Varför vilja vara singel?
Vad är det sämsta med att vara skild? Tja, kanske att man nu själv måste skotta, byta glödlampor, tvätta bilen, klippa gräset, dammsuga, snickra i huset, försöka finna felet på den droppande kranen, lista ut varför strömmen dog, montera loss elkablar, köra tunga, trasiga tv-apparater till affären, gå alla hundpromenader... Listan kan göras lång! Och så undrar folk varför man inte valde att njuta av att vara singel...
Embla har visat sig vara en fjoll-hund. På morgonpromenaden släppte jag vovvarna lösa på en äng, men den gamla damen valde att springa till gångvägen och gå runt hela ängen i stället. Hon ville inte ha snö en bra bit upp på benen. Likaså i skogen efter lunch - usch för att inte hålla sig till stigen! Ändå är ju mina hundar så stora att de inte ens får snö på kala magen. Fjolligt, Embla!
Jag har krig i mitt akvarium. Trots 300 liter, så är det nu två par palettciklider som leker. Det ena paret har en massa småttingar som de vaktar för fullt, men nu blev det krig mellan två hanar i sin praktfullaste dräkt. Honorna körde också några utfall mot varandra. Suck, måste de hålla till på samma sida i akvariet?
I går installerades äntligen värmepumpen. NU är det så varmt och skönt i vardagsrummet! Det blir ju inte riktigt lika varmt i sovrummet, men där ska jag ju ändå bara sova, så det är helt OK för mig. Möblerna är tillbakaflyttade, även om jag inte orkat bära alla böcker till bohyllorna än.
Yes! Mary Kay kom idag, så nu har jag en uppsjö produkter. Längtar efter att hålla en ny klass, men det går ju liksom lite trögt. Synd, för det finns bra julklappsidéer som man kan köpa till den som "har allt".
Embla har visat sig vara en fjoll-hund. På morgonpromenaden släppte jag vovvarna lösa på en äng, men den gamla damen valde att springa till gångvägen och gå runt hela ängen i stället. Hon ville inte ha snö en bra bit upp på benen. Likaså i skogen efter lunch - usch för att inte hålla sig till stigen! Ändå är ju mina hundar så stora att de inte ens får snö på kala magen. Fjolligt, Embla!
Jag har krig i mitt akvarium. Trots 300 liter, så är det nu två par palettciklider som leker. Det ena paret har en massa småttingar som de vaktar för fullt, men nu blev det krig mellan två hanar i sin praktfullaste dräkt. Honorna körde också några utfall mot varandra. Suck, måste de hålla till på samma sida i akvariet?
I går installerades äntligen värmepumpen. NU är det så varmt och skönt i vardagsrummet! Det blir ju inte riktigt lika varmt i sovrummet, men där ska jag ju ändå bara sova, så det är helt OK för mig. Möblerna är tillbakaflyttade, även om jag inte orkat bära alla böcker till bohyllorna än.
Yes! Mary Kay kom idag, så nu har jag en uppsjö produkter. Längtar efter att hålla en ny klass, men det går ju liksom lite trögt. Synd, för det finns bra julklappsidéer som man kan köpa till den som "har allt".
Har satt tänderna i Lille Skutt
Efter en rätt kort vecka, eftersom jag hade två sjukdagar, så var det ändå skönt att åka ner till Stockholm. På lördagen pysslade jag med Bens flickor, så de fick göra några egna julklappar att ge bort. Sedan gjorde vi glass- och marängtårta och bakade mjuk pepparkaka. Nova hade fyllt 7, så nu skulle hon firas. Innan vi kunde smaska i oss godsakerna, så blev det lunch/middag, som Ben hade fixat. För första gången provsmakade jag kanin, och det smakade faktiskt väldigt likt kyckling. Ungarna trodde de åt kycklingvingar, men det var i själva verket kaninlår...
Tog med mig matlåda hem till mina egna ungar. Johan visste inte vad det var, men förundrades över att det fanns en massa små hår på kycklingköttet. Det är väl svårt på slakteriet att få bort allt kaninhår, så det fanns en del på. När han fick veta att det var kanin, så dissekerade han nyfiket benet och hittade bland annat höftkulan. Kul att leka med maten...
Idag är det första advent och vi har haft första ljuset tänt. Inte för att vi äter frukost samtidigt, men ändå... Tillbringade några timmar på häktet med tre intagna. En för brutalt sexmord, en för mordförsök på sambo, en för stöld. Alla tyckte det var skönt att komma ut och få prata av sig lite, med undantag för stöld-killen. Han var mer intresserad av att få kaffe, så när inget stod på bordet ringde han genast upp vakten och krävde att de kom med det.
I morgon hoppas jag att värmepumpsinstallatören kommer. Han ringde sist och deklamerade glatt att han var magsjuk. Hm, så glad och pigg som han lät, så verkade det mest vara de enorma stormarna som höll honom hemma den dagen. Nu får han stå i en massa snö i stället, med gömda hundbajshögar under. Fast eftersom det är 118 minusgrader (give or take a few), så är det stenhårda högar. Varning för stukade fötter, alltså!
Jeanette som fotomodell?
