det var rätt tufft att gå med dem, för jag var tvungna att hålla kopplena korta, eftersom det var så mycket folk ute en sådan här varm och solig dag, så det var lätt att snubbla över de stora bakdelarna.
När vi skulle hem tog vi först bussen. Gick längst bak och Amber lade sig fint på golvet, men Embla tänkte åka med klass, så hon hoppade upp på sätena och vägrade komma ner. Nåja, hon fick sitta kvar där och njuta av utsikten. Tunnelbana från Slussen tillbaka till Enskede Gård. Sedan in i lägeneheten och gissa vilka som däckade som klubbade sälar!
Sent på kvällen mötte jag Carina från Hundar utan Hem och lämnade över t-shirtarna som är till försäljning och broschyrerna jag haft hemma hos mig. Kom hem vid 22.30 pch plockade upp Johan, som var i koma efter att ha LAN:at en hel natt.
Nu är det söndag och jag saknar redan Ben! Ska passa på att städa och rätta en massa, så jag kan ägna mig helt år Kärleken när vi ses nästa gång!
BBQ
Godmorgon alla trogna läsare! Här ser vi till att ta rejäla sovmornar och långa frukostar när det är ledig dag. Så trevligt att ligga och mysa bredvid varandra i sängen på morgon, utan att behöva stressa upp och rusa iväg.
I natt har det varit rejält busväder. Regnet smattrade mot tak och rutor och åskan dånade till ibland. Lyckligtvis sov sig Ben igenom allt, för han är mindre förtjust i åska...
Det kom också några regndroppar igår, när vi åkte över till exmaken. Han själv var bortrest till västkusten för två cykeltävlingar. Jag hade förutspått att det skulle gå dåligt pga dåligt väder, men han överbevisade mig och vann faktiskt åtminstone den första tävlingen. Nåja, Andreas och Johanna är fn hos Jörgen och jag, Ben och Johan kom över och så grillade vi. Jättetrevligt! Även fast fläskköttet envisades med att inte bli helt genomgrillat... Roligast av allt var nog att Johan, Andreas och Johanna kunde spela boll på tomten och vara glada med varandra.
Tidigare på dagen hade Ben och jag åkt upp till området för att gå ut med hundarna där. Jag svängde förbi Pernilla och undrade ifall hon ville följa med ut med Kasper och Love. Tyvärr var hon ensam hemma med barnen och kunde inte hänga med, men vi tog med oss Kasper ut i skogen i varje fall. Embla har längtat så efter "sina" killar! Som tack fick jag en flaska hemmagjort svartvinbärsvin, som vi avnjöt på kvällen.
Det blev ingen ridning igår. Klockan rann iväg vid grillmiddagen, så det hanns inte med. Jag har mailat stallet och berättat att jag inte kommer att rida kvar där i höst. Det är synd, för jag känner att det är nyttigt för mig med den motionen, men eftersom jag varit sjuk så många torsdagar denna termin, så känns det som en extrem lyx med ridning. Varje lektion kostar över 100:-, och med tanke på att jag kanske bara ridit var tredje eller fjärde gång, så kostar de lektioner jag ridit faktiskt 3-400:- och det blir väldigt dyrt.
I natt har det varit rejält busväder. Regnet smattrade mot tak och rutor och åskan dånade till ibland. Lyckligtvis sov sig Ben igenom allt, för han är mindre förtjust i åska...
Det kom också några regndroppar igår, när vi åkte över till exmaken. Han själv var bortrest till västkusten för två cykeltävlingar. Jag hade förutspått att det skulle gå dåligt pga dåligt väder, men han överbevisade mig och vann faktiskt åtminstone den första tävlingen. Nåja, Andreas och Johanna är fn hos Jörgen och jag, Ben och Johan kom över och så grillade vi. Jättetrevligt! Även fast fläskköttet envisades med att inte bli helt genomgrillat... Roligast av allt var nog att Johan, Andreas och Johanna kunde spela boll på tomten och vara glada med varandra.
