Analyserat folket omkring mig!
Tjo i baljan, vad det blåser! Värsta höststormarna. Konstigt att man blir förvånad varje gång de sveper in över landet... Ingen idé att fixa frissen varje morgon, man har ändå värsta rufset när man kliver innanför skoldörren.
Idag har det varit en hektisk dag. Förutom att ha jobbat, så har jag bland annat hunnit med en timmes massage (VÄLBEHÖVLIGT!!), ett läkarbesök och ett veterinärbesök. Har också åkt till Bauhaus och bokat in en luftvärmepumpsgubbe, som ska komma hem till mig och kolla inför installation. Johanna och jag drog en repa i en galleria också och det blev både örhängen, medicin och toapapper. Medicinen är till Embla, som visade sig ha en smärre muskelskada (det var därför hon är lite halt), men med Rimadyl så blir hon nog pigg som en mört igen! Dessutom fick hon piller mot sin inkontinens. Det är inte så farligt, bara någon droppe kiss som kan komma på golvet ibland, och en biverkning av att hon kastrerats. Men dessa tabletter ska var bra, så nu får jag nog snustorra golv igen! ;)
Så här i stresstider så har jag anammat lite Mindfulness. Sett mig omkring, levt här och nu. Det finns så mycket vackert att se om vi bara tittar. Glömmer frusna öron, att vi är sena till jobbet, att andra bilister är idioter. Bara ler och glider fram i vardagen...
Inspektera tingen omkring mig är inte det enda jag gjort. Även människor observeras intensivt av mig. Överallt ser man folk och jag kan inte låta bli att se små tecken och analysera dessa. Några exempel: Vår skolpsykolog är alltid extremt välklädd. Ändå har han tre hål i ena örat (inga örhängen dock). Tyst iakttog jag honom och kom fram till att han säkert hade en liten vild ungdom. Till slut kunde jag inte låta bli att fråga. Nej då, han hade bara tillbringat en del av sin uppväxt i Sydamerika och där arbetat med att sälja smycken. Helt fel, alltså, men hur lätt var det att gissa...?
På hundpromenaden mötte jag en vältränad kille, som flåsade ordentligt medan han joggade. Direkt drog jag slutsatsen att han nog är en styrketräningskille, som vill bättre på kondisen och därför flåsade så dant. Sant? Det kommer jag aldrig få veta. Men det gör inget, för det är själva analyserandet som är kul!
Som sista exempel kan jag nämna det lite äldre paret på lokala pizzerian. "Varsågod, Nisse" sade bagaren och räckte över pizzorna. De gick ut strax före mig och jag tänkte att den gamla, men välvårdade volvon säkert var deras. Men jag hade helt fel igen. De klev in i en sprillans ny merca och gled iväg. Självklart! Pizzabagaren kände till hans namn, alltså är han stamkund. Och är man stankund på en pizzeria, så är man knappast fattig. Att jag inte tänkte på det! ;)
Idag har det varit en hektisk dag. Förutom att ha jobbat, så har jag bland annat hunnit med en timmes massage (VÄLBEHÖVLIGT!!), ett läkarbesök och ett veterinärbesök. Har också åkt till Bauhaus och bokat in en luftvärmepumpsgubbe, som ska komma hem till mig och kolla inför installation. Johanna och jag drog en repa i en galleria också och det blev både örhängen, medicin och toapapper. Medicinen är till Embla, som visade sig ha en smärre muskelskada (det var därför hon är lite halt), men med Rimadyl så blir hon nog pigg som en mört igen! Dessutom fick hon piller mot sin inkontinens. Det är inte så farligt, bara någon droppe kiss som kan komma på golvet ibland, och en biverkning av att hon kastrerats. Men dessa tabletter ska var bra, så nu får jag nog snustorra golv igen! ;)
Så här i stresstider så har jag anammat lite Mindfulness. Sett mig omkring, levt här och nu. Det finns så mycket vackert att se om vi bara tittar. Glömmer frusna öron, att vi är sena till jobbet, att andra bilister är idioter. Bara ler och glider fram i vardagen...
Inspektera tingen omkring mig är inte det enda jag gjort. Även människor observeras intensivt av mig. Överallt ser man folk och jag kan inte låta bli att se små tecken och analysera dessa. Några exempel: Vår skolpsykolog är alltid extremt välklädd. Ändå har han tre hål i ena örat (inga örhängen dock). Tyst iakttog jag honom och kom fram till att han säkert hade en liten vild ungdom. Till slut kunde jag inte låta bli att fråga. Nej då, han hade bara tillbringat en del av sin uppväxt i Sydamerika och där arbetat med att sälja smycken. Helt fel, alltså, men hur lätt var det att gissa...?
På hundpromenaden mötte jag en vältränad kille, som flåsade ordentligt medan han joggade. Direkt drog jag slutsatsen att han nog är en styrketräningskille, som vill bättre på kondisen och därför flåsade så dant. Sant? Det kommer jag aldrig få veta. Men det gör inget, för det är själva analyserandet som är kul!
Som sista exempel kan jag nämna det lite äldre paret på lokala pizzerian. "Varsågod, Nisse" sade bagaren och räckte över pizzorna. De gick ut strax före mig och jag tänkte att den gamla, men välvårdade volvon säkert var deras. Men jag hade helt fel igen. De klev in i en sprillans ny merca och gled iväg. Självklart! Pizzabagaren kände till hans namn, alltså är han stamkund. Och är man stankund på en pizzeria, så är man knappast fattig. Att jag inte tänkte på det! ;)
Kommentarer
Trackback