Jag har inte varit ett fan av H&M på väldigt många år. När Andreas var en liten bebis, för en sisådär 18-19 år sedan, så handlade jag gärna barnplagg där. Men sedan dess, när barnen är stora och jag sjäv likaså (hrm...), så går det bara inte. För ett par år sedan försökte jag köpa en behå på HM. Inte en enda i D-kupa fanns! Deras Big Is Beautiful-sortiment är skrattretande. Tror de man vill se ut som en tant eller clown bara för att man är lite större? På senare år har de dessutom samarbetat med olika kända designers. Men jag är verkligen inte förtjust i de klänningar som lanseras i reklamen. För att inte tala om reklamen över huvudtaget. Skaffa en ny PR-firma, säger jag bara! (Sorry brorsan, jag älskar dig och du gör ett fantastiskt jobb, men...)
Idag har jag varit hemma. Mår inte alls bra och har mest sovit hela dagen. Har inte ens orkat duscha eller rätta något, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag jobbade ända till 20.30 igår och att jag under fem dagar rättade en bit över 400 sidor elevprov. Det tar ut sin rätt... Osäker på om jag kan jobba i morgon också.
I söndags fyllde Johanna 19 år, så jag och Johan åkte över till henne i Knivsta för att gratulera och äta smaskig chokladtårta. Jag hade köpt ett set med halsband, armband och örhängen med odlade pärlor. Med i paketet följde en konserverad mussla, som man kunde öppna och däri låg en pärla. Det var rätt häftigt, faktiskt! Man skulle kanske starta sig en musselodling...?
Telefonen ringde idag och det var ett modellföretag i Göteborg som ringde och undrade om jag ville plåtas i helgen. Jag fattade ganska snabbt misstankar, för vem vill ha med en 40-årig lönnfet, utarbetad tant i någon reklam eller så? Det visade sig att jag skulle få ta med mig 4 personer (husdjur var också välkomna), sminkas och få på mig kläder och sedan skulle de plåta mig. Jag var naturligtvis inte tvungen att köpa bilderna efteråt... Men de har egentligen en rätt fiffig idé, för när man är snyggt sminkad och har fina kläder på sig, så vill nog de flesta behålla fotona. Fast jag tackade nej, eftersom jag misslyckades på sena trisslotten och värmepumpsinstallatören i morgon nog inte nöjer sig med gratis arbete.
Ja, i förra veckan möblerade jag ivrigt undan, så schabraket kan få plats i vardagsrummet. Men jag hade tagit fel på datum, så han kommer inte förrän i morgon. Johanna ska vara hemma och se till så borrar i rätt vägg... =) Gud, vad jag längtar efter fräsch luft här hemma!
Annars har jag varit en god samarit idag och räddat Kurre från att knacka på himlaporten platt som en pannkaka. Såg honom på gatan när jag åkte till skogen med vovvarna mitt på dagen, så när jag åkte hem, stannade jag bilen, tog en hundbajspåse och förflyttade honom till diket. Visst lär fåglarna kalasa på honom, men hellre det än att han blir alldeles mosad på körbanan.
R.I.P. Kurre!
Idag har jag varit hemma. Mår inte alls bra och har mest sovit hela dagen. Har inte ens orkat duscha eller rätta något, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag jobbade ända till 20.30 igår och att jag under fem dagar rättade en bit över 400 sidor elevprov. Det tar ut sin rätt... Osäker på om jag kan jobba i morgon också.
I söndags fyllde Johanna 19 år, så jag och Johan åkte över till henne i Knivsta för att gratulera och äta smaskig chokladtårta. Jag hade köpt ett set med halsband, armband och örhängen med odlade pärlor. Med i paketet följde en konserverad mussla, som man kunde öppna och däri låg en pärla. Det var rätt häftigt, faktiskt! Man skulle kanske starta sig en musselodling...?
Telefonen ringde idag och det var ett modellföretag i Göteborg som ringde och undrade om jag ville plåtas i helgen. Jag fattade ganska snabbt misstankar, för vem vill ha med en 40-årig lönnfet, utarbetad tant i någon reklam eller så? Det visade sig att jag skulle få ta med mig 4 personer (husdjur var också välkomna), sminkas och få på mig kläder och sedan skulle de plåta mig. Jag var naturligtvis inte tvungen att köpa bilderna efteråt... Men de har egentligen en rätt fiffig idé, för när man är snyggt sminkad och har fina kläder på sig, så vill nog de flesta behålla fotona. Fast jag tackade nej, eftersom jag misslyckades på sena trisslotten och värmepumpsinstallatören i morgon nog inte nöjer sig med gratis arbete.
Ja, i förra veckan möblerade jag ivrigt undan, så schabraket kan få plats i vardagsrummet. Men jag hade tagit fel på datum, så han kommer inte förrän i morgon. Johanna ska vara hemma och se till så borrar i rätt vägg... =) Gud, vad jag längtar efter fräsch luft här hemma!
Annars har jag varit en god samarit idag och räddat Kurre från att knacka på himlaporten platt som en pannkaka. Såg honom på gatan när jag åkte till skogen med vovvarna mitt på dagen, så när jag åkte hem, stannade jag bilen, tog en hundbajspåse och förflyttade honom till diket. Visst lär fåglarna kalasa på honom, men hellre det än att han blir alldeles mosad på körbanan.
R.I.P. Kurre!
