Har offrat min kropp
Äntligen! Redan i måndags trodde jag det var fredag, men idag är det verkligen det!
Efter en (drygt) halvdag på jobbet, så kom jag hem till lillstumpan, och tog med henne ut i skogen. Tyvärr står solen så lågt denna årstid, så jag fick gå i den kalla skuggan, men när jag svängde av stigen, så fick jag snart min belöning. Jag, som alltid bara hittar små trattisar som fyller en halv bajspåse, lyckades nu hitta skogens gula guld. Vanliga kantareller! Varje säsong brukar jag bara hitta typ sju kantareller i samma storlek som en femtioöring. Men här var det åtskilliga och stora. Och bara ett par meter från stigen! Glad i hågen körde jag sedan förbi Jörgen och lämnade av dem. Jag tycker ju själv inte om svamp, så jag fattar inte hur fyndet av dessa kunde göra mig så glad...
Efter den uppfriskande turen blev det till att ta itu med kakelfogarna. Brorsan hade skrämt upp mig om hur svårt det faktiskt var, men han måste ha ljugit. Visserligen upptäckte jag snart att det var skitjobbigt med gummiskrapan, men det var bara för att jag tvingat mina obefintliga armmuskler att frenetiskt röra runt, så det inte skulle bli klumpar när jag gjorde i ordning fogen. Förvisso var det ett varningskryss på burken och ordet "Irriterande", men jag dök snart ner i hinken och slevade upp geggan med bara händerna. Det gick ju skitbra! Fick till det innan allt hann torka, och har också snyggat till alla kanter och fogar mot diskbänken etc. Så nu sitter jag här, helnöjd, men med bortfrätta fingeravtryck. Det var det värt!
Embla är hos Jörgen, men Andreas ringde och berättade att hon kissat på sig i soffan (synd att han inte har skinnsoffa som jag!). Med andra orde verkar tabletterna inte hjälpa. På eget bevåg sade jag att de får dubbla dosen (veterinären sade att det kanske var för lite med en tablett, eftersom hon är så stor). Stackars tjejen, inte bara urinläckage utan också svullen, öm bog, som veterinären inte vet vad det är. Ska tillbaka på måndag. Troligen får hon en till kur anti-inflammatoriskt (annat preparat), men om inte det hjälper, så måste hon till en specialist. Tur i oturen att jag är sjukskriven 25%, så jag slipper ha henne på dagis, där hon inte skulle kunna hålla sig lugn.
Jag har kommit fram till att jag ska göra gipsavtryck av deras tassar. Vill ju gärna tatuera in ett tassavtryck i naturlig storlek och funderade på hur man får det bästa trycket, med sprickorna på trampdynorna och allt. Ett gipsavtryck måste ju vara perfekt! Och så är det ju ett trevligt minne. Vissa gör avtryck av sina bebisars händer och fötter, men jag gör av tassar...
Efter en (drygt) halvdag på jobbet, så kom jag hem till lillstumpan, och tog med henne ut i skogen. Tyvärr står solen så lågt denna årstid, så jag fick gå i den kalla skuggan, men när jag svängde av stigen, så fick jag snart min belöning. Jag, som alltid bara hittar små trattisar som fyller en halv bajspåse, lyckades nu hitta skogens gula guld. Vanliga kantareller! Varje säsong brukar jag bara hitta typ sju kantareller i samma storlek som en femtioöring. Men här var det åtskilliga och stora. Och bara ett par meter från stigen! Glad i hågen körde jag sedan förbi Jörgen och lämnade av dem. Jag tycker ju själv inte om svamp, så jag fattar inte hur fyndet av dessa kunde göra mig så glad...
Efter den uppfriskande turen blev det till att ta itu med kakelfogarna. Brorsan hade skrämt upp mig om hur svårt det faktiskt var, men han måste ha ljugit. Visserligen upptäckte jag snart att det var skitjobbigt med gummiskrapan, men det var bara för att jag tvingat mina obefintliga armmuskler att frenetiskt röra runt, så det inte skulle bli klumpar när jag gjorde i ordning fogen. Förvisso var det ett varningskryss på burken och ordet "Irriterande", men jag dök snart ner i hinken och slevade upp geggan med bara händerna. Det gick ju skitbra! Fick till det innan allt hann torka, och har också snyggat till alla kanter och fogar mot diskbänken etc. Så nu sitter jag här, helnöjd, men med bortfrätta fingeravtryck. Det var det värt!
Embla är hos Jörgen, men Andreas ringde och berättade att hon kissat på sig i soffan (synd att han inte har skinnsoffa som jag!). Med andra orde verkar tabletterna inte hjälpa. På eget bevåg sade jag att de får dubbla dosen (veterinären sade att det kanske var för lite med en tablett, eftersom hon är så stor). Stackars tjejen, inte bara urinläckage utan också svullen, öm bog, som veterinären inte vet vad det är. Ska tillbaka på måndag. Troligen får hon en till kur anti-inflammatoriskt (annat preparat), men om inte det hjälper, så måste hon till en specialist. Tur i oturen att jag är sjukskriven 25%, så jag slipper ha henne på dagis, där hon inte skulle kunna hålla sig lugn.
Jag har kommit fram till att jag ska göra gipsavtryck av deras tassar. Vill ju gärna tatuera in ett tassavtryck i naturlig storlek och funderade på hur man får det bästa trycket, med sprickorna på trampdynorna och allt. Ett gipsavtryck måste ju vara perfekt! Och så är det ju ett trevligt minne. Vissa gör avtryck av sina bebisars händer och fötter, men jag gör av tassar...
Kommentarer
Trackback