Tidigare på dagen hade Ben och jag åkt upp till området för att gå ut med hundarna där. Jag svängde förbi Pernilla och undrade ifall hon ville följa med ut med Kasper och Love. Tyvärr var hon ensam hemma med barnen och kunde inte hänga med, men vi tog med oss Kasper ut i skogen i varje fall. Embla har längtat så efter "sina" killar! Som tack fick jag en flaska hemmagjort svartvinbärsvin, som vi avnjöt på kvällen.
Det blev ingen ridning igår. Klockan rann iväg vid grillmiddagen, så det hanns inte med. Jag har mailat stallet och berättat att jag inte kommer att rida kvar där i höst. Det är synd, för jag känner att det är nyttigt för mig med den motionen, men eftersom jag varit sjuk så många torsdagar denna termin, så känns det som en extrem lyx med ridning. Varje lektion kostar över 100:-, och med tanke på att jag kanske bara ridit var tredje eller fjärde gång, så kostar de lektioner jag ridit faktiskt 3-400:- och det blir väldigt dyrt.
Noja
Dagarna rusar fram och jag hinner inte med att blogga! Fast eftersom dagarna är fyllda med glädje, så ska jag ju inte klaga...
Ben var hos mig hela helgen, eftersom han inte hade barnen. Det var riktigt kallt och blåsigt, så vi höll oss mest hemma, förutom en och en annan promenad med busiga vovvar. Innan Ben åkte hem i söndags, så hälsade vi på hans kompis Patrick i Uppsala. Döm om min förvåning, när jag läser namnen på alla som bor i trappuppgången och hittar det ovanliga efternamnet på killen som tipsade mig om e-kontakt! Det är ju tack vare honom jag ens hittat min drömman! Vi plingade på hos honom också, men han var tyvärr inte hemma.
Den här veckan har jag bara haft två arbetsdagar, så det är skönt. Tyvärr ska Jörgen på några cykeltävlingar, så jag har hand om Johan på hemmaplan. Hade ju varit trevligt att få tillbringa fem dagar i sträck med Ben... Jag ska i varje fall åka ner till honom i kväll.
Det finns en hel drös saker som irriterar mig. En är alla usla bilister. Det spelar ingen roll om vi är tre fordon på motorvägen, så när man blir omkörd och det inte finns andra bilar i närheten, så ska omköraren trycka sig in två centimeter framför min bil. Varför? Gillar de bara att retas eller är de helt enkelt intelligensbefriade? Vad tjänar de på att skrämma upp mig när de svänger in precis framför mig, för att inte tala om skaderisken ifall vi smäller.
Jag har en noja också. Säkert flera, men en som jag tänker speciellt på. När jag kör bil och ser alla nummerplåtar, så kan jag inte låta bli att bilda ord av bokstäverna. Ordet måste börja på den bokstav som kommer först på registreringsplåten och de följande två måste komma i rätt följd. Helst ska ordet bara bestå av fem bokstäver, och det ska vara i grundform. Ibland flyter det på fint, men sedan kommer en mängd omöjliga kombinationer och hjärnan går för högtryck. Meterlånga ord bildas i mitt huvud och missnöjet ökar. För att inte tala om ifall man inte hittar ett ord, och så kommer nästa bil. Då slår våndan till - ska jag fortsätta försöka hitta ett ord på första bilen, eller ska jag göra ett nytt försök med andra bilen? Herregud vilka I-landsproblem man har... Jag skulle definitivt gilla ifall Lingo kom tillbaka på tv (det lekprogram som går ut på ovan nämnda noja), men tyvärr är vinstsumman alldeles för låg i Sverige jämfört med USA för att det ska dra tittare. När vi bodde i USA tyckte jag om att titta på alla dessa shower, där deltagarna vann en massa pengar eller andra dyrbara priser. Det blir ju en annan känsla när man kan drömma sig bort till Rikedomens Land...
Johanna säger att hon såg en råtta på min altan igår. Alltid trevligt med lite husdjur! Däremot är myrorna inte välkomna här. Jag har ingen aning om var de tar sig in, men de knallar omkring på mitt köksbord, diskbänken, sängen och golven. Himla irriterande! Jag har fått Amber att äta upp en av dem, men det bästa vore ju såklart ifall hundarna fann dem jättegoda och höll rent här hemma. Vad annat kan jag göra? Köpa en myrslok?