Många bollar i luften! =)
Trots att Ben varit här i helgen, så har jag lyckats rätta två uppsättningar prov. En sisådär 350 sidor elevtext har jag läst igenom och satt betyg på. PUH! Men ändå kommer niorna tjata i morgon och undra varför jag inte rättat deras "dagböcker" än (där de skriver om 10 påhittade händelser i Canada och Sydafrika, så även här är det massor med sidor att läsa). Vad svarar man? Dygnet har ju inte mer än 24 timmar, tyvärr... Sedan i onsdags har jag dessutom rättat sexornas prov på 90 sidor.
I veckan har vi haft Kulturdag. Jag ansvarade för eleverna som skulle jonglera. Tack och lov hade jag ett par killar från min klass som instruerade, för jag är kass på det! Lärde mig till slut själv att jonglera korrekt med två bollar (har annars bara kastat runt dem, vilket är fel). Däremot blev det till att sopa hela klassrummet efteråt, eftersom egna bollar skulle tillverkas av ris och ballonger, och plastfolien som skulle hålla riset på plats, var klenare än en snigels biceps. Ris över hela golvet, med andra ord. På eftermiddagen var det uppträdande i en hel timme och det var så himla skoj att se alla sjungande, dansande, jonglerande, spelande elever och alla animerade filmer de åstadkommit.
På senare år har Uppsala gjort big deal av att ljussätta valda delar av staden. Exempelvis har tunnlar lysts upp med lila ljus i valvet, broar lyser gröna osv. Så i fredags åkte Ben och jag in till stan efter mörkrets inbrott för att se. Tyvärr var det klart färre upplysta delar än vi hoppats på, men på ett ställe hade de en häftig upplevelse. Mot en husvägg (till ett museum) vid ån ändrades färger, ibland med mönster, ibland inte. Fallet i ån var också ljussatt och en "vattentunnel" likaså, så det matchade husväggen. Träden runtomkring samspelade också. Så det var häftigt och fint att titta på och många människor beundrade det. Kul att det händer NÅGONTING i Dödens Stad Uppsala. Annars är det sjukt vad lite det händer här jämfört med Stockholm. Visst, Uppsala är mindre, men som Sveriges fjärde största stad kunde man förvänta sig en del aktivitet i varje fall.
Less på att äta tonvis med treo, så har jag nu låtit bli det i en vecka. Först gick jag över till Alvedon för att inte avbryta tvärt, men nu har jag klarat mig utan det också i flera dagar. Har inte mått bra hela tiden, men har uthärdat och inte tagit några tabletter. Kankse minskar det inte min värk, men jag försöker med allt jag kan för att slippa värken.
Nästa vecka kommer jag att jobba närmare 10 timmar mer än vanligt pga utvecklingssamtal och Öppet Hus. Tufft! Med andra ord kommer elevernas dagböcker att dröja ännu några veckor. Populärt...
I veckan har vi haft Kulturdag. Jag ansvarade för eleverna som skulle jonglera. Tack och lov hade jag ett par killar från min klass som instruerade, för jag är kass på det! Lärde mig till slut själv att jonglera korrekt med två bollar (har annars bara kastat runt dem, vilket är fel). Däremot blev det till att sopa hela klassrummet efteråt, eftersom egna bollar skulle tillverkas av ris och ballonger, och plastfolien som skulle hålla riset på plats, var klenare än en snigels biceps. Ris över hela golvet, med andra ord. På eftermiddagen var det uppträdande i en hel timme och det var så himla skoj att se alla sjungande, dansande, jonglerande, spelande elever och alla animerade filmer de åstadkommit.
På senare år har Uppsala gjort big deal av att ljussätta valda delar av staden. Exempelvis har tunnlar lysts upp med lila ljus i valvet, broar lyser gröna osv. Så i fredags åkte Ben och jag in till stan efter mörkrets inbrott för att se. Tyvärr var det klart färre upplysta delar än vi hoppats på, men på ett ställe hade de en häftig upplevelse. Mot en husvägg (till ett museum) vid ån ändrades färger, ibland med mönster, ibland inte. Fallet i ån var också ljussatt och en "vattentunnel" likaså, så det matchade husväggen. Träden runtomkring samspelade också. Så det var häftigt och fint att titta på och många människor beundrade det. Kul att det händer NÅGONTING i Dödens Stad Uppsala. Annars är det sjukt vad lite det händer här jämfört med Stockholm. Visst, Uppsala är mindre, men som Sveriges fjärde största stad kunde man förvänta sig en del aktivitet i varje fall.
Less på att äta tonvis med treo, så har jag nu låtit bli det i en vecka. Först gick jag över till Alvedon för att inte avbryta tvärt, men nu har jag klarat mig utan det också i flera dagar. Har inte mått bra hela tiden, men har uthärdat och inte tagit några tabletter. Kankse minskar det inte min värk, men jag försöker med allt jag kan för att slippa värken.
Nästa vecka kommer jag att jobba närmare 10 timmar mer än vanligt pga utvecklingssamtal och Öppet Hus. Tufft! Med andra ord kommer elevernas dagböcker att dröja ännu några veckor. Populärt...
Rondellhund? Nä, modellhund!
Tänk vad dagarna rusar förbi! Snart är det jul och innan dess ska klappar inhandlas, mat fixas, advent firas (liksom födelsedagskalas), betyg sättas, miljarder prov rättas, ett ton utvecklingssamtal hållas... Jag behöver inte oroa mig för att vara sysslolös!
