Plågsamt möte
Ett förväntat smärtfritt läkarbesök, med förmodade piller i handen när jag gick därifrån, slutade med två sprutor mitt i leoparden. Efter att herr doktorn förlängt min sjukskrivning året ut (25%), så bad jag honom titta på min ömma axel. En månads smärta skulle snart vara till ända, tänkte jag, och såg framför mig hur de magiska Naproxen snabbt gav lindring. Men doktorn hade andra planer. Först en lokalbedövning, mitt i den tatuerade leopardens nos, och därefter kortison. Ajsan, bajsan. Muskeln kändes bättre men det spände rejält där sprutan gjort sitt och den stackars leoparden fick ett plåster på sin nos.
Idag började jag med mina utvecklingssamtal - tre stycken närmare bestämt. Nu är det bara 13 kvar... En lärare har verkligen fullt upp hela tiden. Inann lovet var det stressigt med att skriva alla miljarder omdömen, nu är det alla samtal och så fort den perioden är över kommer en uppsjö prov och skrivuppgifter att ligga på mitt bord. Dessutom ska ju betygen sättas i december. Jippie... Inte en chans i världsrymden att jag hinner planera något 40-årskalas. Nä, det får bli morotstråta och kaffe som vanligt. Inte fy skam!
Det finns små saker i tillvaron som kan få en att lysa upp. Just när man sitter och förbannar ett annalkande migränanfall eller vinterhala vägar, så dyker det bara upp framför näsan. Som idag, när jag hamnade bakom denna bil:
Jag var nog knappast den enda som drog på smilbanden åt snögubben på flaket!
Men sedan finns det ju alla dessa irritationsmoment också. Som när man har rött vid bommarna och så äntligen schvissar tåget förbi, bommarna åker upp och efter att två bilar hunnit passera, så börjar det blinka rött igen. Bommarna i Gamla Uppsala är ökända för detta och vanligtvis försöker jag undvika denna korsning. Men det är inte alltid det går. När jag bröt handleden, så pratade jag med ambulansmannen om detta. Han sade att om det är livsviktigt, så tar de omvägen via motorvägen i stället, just för att bommarna så ofta är nere. Men en sketen handled kör de inga omvägar för...
Notera soptunnan vid bommarna. Det är ett hus bara några meter från spåret. Hur 17 klarar någon av att bo där, så nära ett tågspår som trafikeras så enormt?
Snön har ju kommit nu, med besked. Lagom tills att jag skulle åka ner till Kärleken i tisdags, så kom säsongens första busväder. I Stockholm smälter det mesta bort rätt snabbt, men i Uppsala blev det ordentliga plogvallar. Vi ska alltid vara värre än nollåttorna!
Idag började jag med mina utvecklingssamtal - tre stycken närmare bestämt. Nu är det bara 13 kvar... En lärare har verkligen fullt upp hela tiden. Inann lovet var det stressigt med att skriva alla miljarder omdömen, nu är det alla samtal och så fort den perioden är över kommer en uppsjö prov och skrivuppgifter att ligga på mitt bord. Dessutom ska ju betygen sättas i december. Jippie... Inte en chans i världsrymden att jag hinner planera något 40-årskalas. Nä, det får bli morotstråta och kaffe som vanligt. Inte fy skam!
Det finns små saker i tillvaron som kan få en att lysa upp. Just när man sitter och förbannar ett annalkande migränanfall eller vinterhala vägar, så dyker det bara upp framför näsan. Som idag, när jag hamnade bakom denna bil:
Jag var nog knappast den enda som drog på smilbanden åt snögubben på flaket!
Men sedan finns det ju alla dessa irritationsmoment också. Som när man har rött vid bommarna och så äntligen schvissar tåget förbi, bommarna åker upp och efter att två bilar hunnit passera, så börjar det blinka rött igen. Bommarna i Gamla Uppsala är ökända för detta och vanligtvis försöker jag undvika denna korsning. Men det är inte alltid det går. När jag bröt handleden, så pratade jag med ambulansmannen om detta. Han sade att om det är livsviktigt, så tar de omvägen via motorvägen i stället, just för att bommarna så ofta är nere. Men en sketen handled kör de inga omvägar för...
Notera soptunnan vid bommarna. Det är ett hus bara några meter från spåret. Hur 17 klarar någon av att bo där, så nära ett tågspår som trafikeras så enormt?
Snön har ju kommit nu, med besked. Lagom tills att jag skulle åka ner till Kärleken i tisdags, så kom säsongens första busväder. I Stockholm smälter det mesta bort rätt snabbt, men i Uppsala blev det ordentliga plogvallar. Vi ska alltid vara värre än nollåttorna!
Kommentarer
Trackback