Bilen gick förresten igenom ombesiktningen. Verkstaden i Storvreta smörjde upp bromsen, och sedan åkte jag på drop-in i fredags. Denna besiktningsman var helt orädd och satte sig i bilen, trots två monster i baksätet (varav den ena hoppat till förarsätet och gruffade lite när han öppnade dörren...). Fast ännu återstår att boka in bilen på service. Den har gått 25 000 mil nu och jag misstänker att det är en dyr service på g.
Ben var hos mig hela helgen, eftersom han inte hade barnen. Det var riktigt kallt och blåsigt, så vi höll oss mest hemma, förutom en och en annan promenad med busiga vovvar. Innan Ben åkte hem i söndags, så hälsade vi på hans kompis Patrick i Uppsala. Döm om min förvåning, när jag läser namnen på alla som bor i trappuppgången och hittar det ovanliga efternamnet på killen som tipsade mig om e-kontakt! Det är ju tack vare honom jag ens hittat min drömman! Vi plingade på hos honom också, men han var tyvärr inte hemma.
Den här veckan har jag bara haft två arbetsdagar, så det är skönt. Tyvärr ska Jörgen på några cykeltävlingar, så jag har hand om Johan på hemmaplan. Hade ju varit trevligt att få tillbringa fem dagar i sträck med Ben... Jag ska i varje fall åka ner till honom i kväll.
Det finns en hel drös saker som irriterar mig. En är alla usla bilister. Det spelar ingen roll om vi är tre fordon på motorvägen, så när man blir omkörd och det inte finns andra bilar i närheten, så ska omköraren trycka sig in två centimeter framför min bil. Varför? Gillar de bara att retas eller är de helt enkelt intelligensbefriade? Vad tjänar de på att skrämma upp mig när de svänger in precis framför mig, för att inte tala om skaderisken ifall vi smäller.
Jag har en noja också. Säkert flera, men en som jag tänker speciellt på. När jag kör bil och ser alla nummerplåtar, så kan jag inte låta bli att bilda ord av bokstäverna. Ordet måste börja på den bokstav som kommer först på registreringsplåten och de följande två måste komma i rätt följd. Helst ska ordet bara bestå av fem bokstäver, och det ska vara i grundform. Ibland flyter det på fint, men sedan kommer en mängd omöjliga kombinationer och hjärnan går för högtryck. Meterlånga ord bildas i mitt huvud och missnöjet ökar. För att inte tala om ifall man inte hittar ett ord, och så kommer nästa bil. Då slår våndan till - ska jag fortsätta försöka hitta ett ord på första bilen, eller ska jag göra ett nytt försök med andra bilen? Herregud vilka I-landsproblem man har... Jag skulle definitivt gilla ifall Lingo kom tillbaka på tv (det lekprogram som går ut på ovan nämnda noja), men tyvärr är vinstsumman alldeles för låg i Sverige jämfört med USA för att det ska dra tittare. När vi bodde i USA tyckte jag om att titta på alla dessa shower, där deltagarna vann en massa pengar eller andra dyrbara priser. Det blir ju en annan känsla när man kan drömma sig bort till Rikedomens Land...
Johanna säger att hon såg en råtta på min altan igår. Alltid trevligt med lite husdjur! Däremot är myrorna inte välkomna här. Jag har ingen aning om var de tar sig in, men de knallar omkring på mitt köksbord, diskbänken, sängen och golven. Himla irriterande! Jag har fått Amber att äta upp en av dem, men det bästa vore ju såklart ifall hundarna fann dem jättegoda och höll rent här hemma. Vad annat kan jag göra? Köpa en myrslok?
Bilen gick förresten igenom ombesiktningen. Verkstaden i Storvreta smörjde upp bromsen, och sedan åkte jag på drop-in i fredags. Denna besiktningsman var helt orädd och satte sig i bilen, trots två monster i baksätet (varav den ena hoppat till förarsätet och gruffade lite när han öppnade dörren...). Fast ännu återstår att boka in bilen på service. Den har gått 25 000 mil nu och jag misstänker att det är en dyr service på g.
Rockstjärnedebut!