I helgen kom Ben hit med sina tre barn. Flickorna fastnade snabbt för mitt krimskrams i badrummet, och skulle inte bara klä upp sig själva med en drös halsband och örhängen. Nä, även hundarna fick stå modell, vilket de snällt gjorde utan protester. Så här fin blev till exempel Amber:
Ute i skogen har hundarna bevisat att nosarna fungerar. Amber har i varje fall bara nyligen upptäckt den. Som häromdagen när det knallade en räv över stigen en bit fram. Jag, mitt pucko, gick dit och sade till hundarna "Var är räven?". Jag trodde de skulle få upp vittring, men stanna kvar hos mig. Tji, vad jag bedrog mig. Dogsen kutade iväg och jag ropade för döva öron. Allt snöslask i skogen betydde att det var onödigt att ens fundera på att stövla iväg efter dem. Efter modiga fem minuter kom, till min förvåning, Embla. Amber dröjde ytterligare ett par minuter. Min fegis, som annars inte vågar vika från min sida, gjorde en egen repa i skogen, långt ifrån trygga matte och Embla. Och jag som trodde hennes nos inte fungerade... Nåja, hundarna kom tillbaka utan blodiga käftar, så förmodligen klarade sig rödskinnet undan denna gång.
På jobbet är det som vanligt fullt upp. Utvecklingssamtalen har dragit igång, så det blir många extratimmar dessa tre veckor, samtidigt som flera av mina klasser har prov nu. Men även om det är kämpigt, så finns det så otroligt mycket glädje i skolan. Eleverna är så glada och snälla, skrattar, busar och skojar, samtidigt som de är intresserade och engagerade. Precis som det ska vara! Mina kollegor är helt outstanding. På många arbetsplatser finns det gnällspikar i fikarummet, slashasar som lämnar utrustning eller rum helt i oordning osv. Men inte på min skola! Jag har så kul med mina kollegor på rasterna (de få jag tar mig) och vi har så många bra diskussioner och samtal som rör jobbet. När jag någon gång slutar på Sävjaskolan, så blir det tråkigt att lämna alla underbara människor bakom mig!
I kväll måste jag möblera om lite i vardagsrummet (tillfälligt, hoppas jag), eftersom det kommer en nisse på torsdag och ska installera luftvärmepumpen. I morgon kommer jag inte hem förrän typ 19.30, så då lär jag inte orka. Ska bli så himla skönt att få lite LUFT här hemma! Självdrag är inte att rekommendera, åtminstone inte när man är så många på så lite yta (hundarna måste ju räknas med). Och på vintern vill man ju helst inte ställa upp altandörren och vädra...
I helgen kom Ben hit med sina tre barn. Flickorna fastnade snabbt för mitt krimskrams i badrummet, och skulle inte bara klä upp sig själva med en drös halsband och örhängen. Nä, även hundarna fick stå modell, vilket de snällt gjorde utan protester. Så här fin blev till exempel Amber:
Ute i skogen har hundarna bevisat att nosarna fungerar. Amber har i varje fall bara nyligen upptäckt den. Som häromdagen när det knallade en räv över stigen en bit fram. Jag, mitt pucko, gick dit och sade till hundarna "Var är räven?". Jag trodde de skulle få upp vittring, men stanna kvar hos mig. Tji, vad jag bedrog mig. Dogsen kutade iväg och jag ropade för döva öron. Allt snöslask i skogen betydde att det var onödigt att ens fundera på att stövla iväg efter dem. Efter modiga fem minuter kom, till min förvåning, Embla. Amber dröjde ytterligare ett par minuter. Min fegis, som annars inte vågar vika från min sida, gjorde en egen repa i skogen, långt ifrån trygga matte och Embla. Och jag som trodde hennes nos inte fungerade... Nåja, hundarna kom tillbaka utan blodiga käftar, så förmodligen klarade sig rödskinnet undan denna gång.
På jobbet är det som vanligt fullt upp. Utvecklingssamtalen har dragit igång, så det blir många extratimmar dessa tre veckor, samtidigt som flera av mina klasser har prov nu. Men även om det är kämpigt, så finns det så otroligt mycket glädje i skolan. Eleverna är så glada och snälla, skrattar, busar och skojar, samtidigt som de är intresserade och engagerade. Precis som det ska vara! Mina kollegor är helt outstanding. På många arbetsplatser finns det gnällspikar i fikarummet, slashasar som lämnar utrustning eller rum helt i oordning osv. Men inte på min skola! Jag har så kul med mina kollegor på rasterna (de få jag tar mig) och vi har så många bra diskussioner och samtal som rör jobbet. När jag någon gång slutar på Sävjaskolan, så blir det tråkigt att lämna alla underbara människor bakom mig!
I kväll måste jag möblera om lite i vardagsrummet (tillfälligt, hoppas jag), eftersom det kommer en nisse på torsdag och ska installera luftvärmepumpen. I morgon kommer jag inte hem förrän typ 19.30, så då lär jag inte orka. Ska bli så himla skönt att få lite LUFT här hemma! Självdrag är inte att rekommendera, åtminstone inte när man är så många på så lite yta (hundarna måste ju räknas med). Och på vintern vill man ju helst inte ställa upp altandörren och vädra...
