Styvmamma
Host, host. Har varit hemma från jobbet i dag, eftersom jag hostar och är kraxig som en skata. Då är det ju svårt med ett yrke där man behöver rösten! Dessutom vill jag verkligen inte smitta ner eleverna. Nu när våren äntligen kommit ska man ju vara frisk och vara ute och njuta av värmen!
Bens dator strulade lite i helgen och internet dog titt som tätt. Därför publicerade jag inte valborgs-inlägget förrän igår. Men det spelar knappast någon roll... Däremot saknar jag en del kanaler på hans tv. Själv har jag ungefär två miljarder (och ändå kan det gå skit på varenda en samtidigt!). Framför allt är det 5:an som jag saknar eftersom jag vill se Desperate Housewives varje tisdag kväll, och just tisdagskvällar kommer jag nog oftast att tillbringa hemma hos honom, eftersom jag är ledig alla onsdagar. Nåja, måste jag välja, så väljer jag så klart att vara hos Ben och missa tv:n!
I lördags åkte jag efter lunch till Syster Yster och grattade hennes två födelsedagspojkar. Mamma och brorsan Peder kom också dit och det var jättetrevligt! Taco till middag och en massa gott fika. Och så fick jag träffa Vincent igen, min lilla juvel! "Jag älskar dig" sade han både till mig och Amber, och så klappade han mig på kinden och sade "Du är jättesnäll". Åh, han vet verkligen hur man ska charma! Innan jag for iväg hade jag frågat Bens flickor ifall de ville att jag skulle komma tillbaka efter kalaset eller om jag skulle åka hem till Storvreta igen. Jag tänkte att de kanske ville ha pappa och Simon för sig själva. Men de ville att jag skulle tillbaka, så därför gjorde jag det också. Men jag tycker det är viktigt att de får bestämma, för jag vill aldrig komma emellan Ben och hans barn!
Amber skötte sig jättebra hela helgen. Trots en massa barn, nya miljöer etc så gick allt problemfritt. Linn fick till och med sätta ett halsband som ett "piratöga" över Ambers ena öga utan minsta protest. Och Nova tyckte hon skulle låna Bens glasögon...
Att vara styvmor är en ny roll för mig. Egentligen tycker jag inte alls om ordet, efetrsom jag inte är deras mor på något sätt. Om det gäller uppfostran, så får givetvis Ben sköta den biten, så jag är mer som en rolig dagisfröken, som busar och leker när vi väl träffas. Likaså, så ser jag inte på Jörgens nya som en mor åt mina barn. Däremot är jag glad att Jörgen hittat henne och är lycklig, för glada föräldrar är bra föräldrar! Och det är ju aldrig fel med lite avlastning ibland. Jag tror Ben uppskattar att jag kan hjälpa till med att roa barnen. Dessutom så kan jag göra något med bara flickorna eller bara sonen, så han får ensamtid med något/några av barnen. Det vinner ju alla på. I helgen var jag själv på hundpromenad med flickorna och själv med sonen till affären.
Under en promenad, så kom vi till en massa hästar. Dessa blev väldigt nyfikna på Amber och två stycken kom till oss och nosade. Amber tyckte också det var spännande med djur som för en gångs skull var större än hon själv. Allt var jättekul, tills Amber lade tassen på elstängslet, som gav henne en rejäl stöt...
Och i helgen upptäckte jag något läskigt. Min lillebror har en dubbelgångare, som säljer jordgubbar utanför ICA i Enskede! Jag var helt fascinerad över den totala likheten och tänkte nästan ta upp telefonen och ringa brorsan, för att se ifall jordgubbskrängaren tog upp luren... Har brorsan ett hemligt liv? Nä, måste tipsa honom om denna kille, så han kan gå dit och utforska själv!
Att åka hem från Stockholm väcker alltid en massa tankar. Hur tusan kan folk vara så nonchalanta? Beror det på att polisen inte bryr sig? Det jag tänker på är när man åker på E4:an, där det är 70. Inte ens polisen håller hastigheten och i tre av fyra filer kör alla för fort. Många kör i minst 90, trots att polisen åker där. Visst, han kan inte stanna alla, men risken finns ju att just du åker dit. Nä, jag höll mig bakom Aina mest hela tiden. Tack och lov svängde han av snart...
På onsdag är det PREMIÄR! Givetvis kommer jag att vara bänkad, kanske med öronproppar... Sonen och hans band har sin första spelning, på Grand i Uppsala. De spelar inte precis min typ av musik, men det får jag ha överseende med. Han kommer ju att stå på en scen! Han har haft feber i en vecka, så han har inte kunnat repa så mycket som han kanske önskat, men det går nog bra ändå.