Innan tuppen ens tänkt tanken att vråla dagens första Kuckeliku, skuttade jag och Johan upp klockan 4.30. Gjorde varm choklad och macka åt honom och sedan skjutsade jag honom till Jörgen, så han fick hämta sin jacka. Själv tyckte han att det var helt onödigt - han ville gå på fågelskådning i bara en tjocktröja. "Glöm och dröm" tyckte jag och tvingade på honom en jacka (hans var hemma hos Jörgen, så därför var vi tvungna att åka dit). Knappt hann jag sluta de små gröna innan klockan var 9.10 och sonen ringde mig. "Jag står utanför pappas dörr och har glömt nycklarna hos dig" meddelade han, självklart säker på att mamma - som vanligt - leker curlingmorsa och ser till att sonens glömska inte drabbar honom själv. Han känner mig väl, så jag åkte över med nycklarna, innan jag återigen kunde däcka i min sköna säng.
Sedan flöt dagen på i rasande fart och en stor del av den tillbringade jag i telefon. Skulle bland annat säga upp de två abbonemang jag accepterat från Telia av en telefonuppringare. Det prisavtal jag skulle få nu visade sig enligt senaste räkningen orsaka mig 250:- mer i avgift! Så självklart ville jag utnyttja min ångerrätt och det var inte alltför svårt att avsluta detta. När jag däremot skulle avsluta det abbonemang för mobilt bredband, som jag slöt i samma veva, visade det sig däremot vara en svår nöt! Först ringde jag det nummer som står på pappret. Man skulle knappa sig fram bland olika alternativ, men när jag skulle trycka "2" för ångerrätt, så sade telefonrösten "Ogiltigt val". Försökte igen, med samma resultat. Nästa gång försökte jag med en helt annan siffra, men även detta var "ogiltigt val". Till slut ringde jag upp Telias kundtjänst, som inte kunde hjälpa mig men gav mig ett stockholmsnummer. Ringde dit, men fick bara höra att numret har upphört på ägarens begäran. Hänvisning saknas. WHAT!? Hur tusan ska jag kunna avsluta detta nedrans abbonemang nu då? Har mailat Telia, så får vi se vad som händer. Att det ska vara så svårt!
Som om inte det var nog, så ringde jag Försäkringskassan och satt ett bra tag i kö. Jag har fått hem ett meddelande om att jag inte är sjukanmäld, men att jag skickat in ett sjukintyg, så nu undrade de hur det är egentligen. När jag äntligen kom fram till telefonisten, så visade det sig att jag inte kunde göra någonting. Det är min arbetsgivare som missat att anmäla mig sjuk, så det är den jag ska säga till. ÅÅÅHHH!!!
Efter middagen tog jag min prima Volvo (med en kass broms) och körde in till sta'n. Sonen skulle göra sin debut som rockstjärna! Han och hans band, Janssons orkestser, började sin spelning klockan 19 på Grand i Uppsala. Lokalen var fullsatt och jag drog fram videokameran och filmade alla sex låtarna. Inte min musiksmak, men jag nekade ändå till öronpropparna som delades ut gratis. Varför det gjordes förstår jag inte, för det var inte något öronbedövande ljud. Eller så är jag halvdöv, som eleverna tycker, van som jag är vid att dundra på musik i bilen... Efter drygt 20 minuters spelning kunde jag nöjd och glad trycka "Stop" på videokameran och vara stolt över sonens och kompisarnas spelning. De som varit så nervösa, men gjorde ett bra jobb på scen!
Hemkomsten var inte lika upplyftande. Amber hade roat sig med att hoppa upp på min säng, trots att jag belamrat den med en massa saker för att hon skulle låta bli, och så hade hon tuggat på min vitaminburk och en låda med godis. Tack och lov fick hon inte upp någon av dem, men jag blev ändå inte så glad.
På kvällen träffade jag Pernilla och hennes vovvar Kasper och Love. Många blöta pussar fick jag! Har saknat dem en hel del. Embla med, tror jag. Måste ta en prommis med dem snart!
Men näst på dagordningen står roligast av allt: ringa Ben. Det blir tredje gången idag... Svårt att vara ifrån honom, även fast vi träffas stup i kvarten. Love you, honey!