Plågsamt möte
Ett förväntat smärtfritt läkarbesök, med förmodade piller i handen när jag gick därifrån, slutade med två sprutor mitt i leoparden. Efter att herr doktorn förlängt min sjukskrivning året ut (25%), så bad jag honom titta på min ömma axel. En månads smärta skulle snart vara till ända, tänkte jag, och såg framför mig hur de magiska Naproxen snabbt gav lindring. Men doktorn hade andra planer. Först en lokalbedövning, mitt i den tatuerade leopardens nos, och därefter kortison. Ajsan, bajsan. Muskeln kändes bättre men det spände rejält där sprutan gjort sitt och den stackars leoparden fick ett plåster på sin nos.
Idag började jag med mina utvecklingssamtal - tre stycken närmare bestämt. Nu är det bara 13 kvar... En lärare har verkligen fullt upp hela tiden. Inann lovet var det stressigt med att skriva alla miljarder omdömen, nu är det alla samtal och så fort den perioden är över kommer en uppsjö prov och skrivuppgifter att ligga på mitt bord. Dessutom ska ju betygen sättas i december. Jippie... Inte en chans i världsrymden att jag hinner planera något 40-årskalas. Nä, det får bli morotstråta och kaffe som vanligt. Inte fy skam!
Det finns små saker i tillvaron som kan få en att lysa upp. Just när man sitter och förbannar ett annalkande migränanfall eller vinterhala vägar, så dyker det bara upp framför näsan. Som idag, när jag hamnade bakom denna bil:
Jag var nog knappast den enda som drog på smilbanden åt snögubben på flaket!
Men sedan finns det ju alla dessa irritationsmoment också. Som när man har rött vid bommarna och så äntligen schvissar tåget förbi, bommarna åker upp och efter att två bilar hunnit passera, så börjar det blinka rött igen. Bommarna i Gamla Uppsala är ökända för detta och vanligtvis försöker jag undvika denna korsning. Men det är inte alltid det går. När jag bröt handleden, så pratade jag med ambulansmannen om detta. Han sade att om det är livsviktigt, så tar de omvägen via motorvägen i stället, just för att bommarna så ofta är nere. Men en sketen handled kör de inga omvägar för...
Notera soptunnan vid bommarna. Det är ett hus bara några meter från spåret. Hur 17 klarar någon av att bo där, så nära ett tågspår som trafikeras så enormt?
Snön har ju kommit nu, med besked. Lagom tills att jag skulle åka ner till Kärleken i tisdags, så kom säsongens första busväder. I Stockholm smälter det mesta bort rätt snabbt, men i Uppsala blev det ordentliga plogvallar. Vi ska alltid vara värre än nollåttorna!
Idag började jag med mina utvecklingssamtal - tre stycken närmare bestämt. Nu är det bara 13 kvar... En lärare har verkligen fullt upp hela tiden. Inann lovet var det stressigt med att skriva alla miljarder omdömen, nu är det alla samtal och så fort den perioden är över kommer en uppsjö prov och skrivuppgifter att ligga på mitt bord. Dessutom ska ju betygen sättas i december. Jippie... Inte en chans i världsrymden att jag hinner planera något 40-årskalas. Nä, det får bli morotstråta och kaffe som vanligt. Inte fy skam!
Det finns små saker i tillvaron som kan få en att lysa upp. Just när man sitter och förbannar ett annalkande migränanfall eller vinterhala vägar, så dyker det bara upp framför näsan. Som idag, när jag hamnade bakom denna bil:
Jag var nog knappast den enda som drog på smilbanden åt snögubben på flaket!
Men sedan finns det ju alla dessa irritationsmoment också. Som när man har rött vid bommarna och så äntligen schvissar tåget förbi, bommarna åker upp och efter att två bilar hunnit passera, så börjar det blinka rött igen. Bommarna i Gamla Uppsala är ökända för detta och vanligtvis försöker jag undvika denna korsning. Men det är inte alltid det går. När jag bröt handleden, så pratade jag med ambulansmannen om detta. Han sade att om det är livsviktigt, så tar de omvägen via motorvägen i stället, just för att bommarna så ofta är nere. Men en sketen handled kör de inga omvägar för...
Notera soptunnan vid bommarna. Det är ett hus bara några meter från spåret. Hur 17 klarar någon av att bo där, så nära ett tågspår som trafikeras så enormt?
Snön har ju kommit nu, med besked. Lagom tills att jag skulle åka ner till Kärleken i tisdags, så kom säsongens första busväder. I Stockholm smälter det mesta bort rätt snabbt, men i Uppsala blev det ordentliga plogvallar. Vi ska alltid vara värre än nollåttorna!
Smycke-kap
Vilken överraskning! När jag kom hem låg det ett tjockt paket i brevlådan. Mina smycken från USA hade kommit! Jag hade oroat mig för att de inte skulle hinna före jul, men det här var ju riktigt snabb service. 13 smycken kom och hälften ska bli julklappar. Det rekommenderade priset för de flesta av smyckena är runt 70 dollar. De dyraste jag köpte är värda 115 dollar styck. Givetvis betalade jag inte de summorna, men det känns lite häftigt att plocka upp en massa askar, vars innehåll är värt ungefär 600 dollar (drygt 4000 kronor). Här ett foto på det som jag ska ha själv:
Annars har jag letat igår natt, i morse och nu på eftermiddagen, men laddaren till min videokamera är puts väck. Åkte till Elgiganten på min korta lunchrast bara för att få höra att Canons laddare måste man beställa från Canon. Punkt slut. Och med det ringande i öronen, blev det till att inta lunchen i klassrummet för annars hade jag blivit utan.
