Matte attackerad!
Idag är det Amber som bloggar:
Återigen lämnades jag och gammeltanten ensamma medan matte stack till jobbet. Fast lika glad för det är jag, för att sitta utanför hennes jobb i bilen är riktigt hemskt! Alla tvåbenta, skräniga som finns runtomkring är skitläskiga!
Hela dagen suktades jag av diverse godsaker såsom plastburkar, påsklämmor och annat knaprigt. Men jag har blivit stor och duktig och lät bli allt! Matte, den misstänksamma, hade stängt dörren till sitt rum. Så oförskämt! Som om jag skulle hoppa upp i hennes säng. Det gör jag ju bara 98% av gångerna. Dålig stil, tycker jag.
Middagen kasatade jag i mig, för nu har jag återfått aptiten. Och på kvällen, så tog matte med mig på en promenad. Så roligt! Grannhunden var ute i trädgården och jag chockade matte med att inte skälla utan i stället gny, för jag ville så gärna leka med honom. Han tyckte nog att jag fortfarande luktade av den röda sörjan som kom ut där bak nyligen, så han ville hemskt gärna leka med mig med...
Precis efter att jag lagt en skaplig hög kabelhärva, så upptäckte jag något fruktansvärt. Ett monster vid kanten av gångbanan! Jag skällde och sprang omkring, men odjuret ville inte försvinna. Till slut attackerade det min skrattande matte, bet tag i hennes hand och hon snurrade desperat runt. Förtvivlat försökte jag rädda henne, men monstret var så himla läskigt, så jag kunde bara inte. Till slut släppte monstret taget om matte, som skrattade och kallade det paraply, och jag var så lycklig att hon klarade sig helskinnad därifrån.
Nä, det blev lite väl mycket äventyr på en gång, så när vi kom hem, så däckade jag på en gång. Det tar på krafterna att försvara sin älskade matte!
Återigen lämnades jag och gammeltanten ensamma medan matte stack till jobbet. Fast lika glad för det är jag, för att sitta utanför hennes jobb i bilen är riktigt hemskt! Alla tvåbenta, skräniga som finns runtomkring är skitläskiga!
Hela dagen suktades jag av diverse godsaker såsom plastburkar, påsklämmor och annat knaprigt. Men jag har blivit stor och duktig och lät bli allt! Matte, den misstänksamma, hade stängt dörren till sitt rum. Så oförskämt! Som om jag skulle hoppa upp i hennes säng. Det gör jag ju bara 98% av gångerna. Dålig stil, tycker jag.
Middagen kasatade jag i mig, för nu har jag återfått aptiten. Och på kvällen, så tog matte med mig på en promenad. Så roligt! Grannhunden var ute i trädgården och jag chockade matte med att inte skälla utan i stället gny, för jag ville så gärna leka med honom. Han tyckte nog att jag fortfarande luktade av den röda sörjan som kom ut där bak nyligen, så han ville hemskt gärna leka med mig med...
Precis efter att jag lagt en skaplig hög kabelhärva, så upptäckte jag något fruktansvärt. Ett monster vid kanten av gångbanan! Jag skällde och sprang omkring, men odjuret ville inte försvinna. Till slut attackerade det min skrattande matte, bet tag i hennes hand och hon snurrade desperat runt. Förtvivlat försökte jag rädda henne, men monstret var så himla läskigt, så jag kunde bara inte. Till slut släppte monstret taget om matte, som skrattade och kallade det paraply, och jag var så lycklig att hon klarade sig helskinnad därifrån.
Nä, det blev lite väl mycket äventyr på en gång, så när vi kom hem, så däckade jag på en gång. Det tar på krafterna att försvara sin älskade matte!
Kommentarer
Trackback