Sedan flöt dagen på i rasande fart och en stor del av den tillbringade jag i telefon. Skulle bland annat säga upp de två abbonemang jag accepterat från Telia av en telefonuppringare. Det prisavtal jag skulle få nu visade sig enligt senaste räkningen orsaka mig 250:- mer i avgift! Så självklart ville jag utnyttja min ångerrätt och det var inte alltför svårt att avsluta detta. När jag däremot skulle avsluta det abbonemang för mobilt bredband, som jag slöt i samma veva, visade det sig däremot vara en svår nöt! Först ringde jag det nummer som står på pappret. Man skulle knappa sig fram bland olika alternativ, men när jag skulle trycka "2" för ångerrätt, så sade telefonrösten "Ogiltigt val". Försökte igen, med samma resultat. Nästa gång försökte jag med en helt annan siffra, men även detta var "ogiltigt val". Till slut ringde jag upp Telias kundtjänst, som inte kunde hjälpa mig men gav mig ett stockholmsnummer. Ringde dit, men fick bara höra att numret har upphört på ägarens begäran. Hänvisning saknas. WHAT!? Hur tusan ska jag kunna avsluta detta nedrans abbonemang nu då? Har mailat Telia, så får vi se vad som händer. Att det ska vara så svårt!
Som om inte det var nog, så ringde jag Försäkringskassan och satt ett bra tag i kö. Jag har fått hem ett meddelande om att jag inte är sjukanmäld, men att jag skickat in ett sjukintyg, så nu undrade de hur det är egentligen. När jag äntligen kom fram till telefonisten, så visade det sig att jag inte kunde göra någonting. Det är min arbetsgivare som missat att anmäla mig sjuk, så det är den jag ska säga till. ÅÅÅHHH!!!
Efter middagen tog jag min prima Volvo (med en kass broms) och körde in till sta'n. Sonen skulle göra sin debut som rockstjärna! Han och hans band, Janssons orkestser, började sin spelning klockan 19 på Grand i Uppsala. Lokalen var fullsatt och jag drog fram videokameran och filmade alla sex låtarna. Inte min musiksmak, men jag nekade ändå till öronpropparna som delades ut gratis. Varför det gjordes förstår jag inte, för det var inte något öronbedövande ljud. Eller så är jag halvdöv, som eleverna tycker, van som jag är vid att dundra på musik i bilen... Efter drygt 20 minuters spelning kunde jag nöjd och glad trycka "Stop" på videokameran och vara stolt över sonens och kompisarnas spelning. De som varit så nervösa, men gjorde ett bra jobb på scen!
Hemkomsten var inte lika upplyftande. Amber hade roat sig med att hoppa upp på min säng, trots att jag belamrat den med en massa saker för att hon skulle låta bli, och så hade hon tuggat på min vitaminburk och en låda med godis. Tack och lov fick hon inte upp någon av dem, men jag blev ändå inte så glad.
På kvällen träffade jag Pernilla och hennes vovvar Kasper och Love. Många blöta pussar fick jag! Har saknat dem en hel del. Embla med, tror jag. Måste ta en prommis med dem snart!
Men näst på dagordningen står roligast av allt: ringa Ben. Det blir tredje gången idag... Svårt att vara ifrån honom, även fast vi träffas stup i kvarten. Love you, honey!
Styvmamma
Host, host. Har varit hemma från jobbet i dag, eftersom jag hostar och är kraxig som en skata. Då är det ju svårt med ett yrke där man behöver rösten! Dessutom vill jag verkligen inte smitta ner eleverna. Nu när våren äntligen kommit ska man ju vara frisk och vara ute och njuta av värmen!
Bens dator strulade lite i helgen och internet dog titt som tätt. Därför publicerade jag inte valborgs-inlägget förrän igår. Men det spelar knappast någon roll... Däremot saknar jag en del kanaler på hans tv. Själv har jag ungefär två miljarder (och ändå kan det gå skit på varenda en samtidigt!). Framför allt är det 5:an som jag saknar eftersom jag vill se Desperate Housewives varje tisdag kväll, och just tisdagskvällar kommer jag nog oftast att tillbringa hemma hos honom, eftersom jag är ledig alla onsdagar. Nåja, måste jag välja, så väljer jag så klart att vara hos Ben och missa tv:n!