Tanken är att jag ska vara sjukskriven 25% lite längre. Doktorn skulle ringa upp mig efter 15 idag och nu är hon snart 21 och han har ännu inte ringt... Suck, som om jag inte har annat att göra än att leta laddare och ringa upp glömska läkare...
Embla Pembla fick äntligen komma till dagis idag. Hon har gosat massor med Casino, grandis-hannen, och är just nu dödstrött. Det tar på krafterna att träffa kompisarna igen efter nästan en månads bortavaro!
I morgon är det Kulturdag på skolan (jag ska vara med elever som ska lära sig jonglera), på onsdag är det simning som gäller hela eftermiddagen, på torsdag börjar alla utvecklingssamtal. Fullt upp, alltså! Nu måste jag tjuvträna på att göra jonglerbollar av ris och ballonger. Tjingelig så länge!
Annars har jag letat igår natt, i morse och nu på eftermiddagen, men laddaren till min videokamera är puts väck. Åkte till Elgiganten på min korta lunchrast bara för att få höra att Canons laddare måste man beställa från Canon. Punkt slut. Och med det ringande i öronen, blev det till att inta lunchen i klassrummet för annars hade jag blivit utan.
Tanken är att jag ska vara sjukskriven 25% lite längre. Doktorn skulle ringa upp mig efter 15 idag och nu är hon snart 21 och han har ännu inte ringt... Suck, som om jag inte har annat att göra än att leta laddare och ringa upp glömska läkare...
Embla Pembla fick äntligen komma till dagis idag. Hon har gosat massor med Casino, grandis-hannen, och är just nu dödstrött. Det tar på krafterna att träffa kompisarna igen efter nästan en månads bortavaro!
I morgon är det Kulturdag på skolan (jag ska vara med elever som ska lära sig jonglera), på onsdag är det simning som gäller hela eftermiddagen, på torsdag börjar alla utvecklingssamtal. Fullt upp, alltså! Nu måste jag tjuvträna på att göra jonglerbollar av ris och ballonger. Tjingelig så länge!
Mmmmmm...
Allra första Mary Kay-klassen och jag klarade det bra! Pluggade en hel del på dagen för att åter minnas alla produkter, priser och fakta, som jag behövde kunna. Själva klassen tog tre timmar och tack och lov shoppade de efteråt, så jag fick lön för mödan. Åh, hoppas alla klasser går lika bra!
Efter en god natts sömn (nåja, så god den kunde bli när Ben inte låg bredvid mig) var det dags för promenad med vovvarna i den frysta skogen. Embla fick springa lös för andra gången efter att ha varit tvingad till koppelpromenader i typ en månad. Gissa vem som var glad... Amber börjar bli självständig och kom ej när jag ropade, så jag gömde mig bakom en stor sten. Hon flippade ur totalt och sprang och letade efter mig, men kom inte på att nosen kan användas till annat än sniffa kompisar i rumpan. Fram och tillbaka sprang hon, tillbaka in i skogen där hon varit. När Embla kom såg man skillnad på erfarenhet. Embla orkade inte heller koppla på snoken, men visste att matte är i närheten och drog en repa runt omkring och hittade snabbt mig. Efter detta var det en viss vovve som gick som ett plåster bredvid mig resten av promenaden...
Oh, hittade en riktig goding på ICA. Nej, jag pratar inte om någon ny kassör(ska?), utom om Marabous Vintervit. Yummy! Rekommenderas till alla vit-choklad-älskare!
Efter en god natts sömn (nåja, så god den kunde bli när Ben inte låg bredvid mig) var det dags för promenad med vovvarna i den frysta skogen. Embla fick springa lös för andra gången efter att ha varit tvingad till koppelpromenader i typ en månad. Gissa vem som var glad... Amber börjar bli självständig och kom ej när jag ropade, så jag gömde mig bakom en stor sten. Hon flippade ur totalt och sprang och letade efter mig, men kom inte på att nosen kan användas till annat än sniffa kompisar i rumpan. Fram och tillbaka sprang hon, tillbaka in i skogen där hon varit. När Embla kom såg man skillnad på erfarenhet. Embla orkade inte heller koppla på snoken, men visste att matte är i närheten och drog en repa runt omkring och hittade snabbt mig. Efter detta var det en viss vovve som gick som ett plåster bredvid mig resten av promenaden...
Oh, hittade en riktig goding på ICA. Nej, jag pratar inte om någon ny kassör(ska?), utom om Marabous Vintervit. Yummy! Rekommenderas till alla vit-choklad-älskare!