Nähä, nu är det dags för middag. Än har jag smaklökarna kvar, men blir förkylningen värre så ryker nog aptiten med.
Bens dator strulade lite i helgen och internet dog titt som tätt. Därför publicerade jag inte valborgs-inlägget förrän igår. Men det spelar knappast någon roll... Däremot saknar jag en del kanaler på hans tv. Själv har jag ungefär två miljarder (och ändå kan det gå skit på varenda en samtidigt!). Framför allt är det 5:an som jag saknar eftersom jag vill se Desperate Housewives varje tisdag kväll, och just tisdagskvällar kommer jag nog oftast att tillbringa hemma hos honom, eftersom jag är ledig alla onsdagar. Nåja, måste jag välja, så väljer jag så klart att vara hos Ben och missa tv:n!
I lördags åkte jag efter lunch till Syster Yster och grattade hennes två födelsedagspojkar. Mamma och brorsan Peder kom också dit och det var jättetrevligt! Taco till middag och en massa gott fika. Och så fick jag träffa Vincent igen, min lilla juvel! "Jag älskar dig" sade han både till mig och Amber, och så klappade han mig på kinden och sade "Du är jättesnäll". Åh, han vet verkligen hur man ska charma! Innan jag for iväg hade jag frågat Bens flickor ifall de ville att jag skulle komma tillbaka efter kalaset eller om jag skulle åka hem till Storvreta igen. Jag tänkte att de kanske ville ha pappa och Simon för sig själva. Men de ville att jag skulle tillbaka, så därför gjorde jag det också. Men jag tycker det är viktigt att de får bestämma, för jag vill aldrig komma emellan Ben och hans barn!
Amber skötte sig jättebra hela helgen. Trots en massa barn, nya miljöer etc så gick allt problemfritt. Linn fick till och med sätta ett halsband som ett "piratöga" över Ambers ena öga utan minsta protest. Och Nova tyckte hon skulle låna Bens glasögon...
Att vara styvmor är en ny roll för mig. Egentligen tycker jag inte alls om ordet, efetrsom jag inte är deras mor på något sätt. Om det gäller uppfostran, så får givetvis Ben sköta den biten, så jag är mer som en rolig dagisfröken, som busar och leker när vi väl träffas. Likaså, så ser jag inte på Jörgens nya som en mor åt mina barn. Däremot är jag glad att Jörgen hittat henne och är lycklig, för glada föräldrar är bra föräldrar! Och det är ju aldrig fel med lite avlastning ibland. Jag tror Ben uppskattar att jag kan hjälpa till med att roa barnen. Dessutom så kan jag göra något med bara flickorna eller bara sonen, så han får ensamtid med något/några av barnen. Det vinner ju alla på. I helgen var jag själv på hundpromenad med flickorna och själv med sonen till affären.
Under en promenad, så kom vi till en massa hästar. Dessa blev väldigt nyfikna på Amber och två stycken kom till oss och nosade. Amber tyckte också det var spännande med djur som för en gångs skull var större än hon själv. Allt var jättekul, tills Amber lade tassen på elstängslet, som gav henne en rejäl stöt...
Och i helgen upptäckte jag något läskigt. Min lillebror har en dubbelgångare, som säljer jordgubbar utanför ICA i Enskede! Jag var helt fascinerad över den totala likheten och tänkte nästan ta upp telefonen och ringa brorsan, för att se ifall jordgubbskrängaren tog upp luren... Har brorsan ett hemligt liv? Nä, måste tipsa honom om denna kille, så han kan gå dit och utforska själv!
Att åka hem från Stockholm väcker alltid en massa tankar. Hur tusan kan folk vara så nonchalanta? Beror det på att polisen inte bryr sig? Det jag tänker på är när man åker på E4:an, där det är 70. Inte ens polisen håller hastigheten och i tre av fyra filer kör alla för fort. Många kör i minst 90, trots att polisen åker där. Visst, han kan inte stanna alla, men risken finns ju att just du åker dit. Nä, jag höll mig bakom Aina mest hela tiden. Tack och lov svängde han av snart...
På onsdag är det PREMIÄR! Givetvis kommer jag att vara bänkad, kanske med öronproppar... Sonen och hans band har sin första spelning, på Grand i Uppsala. De spelar inte precis min typ av musik, men det får jag ha överseende med. Han kommer ju att stå på en scen! Han har haft feber i en vecka, så han har inte kunnat repa så mycket som han kanske önskat, men det går nog bra ändå.
Nähä, nu är det dags för middag. Än har jag smaklökarna kvar, men blir förkylningen värre så ryker nog aptiten med.
Kommentarer
Trackback