I lördags åkte jag efter lunch till Syster Yster och grattade hennes två födelsedagspojkar. Mamma och brorsan Peder kom också dit och det var jättetrevligt! Taco till middag och en massa gott fika. Och så fick jag träffa Vincent igen, min lilla juvel! "Jag älskar dig" sade han både till mig och Amber, och så klappade han mig på kinden och sade "Du är jättesnäll". Åh, han vet verkligen hur man ska charma! Innan jag for iväg hade jag frågat Bens flickor ifall de ville att jag skulle komma tillbaka efter kalaset eller om jag skulle åka hem till Storvreta igen. Jag tänkte att de kanske ville ha pappa och Simon för sig själva. Men de ville att jag skulle tillbaka, så därför gjorde jag det också. Men jag tycker det är viktigt att de får bestämma, för jag vill aldrig komma emellan Ben och hans barn!
Amber skötte sig jättebra hela helgen. Trots en massa barn, nya miljöer etc så gick allt problemfritt. Linn fick till och med sätta ett halsband som ett "piratöga" över Ambers ena öga utan minsta protest. Och Nova tyckte hon skulle låna Bens glasögon...
Att vara styvmor är en ny roll för mig. Egentligen tycker jag inte alls om ordet, efetrsom jag inte är deras mor på något sätt. Om det gäller uppfostran, så får givetvis Ben sköta den biten, så jag är mer som en rolig dagisfröken, som busar och leker när vi väl träffas. Likaså, så ser jag inte på Jörgens nya som en mor åt mina barn. Däremot är jag glad att Jörgen hittat henne och är lycklig, för glada föräldrar är bra föräldrar! Och det är ju aldrig fel med lite avlastning ibland. Jag tror Ben uppskattar att jag kan hjälpa till med att roa barnen. Dessutom så kan jag göra något med bara flickorna eller bara sonen, så han får ensamtid med något/några av barnen. Det vinner ju alla på. I helgen var jag själv på hundpromenad med flickorna och själv med sonen till affären.
Under en promenad, så kom vi till en massa hästar. Dessa blev väldigt nyfikna på Amber och två stycken kom till oss och nosade. Amber tyckte också det var spännande med djur som för en gångs skull var större än hon själv. Allt var jättekul, tills Amber lade tassen på elstängslet, som gav henne en rejäl stöt...
Och i helgen upptäckte jag något läskigt. Min lillebror har en dubbelgångare, som säljer jordgubbar utanför ICA i Enskede! Jag var helt fascinerad över den totala likheten och tänkte nästan ta upp telefonen och ringa brorsan, för att se ifall jordgubbskrängaren tog upp luren... Har brorsan ett hemligt liv? Nä, måste tipsa honom om denna kille, så han kan gå dit och utforska själv!
Att åka hem från Stockholm väcker alltid en massa tankar. Hur tusan kan folk vara så nonchalanta? Beror det på att polisen inte bryr sig? Det jag tänker på är när man åker på E4:an, där det är 70. Inte ens polisen håller hastigheten och i tre av fyra filer kör alla för fort. Många kör i minst 90, trots att polisen åker där. Visst, han kan inte stanna alla, men risken finns ju att just du åker dit. Nä, jag höll mig bakom Aina mest hela tiden. Tack och lov svängde han av snart...
På onsdag är det PREMIÄR! Givetvis kommer jag att vara bänkad, kanske med öronproppar... Sonen och hans band har sin första spelning, på Grand i Uppsala. De spelar inte precis min typ av musik, men det får jag ha överseende med. Han kommer ju att stå på en scen! Han har haft feber i en vecka, så han har inte kunnat repa så mycket som han kanske önskat, men det går nog bra ändå.
Nähä, nu är det dags för middag. Än har jag smaklökarna kvar, men blir förkylningen värre så ryker nog aptiten med.