Butiksvandaler
Eftersom älsklingen får vikariera denna vecka, så blev det jag som skulle sova hos honom. Han skulle övningsköra till Stockholm i mörkret och Oj, vilken resa det blev! Fram till Knivsta gick det vingligt och där tog han av sig glasögonen och efter det gick det faktiskt bättre. Tills hans försvar så blåste det riktigt kraftigt, så alla bilar åkte mer eller mindre rakt. När vi svängde av vid Globen, så kom inte Ben ihåg att det kommer en rondell direkt, så han gasade på och insåg först mitt i rondellen var han var. Tur inga andra bilar kom! Nåja, väl hemma fick Ben hoppa in i duschen, efteom han var alldeles svettig efter den läskiga första mörkerkörningen och själv lugnade jag nerverna med ett glas vin. =)
På torsdagen var Ben uppe med tuppen och sjäv väcktes jag i ottan av alla hantverkare, som bygger upp byggnadsställningar runt hela huset och ska byta fönster. Måste de vissla högt och lyssna på jobbig radiomusik? Nåja, denna lediga dag passade jag på att åka med min kära syster till Bromma Blocks, ett gigantiskt nybyggt (?) affärskomplex precis vid flygplatsen. Mamma mötte oss där och tanken var att vi skulle tvinga dit vår lediga bror, så han kunde visa oss sin arbetsplats (H&M:s herravdelning). Men han hade visst hoppat in på ett annat H&M, så vi fick roa oss själva i butiken. En massa fina kläder och prylar fanns det. Men häftigast var nog att få busa lite på brorsans avdelning:
Notera hur syrran trakasserar skyltdockan, hur jag stökat till det på bordet och hur mina smutsiga skor klampar på 35000-kronorsmattan. Huga, vad brorsan får att göra när han kommer tillbaka! =)
Efter några timmar i kvinnornas paradis, så tuffade vi hemåt i säkert 20 km/h i snitt. Resan hem till Denice, som skulle ta 10 minuter, tog 45 pga alla köer. Hooray! Vi plockade upp gulleplutten Vincent på dagis och han blev jätteglad att se mig. Sedan lekte jag med honom på hans rum så gott jag orkade (det tar på krafterna att inspektera allt i ett köpcentrum!). Därfeter blev det retur till Darlingen och en natt till med honom.
Fredag morgon, sista lediga arbetsdagen Nu skulle jag få sova ut... NOT! Strax efter 7.30 började hantverkarna borra misstänksamt nära och livrädd att fönstret snart skulle ploppa ut och jag skulle blotta min nakna lekamen i sängen, så studsade jag in i badrummet och tog en snabbdusch. Måtte inte toafönstret ryka medan jag står där! Allt gick dock bre och jag kunde glida hemåt. Tänkte svänga förbi H&M, men insåg at tdet inte är öppet 9 på morgonen (HU, så tidig jag var!). Orsaken att jag behöver komma dit är att en nagellacksmiss igår gjort att jag bara har färg på 8 av fingrarna. Schnyggt...
Farbror Polisen är morgonpigg i varje fall. Stötte på honom redan i Hammarbytunneln och han vägrade svänga av. Ingen vågade köra förbi, men folk var inte så deppade för det. Polisen höll nämligen hela tiden 90, trots att det är 70 genom hela stan. Och om polisen kan köra 90, så kan alla andra det, uppenbarligen. Min livliga fantasi började givetvis florera i främre pannloben. Polisen är nog på väg till Arlanda (därför han kör för fort) och ska stoppa några terrorister (eller turister, som Johan sade när han var liten). Nja, kanske bara bagagetjuvar ändå, för annars hade nog blåljusen varit på. Ett par kilometer innan Upplands Väsby, så såg han till att hålla rätt hastighet och svängde av (och alla andra gasade äntligen på), så vid det laget hade nog tjuvarna redan stoppats av en annan patrull. Så var det så klart! (Nedan: misstänkt terrorist som tror hon hittat ett bra gömställen för bomberna)
På hemmaplatsen igen så sitter jag och pluggar Mary Kay. På ett bananskal har jag halkat in på att hålla en klass, och jag har aldrig gjort det och jag kommer inte ihåg så mycket sedan sist, eftersom det var typ ett år sedan. Lyckligtvis är det vana MK-tjejer, så de har nog överseende och kan till och med säkert hjälpa mig lite... Hjälp, så många produkter det är och så många termer om innehåll etc. Wish me luck, I'm gonna need it!
På torsdagen var Ben uppe med tuppen och sjäv väcktes jag i ottan av alla hantverkare, som bygger upp byggnadsställningar runt hela huset och ska byta fönster. Måste de vissla högt och lyssna på jobbig radiomusik? Nåja, denna lediga dag passade jag på att åka med min kära syster till Bromma Blocks, ett gigantiskt nybyggt (?) affärskomplex precis vid flygplatsen. Mamma mötte oss där och tanken var att vi skulle tvinga dit vår lediga bror, så han kunde visa oss sin arbetsplats (H&M:s herravdelning). Men han hade visst hoppat in på ett annat H&M, så vi fick roa oss själva i butiken. En massa fina kläder och prylar fanns det. Men häftigast var nog att få busa lite på brorsans avdelning:
Notera hur syrran trakasserar skyltdockan, hur jag stökat till det på bordet och hur mina smutsiga skor klampar på 35000-kronorsmattan. Huga, vad brorsan får att göra när han kommer tillbaka! =)
Efter några timmar i kvinnornas paradis, så tuffade vi hemåt i säkert 20 km/h i snitt. Resan hem till Denice, som skulle ta 10 minuter, tog 45 pga alla köer. Hooray! Vi plockade upp gulleplutten Vincent på dagis och han blev jätteglad att se mig. Sedan lekte jag med honom på hans rum så gott jag orkade (det tar på krafterna att inspektera allt i ett köpcentrum!). Därfeter blev det retur till Darlingen och en natt till med honom.