Bens dator strulade lite i helgen och internet dog titt som tätt. Därför publicerade jag inte valborgs-inlägget förrän igår. Men det spelar knappast någon roll... Däremot saknar jag en del kanaler på hans tv. Själv har jag ungefär två miljarder (och ändå kan det gå skit på varenda en samtidigt!). Framför allt är det 5:an som jag saknar eftersom jag vill se Desperate Housewives varje tisdag kväll, och just tisdagskvällar kommer jag nog oftast att tillbringa hemma hos honom, eftersom jag är ledig alla onsdagar. Nåja, måste jag välja, så väljer jag så klart att vara hos Ben och missa tv:n!
I lördags åkte jag efter lunch till Syster Yster och grattade hennes två födelsedagspojkar. Mamma och brorsan Peder kom också dit och det var jättetrevligt! Taco till middag och en massa gott fika. Och så fick jag träffa Vincent igen, min lilla juvel! "Jag älskar dig" sade han både till mig och Amber, och så klappade han mig på kinden och sade "Du är jättesnäll". Åh, han vet verkligen hur man ska charma! Innan jag for iväg hade jag frågat Bens flickor ifall de ville att jag skulle komma tillbaka efter kalaset eller om jag skulle åka hem till Storvreta igen. Jag tänkte att de kanske ville ha pappa och Simon för sig själva. Men de ville att jag skulle tillbaka, så därför gjorde jag det också. Men jag tycker det är viktigt att de får bestämma, för jag vill aldrig komma emellan Ben och hans barn!
Amber skötte sig jättebra hela helgen. Trots en massa barn, nya miljöer etc så gick allt problemfritt. Linn fick till och med sätta ett halsband som ett "piratöga" över Ambers ena öga utan minsta protest. Och Nova tyckte hon skulle låna Bens glasögon...
Att vara styvmor är en ny roll för mig. Egentligen tycker jag inte alls om ordet, efetrsom jag inte är deras mor på något sätt. Om det gäller uppfostran, så får givetvis Ben sköta den biten, så jag är mer som en rolig dagisfröken, som busar och leker när vi väl träffas. Likaså, så ser jag inte på Jörgens nya som en mor åt mina barn. Däremot är jag glad att Jörgen hittat henne och är lycklig, för glada föräldrar är bra föräldrar! Och det är ju aldrig fel med lite avlastning ibland. Jag tror Ben uppskattar att jag kan hjälpa till med att roa barnen. Dessutom så kan jag göra något med bara flickorna eller bara sonen, så han får ensamtid med något/några av barnen. Det vinner ju alla på. I helgen var jag själv på hundpromenad med flickorna och själv med sonen till affären.
Under en promenad, så kom vi till en massa hästar. Dessa blev väldigt nyfikna på Amber och två stycken kom till oss och nosade. Amber tyckte också det var spännande med djur som för en gångs skull var större än hon själv. Allt var jättekul, tills Amber lade tassen på elstängslet, som gav henne en rejäl stöt...
Och i helgen upptäckte jag något läskigt. Min lillebror har en dubbelgångare, som säljer jordgubbar utanför ICA i Enskede! Jag var helt fascinerad över den totala likheten och tänkte nästan ta upp telefonen och ringa brorsan, för att se ifall jordgubbskrängaren tog upp luren... Har brorsan ett hemligt liv? Nä, måste tipsa honom om denna kille, så han kan gå dit och utforska själv!
Att åka hem från Stockholm väcker alltid en massa tankar. Hur tusan kan folk vara så nonchalanta? Beror det på att polisen inte bryr sig? Det jag tänker på är när man åker på E4:an, där det är 70. Inte ens polisen håller hastigheten och i tre av fyra filer kör alla för fort. Många kör i minst 90, trots att polisen åker där. Visst, han kan inte stanna alla, men risken finns ju att just du åker dit. Nä, jag höll mig bakom Aina mest hela tiden. Tack och lov svängde han av snart...
På onsdag är det PREMIÄR! Givetvis kommer jag att vara bänkad, kanske med öronproppar... Sonen och hans band har sin första spelning, på Grand i Uppsala. De spelar inte precis min typ av musik, men det får jag ha överseende med. Han kommer ju att stå på en scen! Han har haft feber i en vecka, så han har inte kunnat repa så mycket som han kanske önskat, men det går nog bra ändå.
Nähä, nu är det dags för middag. Än har jag smaklökarna kvar, men blir förkylningen värre så ryker nog aptiten med.
Utkast: April 30, 2010
Det har inte blivit mycket bloggande den senaste tiden. Har haft fullt upp! Just nu sitter jag i Stockholm hemma hos Ben. Han ska lägga flickorna, så jag passar på att skriva några rader. Vi har varit och tittat på en majbrasa och det verkar som att många inte sett grandisar, för Amber blev uttittad och utpekad mest hela tiden. I storvretaområdet finns det ju flera stycken, så det väcker inte lika stor uppståndelse där.
Och medan jag sitter här och tar det lugnt, så sitter äldsta sonen hemma hos mig med en större fest. Hm, så var det ju inte riktigt tänkt... Han har haft uppemot 40 graders feber i flera dagar och i går kväll kräktes han också, så han fick gå till vårdcentralen idag. Läkaren hävdade dock att allt var på tillbakagång, så han tyckte väl att han som kompensation för den missade valborgsfesten i stan kunde bjuda in dussinet polare hem till oss på grillfest. Ojoj, jag hoppas huset står kvar!
I morgon ska jag till min älskade syster och gratulera hennes man och styvson, som fyller år om ett par dagar. Då får jag passa på att gulla med Vincent också. Man kanske skulle norpa med sig honom någon gång...? Så himla supergo! Andreas vill kidnappa honom. Bara han nu inte blir sugen på att skaffa en drös egna små telningar - han har ju inte ens fyllt 19 än...
I torsdags var det tänkt att jag och mina kollegor skulle försvara den årliga vollyeybolltiteln, vid den traditionsenliga turneringen. Laddad till tänderna var jag redo, hade till och med klippt alla naglar korta. Men nej då, på torsdag morgon vaknade jag och var krasslig, så det vara bara till att stanna hemma. Låg mest och sov, men på kvällen åkte jag ner till Ben igen.
Det blir inte mycket sömn när jag är här. Dels vill jag ju imte sova bort tiden jag äntligen får tillbringa med min älskling, dels är sängen ovanligt hård, dels har hans grannar en störande förmåga att lyssna på musik eller gräla stormande mitt i natten. Och då menar jag inte fram till klockan ett eller så, utan klockan tre, fyra, fem. Vad pysslar de med egentligen???
Och medan jag sitter här och tar det lugnt, så sitter äldsta sonen hemma hos mig med en större fest. Hm, så var det ju inte riktigt tänkt... Han har haft uppemot 40 graders feber i flera dagar och i går kväll kräktes han också, så han fick gå till vårdcentralen idag. Läkaren hävdade dock att allt var på tillbakagång, så han tyckte väl att han som kompensation för den missade valborgsfesten i stan kunde bjuda in dussinet polare hem till oss på grillfest. Ojoj, jag hoppas huset står kvar!
I morgon ska jag till min älskade syster och gratulera hennes man och styvson, som fyller år om ett par dagar. Då får jag passa på att gulla med Vincent också. Man kanske skulle norpa med sig honom någon gång...? Så himla supergo! Andreas vill kidnappa honom. Bara han nu inte blir sugen på att skaffa en drös egna små telningar - han har ju inte ens fyllt 19 än...
I torsdags var det tänkt att jag och mina kollegor skulle försvara den årliga vollyeybolltiteln, vid den traditionsenliga turneringen. Laddad till tänderna var jag redo, hade till och med klippt alla naglar korta. Men nej då, på torsdag morgon vaknade jag och var krasslig, så det vara bara till att stanna hemma. Låg mest och sov, men på kvällen åkte jag ner till Ben igen.
Det blir inte mycket sömn när jag är här. Dels vill jag ju imte sova bort tiden jag äntligen får tillbringa med min älskling, dels är sängen ovanligt hård, dels har hans grannar en störande förmåga att lyssna på musik eller gräla stormande mitt i natten. Och då menar jag inte fram till klockan ett eller så, utan klockan tre, fyra, fem. Vad pysslar de med egentligen???