Fredag morgon, sista lediga arbetsdagen Nu skulle jag få sova ut... NOT! Strax efter 7.30 började hantverkarna borra misstänksamt nära och livrädd att fönstret snart skulle ploppa ut och jag skulle blotta min nakna lekamen i sängen, så studsade jag in i badrummet och tog en snabbdusch. Måtte inte toafönstret ryka medan jag står där! Allt gick dock bre och jag kunde glida hemåt. Tänkte svänga förbi H&M, men insåg at tdet inte är öppet 9 på morgonen (HU, så tidig jag var!). Orsaken att jag behöver komma dit är att en nagellacksmiss igår gjort att jag bara har färg på 8 av fingrarna. Schnyggt...
Farbror Polisen är morgonpigg i varje fall. Stötte på honom redan i Hammarbytunneln och han vägrade svänga av. Ingen vågade köra förbi, men folk var inte så deppade för det. Polisen höll nämligen hela tiden 90, trots att det är 70 genom hela stan. Och om polisen kan köra 90, så kan alla andra det, uppenbarligen. Min livliga fantasi började givetvis florera i främre pannloben. Polisen är nog på väg till Arlanda (därför han kör för fort) och ska stoppa några terrorister (eller turister, som Johan sade när han var liten). Nja, kanske bara bagagetjuvar ändå, för annars hade nog blåljusen varit på. Ett par kilometer innan Upplands Väsby, så såg han till att hålla rätt hastighet och svängde av (och alla andra gasade äntligen på), så vid det laget hade nog tjuvarna redan stoppats av en annan patrull. Så var det så klart! (Nedan: misstänkt terrorist som tror hon hittat ett bra gömställen för bomberna)
På hemmaplatsen igen så sitter jag och pluggar Mary Kay. På ett bananskal har jag halkat in på att hålla en klass, och jag har aldrig gjort det och jag kommer inte ihåg så mycket sedan sist, eftersom det var typ ett år sedan. Lyckligtvis är det vana MK-tjejer, så de har nog överseende och kan till och med säkert hjälpa mig lite... Hjälp, så många produkter det är och så många termer om innehåll etc. Wish me luck, I'm gonna need it!
Ouch!
Lovets första studiedag förflöt fint och på kvällen blev det fest hemma hos Josefin. Vinnarskallen var på, eftersom sällskapsspel skulle nötas. Det amerikanska partyspelet visade sig bli mer och mer komplicerat ju längre vi höll på, och vissa av deltagarna satt med både haklapp och sugrör som snorkel, medan andra inte fick röras vid eller var tvungen att blinka och knacka sig i huvudet varje gång vederbörande (läs: Jeanette) skulle ställa en fråga. Skojigt var det och ännu mer kul blev det när näbbdjuret gick först i mål, eftersom det var min spelpjäs.
Men var det bara skoj då? Nja, en kollega blev trött på att hela tiden vara tvungen att säga "Hör mig, för jag har talat" efter allt hon sade. I 40 minuter stod hon ut! Och när en manlig deltagare skulle gissa allas ålder, så blev värdinnan glad, för han gissade rätt på hennes 29 år. Men yours truly ser tydligen klart äldre ut än mina 39 år. Han gissade allvarligt på att jag var 47. Ouch för självförtroendet! Han är så NOT bjuden på min 40-årsfest! XD
Hm, jag har ibland undrat vad det är som gör att man ser äldre (eller yngre) ut. När jag var 14, så misstogs jag ofta för att vara 17 och i ungdomen kan det vara lätt att ta fel, beroende på om någon är tidigt utvecklad, lång etc. Men som vuxen då? Micke försökte försvara sig med att jag ju är så lång, men eftersom man slutat växa sedan en sisådär 25 år, så är det inte precis en hållbar nödlösning på tramp i klaveret... Rynkor då, har jag funderat över. Jag har ju knappt en endaste rynka, men ändå tror ALLA att jag är klart äldre än jag är. Hm, kanske läge att fixa frisyren? Den är nog rätt tantig och antik... Men det är svårt att släppa greppet om en god vän som följt med i ur och skur sedan mitten på 80-talet!
Men var det bara skoj då? Nja, en kollega blev trött på att hela tiden vara tvungen att säga "Hör mig, för jag har talat" efter allt hon sade. I 40 minuter stod hon ut! Och när en manlig deltagare skulle gissa allas ålder, så blev värdinnan glad, för han gissade rätt på hennes 29 år. Men yours truly ser tydligen klart äldre ut än mina 39 år. Han gissade allvarligt på att jag var 47. Ouch för självförtroendet! Han är så NOT bjuden på min 40-årsfest! XD
Hm, jag har ibland undrat vad det är som gör att man ser äldre (eller yngre) ut. När jag var 14, så misstogs jag ofta för att vara 17 och i ungdomen kan det vara lätt att ta fel, beroende på om någon är tidigt utvecklad, lång etc. Men som vuxen då? Micke försökte försvara sig med att jag ju är så lång, men eftersom man slutat växa sedan en sisådär 25 år, så är det inte precis en hållbar nödlösning på tramp i klaveret... Rynkor då, har jag funderat över. Jag har ju knappt en endaste rynka, men ändå tror ALLA att jag är klart äldre än jag är. Hm, kanske läge att fixa frisyren? Den är nog rätt tantig och antik... Men det är svårt att släppa greppet om en god vän som följt med i ur och skur sedan mitten på 80-talet!
